Besök i Zangjiakou

(Detta inlägg har efter redigering hamnat lite fel i ordningen, men än har jag inte lärt mig hur man ändrar det, så det får vara där det är.)

Då motorfabriken inte ska byggas i Beijing utan i ZhangJiaKou (ZJK), 18 mil nordväst om huvudstaden, åker vi dit under två dagar. Våra män ska alltså veckopendla dit, men familjerna ska bo i Beijing. Det beror på att man från Volvo-ledningens sida funnit att det är för ”svårt” för oss västerlänningar att bo i ZJK. Staden har länge varit en stängd stad på grund av många militära anläggningar är belägna där och därför är den mycket ”kinesisk”. Det betyder att det finns få, kanske 11, västerlänningar där och att inte många talar annat än kinesiska. Vi finner en stad bland bergen som är under stor förändring. Moderna hus och vägar byggs för fullt och jag tänker att här kan det inte vara omöjligt att bo. Men kanske ganska ensamt. Det finns ju inte så många jag kan tala med.

I Zhangjiakou bor vi på ett överdådigt, 5-stjärnigt hotell och känner oss som ”kungar och drottningar”. Trots detta fungerar inte varmvattnet! ”Kinakvalité”? Synd, för jag var mycket frusen efter en utekväll när vi bl a tittat på fina, upplysta isskulpturer. Dagen efter tittar vi på det blivande, mastodontiska kontoret där all planering för motorfabriken ska ske och på den ännu helt tomma, gigantiska tomten där motorfabriken ska byggas. Efter besöket i denna stad tänker vi att efter ett år eller så flyttar vi dit. Här kan vi uppleva Kina på riktigt. På skolorna och på universitetet i staden skriker de efter lärare i engelska och kanske kan jag hitta mig en uppgift här. Engelsklärare efterfrågas förresten i hela Kina och har du några sådana funderingar är det bara att söka på Internet. Även svenska webbsidor förmedlar kontakter när det gäller detta.

 Bara en Volvobil än, men här ska många bilmotorer byggas.

Under vår previsit hann vi inte turista på vanligt sätt särskilt mycket, men på väg till ZJK fick vi en fin titt på en del av den kinesiska muren. Muren är ca 800 mil ! lång och passerar både Beijing och ZJK. När vi väl är på plats får vi besöka den "på rikigt". Just denna dag var det lite gråare väder, därav diset på bilden.

Trygghet & kontroll

När vi kommer åter till Beijing har vi inte mycket tid kvar och den sista eftermiddagen tillbringar vi i samma park som vi började, Chaoyang Park. Det ligger i närheten av var vi troligen kommer att bo när vi flyttar hit. Vi delar upp oss under promenaden och kommer ifrån varandra och det slutar med att jag ensam måste ta en taxi tillbaka till hotellet. Det är dock inga problem. Jag har ett visitkort från hotellet som visar vart jag vill åka och efter ett telefonsamtal vet chauffören vart jag vill. Beijing är en trygg stad. I alla fall efter vad vi har sett, hört och erfarit. Vi har inte sett några oroligheter, inga bråk, inga berusade eller drogade personer, inga kringdrivande gäng, inga trafikolyckor och vi har inte mött några ovänliga personer. Men det är klart - ännu har vi bara sett en mycket, mycket liten och utvald bit av detta jätteland. I Kina drömmer många om förändringar och kanske är de på väg - låt oss hoppas det.

Visst vet vi att mycket kontrolleras här, men vi ser också ett folk som möter oss på ett mycket vänligt sätt. Apropå kontroll får vi höra att i detta stora land med ca 1,3 miljarder invånare arbetar minst 50 miljoner människor med att övervaka trafiken på Internet (och att många webbsidor släcks ner allt efter de styrandes vilja) och att nyhetssändningarna från BBC och CNN world news sänds med 15 sekunders fördröjning. Detta för att man ska kunna stoppa eventuella ”olämpliga” nyheter. Så är det och ska man bo, arbeta och leva i Kina tror jag att man måste acceptera detta. Eller hur ska man göra annars?

Jag skriver lite i min nyinköpta dagbok varje kväll och varje dag avslutar jag med samma ord: ”Allt är väl. Vi är vid gott mod.” Hoppas det får fortsätta så.

 Denna devis såg jag i Chaoyang Park:


"One world -

- one dream"

Trafiken i Beijing

Trafiken ökar för varje år och i dagsläget är det svårt att få ta körkort, ett visst antal licenser lottas ut varje månad och det gäller alltså att ha tur om man ska få ta körkort i Beijing. Dessutom måsta alla låta bilen stå en dag i veckan. Vilken dag det blir beror på slutsiffran i registreringsnumret. Trots detta finns det förstås gott om bilar och mycket trafik hela tiden. Visst är det trångt, men inte kaotiskt eller aggressivt och trots allt flyter trafiken på rätt bra. I alla fall där vi är. Det finns övergångsställen och röda och gröna gubbar även i Beijing, men då det kommer bilar från alla håll är det inte helt lätt att ta sig över gatan. Det gäller att gå med bestämda steg, säger våra guider. Och det gör vi, men visst känns det lite osäkert i alla fall. För övrigt vill jag berätta att det är tämligen lätt att åka tunnelbana, allt är nytt och fräscht och verkar fungera bra. Skyltar finns det på både kinesiska och engelska och vid varje station informeras det också på båda språken. Biljetten kostar bara 2 RMB (ca 2 kr) vart du än ska. Tunnelbanenätet är dock inte så välutbyggt än och många ställen kan man bara nå med buss eller taxi.

Efter vad jag förstår betydde de olympiska spelen i Beijing 2008 väldigt mycket för staden. Stora upprustningar gjordes och man skyltade även om de viktigaste trafik- och informationsskyltarna så att de idag står på både kinesiska och engelska. Hur man än ser på vad som skedde med anledning av OS kan man ändå konstatera att staden blivit betydligt mer tillgänglig för utlänningar än vad den var innan.

Luften i Beijing

Vi vet ju att luftkvalitén i Beijing inte hör till de bästa och att det under det gångna året har varit flera dåliga dagar med uslare värden än tidigare. Många av de vi talar med, både kineser och västerlänningar, kollar varje morgon aktuella luftvärden innan de bestämmer sig för om de ska gå ut eller inte. Så gör även den svenska och de internationella skolorna. Är värdena dåliga stannar man inne eller är ute så lite som möjligt. Hemma har man ofta både luftrenare och luftfuktare då luften är både förorenad och mycket torr. I centrala Beijing är det förbjudet med koleldning, men inte i förorterna och precis som överallt annars blåser vindarna vart de vill. På grund av den torra luften är det mycket ovanligt med snö här och ingen behöver trots sträng kyla skrapa några bilrutor. Det bildas ingen is!

Under vårt besök lyser solen och himlen är mestadels blå. Ni har tur med vädret, säger flera Beijingbor vi möter. De menar att det inte är någon smog. Temperaturen pendlar runt nollan och det blåser stundvis kalla vindar i både Beijing och Zhangjiakou, dit vi åker senare i veckan. Ibland är vindarna både kalla och sandiga och det bildas snabbt tunna lager av sand och damm både utom- och inomhus. I den här delen av Kina är det torrt och strax norr om huvudstaden ligger den stora Gobiöknen. En svensk kvinna bosatt i Beijing, som jag har fått kontakt med via en bekant, skriver i ett meddelande på Facebook: ”Det som är hemskt är luften, i år värre än någonsin. Man har sagt att bo fyra - fem år i Beijing är som att vara en livstidsrökare med allt vad det innebär.” En annan kvinna skriver att ”luftföroreningarna är väl det stora problemet, ibland är det som ett täcke över staden, det svider i ögon och hals, många har börjat med speciella munskydd.” Under vårt besök ser vi att en del människor, främst kineser, bär munskydd av olika slag, men inte så många. Det verkar gå mode i munskydd, några är mer fantasifulla än andra. Våra tre Kinakontakter menar alla att det är viktigt att lämna Beijing eller Shanghai under några veckor varje år, för att på så sätt låta lungor och slemhinnor återhämta sig.

Sol och blå himmel över Beijing februari 2012

Previsit del 2

Under ledning av olika kinesiska guider fylls dagarna av orienteringsrundor i staden, besök på sjukhus, skolor och universitet för dem som ska ha sina barn/ungdomar med, marknader, supermarkets och tjusiga gallerior (där det är förvånansvärt lite människor), tittande på olika lägenheter och god mat i glada vänner sällskap. Vi är fyra volvofamiljer på plats under delvis samma vecka och det känns skönt. Många tankar, erfarenheter och idéer hinner utbytas samtidigt som vi tränar oss att äta med pinnar. Endast i nödfall ber vi om kniv och gaffel, vilket vissa restauranger tillhandahåller. Vi äter gott och mycket till en ganska billig penning, men det går inte att äta kinesiskt hela tiden. Vi tycker att det mesta har tendens att smaka likadant och ofta görs i för mycket olja. Även till frukost serveras det mest lagad, kinesisk mat, vilket är ovant för oss som är gröt- och filätare. Tack och lov har det hotell vi bor på även lite yoghurt på frukostbuffén. Staden är dock fylld av olika restauranger som serverar mat från olika delar av världen, vilket gör att man lätt kan variera menyn och det går även att få en hamburgare på McDonalds om man så önskar.

Efter en del funderande kommer vi i vår familj fram till att vi vill bo relativt centralt och efter en hel del tittande väljer vi en lägenhet på 22:a våningen med storslagen utsikt över staden.  Andra volvofamiljer väljer andra alternativ utifrån sina önskemål och behov. Fast det är inte bara att bestämma sig, ett komplicerat förhandlande tar vid som vi tack och lov inte måste klara själva. I Beijing måste man bo högt upp för att få överblick. Staden är nämligen helt platt och breder ut sig på en yta lika stor som Blekinge, sägs det.

Förr i tiden fick inget hus i staden vara högre än den högsta byggnaden i Förbjudna staden – kejsarens heliga bostadsområde. Staden som då kom att breda ut sig innehöll därför ett oändligt antal små hus samlade efter slingrande smågator och prång, sk hutonger. Idag rivs dessa gamla bostadsområden för fullt och lämnar plats för skyskrapor, andra stora byggnader och breda gator. När vi ser några hutonger säger genast våra kinesiska värdar att de snart ska rivas och tas bort. Det verkar nästan som om de ser dessa områden som en skamfläck. Kanske förknippas de med fattigdom och elände eller bara med en annan tid? Kanske kommer även kineserna så småningom att ångra att tog bort allt det gamla?

Hur många människor bor det då i Beijing? 10 miljoner säger en av våra guider, 20 står det i min Beijingbok och 30 säger en annan. Förstår efter ett tag att det beror hur man räknar, dvs hur långt ut från centrum man menar. Staden har 6 olika ringvägar som går runt staden och tar man med alla ringarna med sina bostadsområden kan det kanske bli 30 miljoner. Men ingen vet nog exakt. Flera miljoner sk immigrantarbetare rör sig ständigt till och från Beijing i sitt sökande efter jobb.

Previsit 4 -11 februari del 1

Äntligen! Efter flera månader av funderande, diskuterande, deltagande i informationsmöten, läsande av en massa olika dokument och väntande är det dags att åka till Beijing i Kina på en sk pre-visit. Det är mycket förmånligt att som medarbetare med familj bli utsänd på utlandsuppdrag av ett stort företag. Mycket av förarbetet såsom ansökningar av visum, arbetstillstånd, bokningar av resor, förslag på boende och vaccinationer sköts av företaget eller av dess olika serviceorgan. Vi kan bara tacka och ta emot.

Det tar ca 8 timmar från Helsingfors till Beijing och när vi kommer fram är det tidig morgon i den stora staden. Det gäller alltså att hålla sig vaken fram till kvällen för att inte hamna alldeles fel i dygnsrytmen. Därför tar vi en långpromenad i en park i närheten av hotellet. Den heter Shaoyang Park och är ca 2,5 km lång och ca 2 km bred. Vintersöndag i Beijing betyder promenad och vinterlekar med familjen, precis där som här, och på de frusna dammarna pågår olika isaktiviteter och i den lilla backen med konstsnö åker barnen skidor. Luften luktar kol och det sticker lite i näsan. Luftföroreningar? Säkert är det så.

De första två kvällarna sprakar Beijing av fyrverkerier då man håller på att avsluta nysårsfirandet, som i år började den 23 januari och varar t o m den 6 februari. Nyår är Kinas största helg och det firas stort i två veckor och infaller under januari eller februari efter månens år. Alla år har fått namn efter tolv olika tecken och 2012 är det Drakens år, vilket anses vara det bästa och mest lyckobringande tecknet. Därför räknar man t ex med en babyboom i Kina under 2012.

Hela staden är utsmyckad med röda lyktor, drakar och girlanger, som successivt tas ner under veckan vi är där. I de stora affärsgalleriorna kommer det istället snabbt upp färgsprakande hjärtan, banderoller, rosa girlanger och olika presentförslag på grund av firandet av Alla hjärtans dag, som firas samma dag här som hemma.

Tankar om att flytta

Hur kan ni flytta till Kina finns det flera som undrar? Varför inte, svarar jag? Jag vill flytta dit för att med egna ögon och öron få uppleva, se och höra. Det uttrycks många åsikter och mycket kritik mot Kina i olika sammanhang, men mycket har hänt sedan Maos lilla röda pekade ut vägen och mycket mer händer år från år. Den bok jag nyss läste som handlar om att leva i Kina idag, skriven av en svenska och utgiven 2005, är till vissa delar redan inaktuell. Ibland sker även stora förändringar osannolikt snabbt. Hur ska vi förresten tänka om detta land i dessa ekonomiska orostider, då Kina kanske kommer att stödja Europa?

Trots vår positiva inställning till flytten är det för mig ett omvälvande beslut som berör många av livets områden. Hur ska det bli med kontakten med nära och kära, med mitt eget arbete och yrkesidentiten, med hus och hem och vardagens alla små och stora ingredienser? Min 90-åriga mor både gråter och lyckönskar oss till denna möjlighet. Även vår äldsta dotter, som är utflugen sedan flera år, ringde i en stund av deppighet och sa: Mamma, jag vill inte att du ska flytta till Kina. Trots detta upplever vi att alla i grund och botten unnar oss denna möjlighet. Vi har också två små barnbarn och jag försöker trösta mig med att när vi kommer åter om 2-3 år är de lagom stora för att vi ska kunna få bra kontakt med varandra. Och hur ska jag som har yrkesarbetat hela mitt vuxna liv kunna gå in i rollen som ”lyxhustru”?  Frågorna är många.

En god vän till en av våra döttrar som bor i Shanghai sedan tre år har i ett mail skrivit att jag får räkna med att känslorna kommer att pendla mycket när vi är där. Ömsom älskar man Kina och ömsom tycker man att det är jättekrångligt att leva där. Själv tycker jag att känslorna pendlar redan här hemma. Inte så att jag ångrar vårt beslut, kanske mer för att jag inser att stora livsförändringar skapar både hopp, oro och vemod. De innebär ju både avsked och nya möten och möjligheter.

Våra sex härliga barn som är rätt stora nu!

Louise

Moa & Sara

Jakob & Elin & Gustav

Hur det hela började

Vår resa började någon gång under året 2004 eller 2005. Vi satt i bilen på väg till sommarstugan och lyssnade på nyheterna. Jag sa då till min man att nu för tiden hör man Kina nämnas allt oftare i både nyheterna och olika reportage. Kina är nog både större och viktigare än vad vi fattar. Så sa jag då. Nu, d.v.s. våren 2012, är vi på väg att flytta dit.

Min man arbetar på Volvo personvagnar i Skövde och då det hösten 2011 kom en intresseförfrågan från, det sedan 2010 kinesägda, företaget om arbete i Kina tog det oss inte många dagar för att fatta ett beslut. Vi är ju intresserade och på något sätt i tankarna förberedda för denna utmaning. Även vår yngsta dotter på 19 år kommer att följa med för att studera. Åtminstone till en början. Så snart flyttar vi och fem andra Volvomedarbetare med familjer från Skövde till Beijing. Det är redan två Volvofabriker under uppbyggnad i Kina, i Chengdu och i Daqing, men nu ska det alltså även byggas upp en motorfabrik. Vad detta i förlängningen kommer att betyda för motorfabriken i Skövde vet vi inte. Vi vet dock att i dagsläget har inte Skövdefabriken kapacitet för att klara efterfrågan på motorer i Kina.

Beijing – Peking, vad heter staden vi ska flytta till egentligen? Jag läser i min självstudiebok för Basic Chinese att på mandarin heter staden Beijing och det betyder den norra huvudstaden. Peking är kantonesiska, har jag nyss lärt mig, och det talas i södra Kina. Alltså är det Beijing vi ska flytta till.