Trygghet & kontroll

När vi kommer åter till Beijing har vi inte mycket tid kvar och den sista eftermiddagen tillbringar vi i samma park som vi började, Chaoyang Park. Det ligger i närheten av var vi troligen kommer att bo när vi flyttar hit. Vi delar upp oss under promenaden och kommer ifrån varandra och det slutar med att jag ensam måste ta en taxi tillbaka till hotellet. Det är dock inga problem. Jag har ett visitkort från hotellet som visar vart jag vill åka och efter ett telefonsamtal vet chauffören vart jag vill. Beijing är en trygg stad. I alla fall efter vad vi har sett, hört och erfarit. Vi har inte sett några oroligheter, inga bråk, inga berusade eller drogade personer, inga kringdrivande gäng, inga trafikolyckor och vi har inte mött några ovänliga personer. Men det är klart - ännu har vi bara sett en mycket, mycket liten och utvald bit av detta jätteland. I Kina drömmer många om förändringar och kanske är de på väg - låt oss hoppas det.

Visst vet vi att mycket kontrolleras här, men vi ser också ett folk som möter oss på ett mycket vänligt sätt. Apropå kontroll får vi höra att i detta stora land med ca 1,3 miljarder invånare arbetar minst 50 miljoner människor med att övervaka trafiken på Internet (och att många webbsidor släcks ner allt efter de styrandes vilja) och att nyhetssändningarna från BBC och CNN world news sänds med 15 sekunders fördröjning. Detta för att man ska kunna stoppa eventuella ”olämpliga” nyheter. Så är det och ska man bo, arbeta och leva i Kina tror jag att man måste acceptera detta. Eller hur ska man göra annars?

Jag skriver lite i min nyinköpta dagbok varje kväll och varje dag avslutar jag med samma ord: ”Allt är väl. Vi är vid gott mod.” Hoppas det får fortsätta så.

 Denna devis såg jag i Chaoyang Park:


"One world -

- one dream"