Temple of Heaven

Redan när ungdomarna var här besökte vi Temple of Heaven Park, men jag har inte hunnit skriva om detta tidigare. Denna park med sina olika tempel ligger ca 1 mil söder om den Förbjudna staden. Här genomförde kejsaren en gång tiden olika högtidliga ceremonier för att be till himmelen om fred, framgång, goda skördar, syndernas förlåtelse för folket och om himmelska råd. De gånger kejsaren med sitt enorma följe förflyttade sig hit fick inga "vanliga" människor befinna sig utomhus. De hade ju inte rätt att se denna Himmelens son.

Det är en jättepark, 267 ha, mycket välplanerad och uppbyggd efter strikta astronomiska, astrologiska och heliga riktlinjer. Som andra palats, tempel och kejserliga byggnader är den uppbyggd efter en nord-sydlig axel. Huvudingången ligger alltid i söder och när man går genom dessa tempel, hallar och parker passerar man allt större och heligare byggnader för att till sist nå fram till den viktigatse hallen/ Buddan/altaret - allt efter vilken plats man besöker. Mellan de olika byggnaderna finns det öppna ytor för att tillåta qi - energin - att flöda fritt.

Det finns förstås mycket att berätta om hallarna/templen i denna park, alla hade de ju särskilda betydelser och funktioner. Just här är de flesta byggnaderna runda och från den första till den sista går en bred, sakta stigande, stenlagd gångväg, Red Stairway Bridge. Tanken är att man på detta sätt närmar sig himmelen allt mer. Det sista templet heter Hall of Prayer for Good Harvest. En gång i tiden var detta den högst belägna byggnaden i Beijing, med viss utsikt över staden.

Parken, med alla sina vackra träd och småvägar, är välbesökt av kineserna själva. Här möts man för att dansa, gymnastisera, musicera, sjunga, vila, umgås, pick-nicka och för att söka skugga under bl a de gamla cypresserna. Några mer än 800 år gamla. Det var skönt att strosa omkring i parken och följa både de större gångarna och de små stigarna. Sara och Olle tog sig en tupplur och jag njöt av vacker natur och dansande och musicerande kineser.

Enligt min guidebok bör man ta sig hit en tidig morgon, kl 7 öppnar parken, för då sjuder det av liv här. Kl 10 kommer turistströmmen igång och då blir det, som det står, bara en "vanlig park" igen. Så någon tidig morgon framöver tänker jag göra ett nytt besök där.

Byråkratikvarnar & parkoaser

Vi har nu bott här i drygt tre veckor, men ännu är inte våra visum/tillstånd klara. Processen pågår kan man säga. Igår var vi på immigrationsmyndigheterna (?) för att visa upp oss, skriva på nya papper och bli fotograferade med en webbkamera. För vilken gång i ordningen vi blev fotade har jag glömt. Innan vi åkte hit hade vi också sänt in ett antal passfoton, Roland 19 stycken och jag 14! Roland undrar ibland om varenda kines måste ha ett kort av honom. Nu ska våra pass vara kvar på denna myndighet i en vecka eller så och det betyder att annat stannar upp. Då tänker jag främst på vår packning som vi ännu inte fått. Den har nu varit på resande fot i två månader! För att få den måste man lämna in sina pass, så . . . och för att Rolans ska kunna flyga till Shanghai nästa vecka för att jobba måste han ha sitt pass - så när tror ni att vi får vår packning? Till hösten eller så? Det är iaf tur att vi får hjälp av Volvo/Santa Fe att fylla i alla papper och att ta kontakt med olika myndigheter och instanser. Hur skulle det gå annars?

Jag arbetar fortsatt med att få allt vad gäller vår lägenhet att funka och göras klart. Det ser ut som om det vi kom överens om i kontraktet kommer att uppfyllas. Får se om det blir så på måndag som det är planerat.

Det finns inga brevlådor i vanlig mening här, men nu har jag listat ut hur man postar brev och vykort. Man får ta sig till ett postkontor och lämna in sina försändelser där. Häromdagen hittade jag ett kontor inte långt härifrån och postade då en omgång vykort. Undrar när de kommer fram? Fick själv ett brev från min syster igår, den 18 maj, som var postat i Sverige den 5 maj! Vykort är ingen stor handelsvara här. Men på vissa ställen, muséer och vissa affärer, kan man hitta dem. När jag kom fram till postkontoret var det en jättekö utanför ingången och jag undrade om alla dessa människor skulle gå till posten. Men det skulle de inte. Bredvid posten låg ett annat kontor, kontoret för tillstånd att gifta sig och när jag tittade närmare såg jag att i kön stod det många unga par i väntan på att få komma in för att ansöka om detta tillstånd.

Nu när ungdomarna har åkt hem får jag påbörja nästa steg i mitt Kinaliv. I morse var både Roland och jag på gymmet som finns i vårt compound/bostadsområde och gjorde en hälso- och kondtionstest hos Jacky, min personlige tränare! Så nu är det bara att börja träna!

Igår tog jag en skön promenad i Honglingjin Park, medan Roland jobbade hemma. Det är den parken som ligger strax söder om oss och som jag har nämnt tidigare. Då det var torsdag förmiddag var det inte så mycket folk där. Fåglarna kvittrade, blomplanteringarna var så fina, barnen lekte och körer sjöng. Jag satt under ett pilträd på en bänk alldeles vid vattnet och skrev vykort och dagbok en lång stund. Storstadens brus var långt borta!

Även stora myndigheter kan ha vackra entréer!

Tror ni att dom kommer att godkänna denna "Skövdebonne"?

Några bilder från Honglingjin Park:

Beijing - rosornas stad? Efter och emellan alla större gator/trafikleder växer det massor av vackra, välskötta och doftande rosor! Gör att tiden i taxin eller hyrbilen blir lite mindre tråkig.

Hotpot, catwalk & avsked

Idag har Sara, Olle och Louise åkt hem. Jag följde dem till flygplasten och det var sorgligt att säga farväl. Men vi har haft mycket fina veckor ihop och därför finns det också mycket att glädja sig åt.

Innan de for hem bjöd jag dem på avskedsmiddag på en hotpotrestaurang. Det betyder att man beställer in mat av olika sorter (kött och grönsaker) som man sedan "kokar" själv i en gryta på bordet. Carin var också medbjuden, som tack för att hon sytt om en klänning åt Sara. Efter middagen gick vi hem och drack svenskt kaffe och ungdomarna gick lite catwalk för Carin och mig och visade nyinköpta och nyuppsydda kläder.

När vi skulle åka idag var de fullastade alla tre, både de stora ryggsäckarna och  de små rullresväskorna var välfyllda. Vi tog taxi till flygplasten, men på hemvägen gav jag mig en lektion i kollektivåkning och åkte då både expresståget till stan, tunnelbana och buss. Därtill inköpte jag mig ett värdekort. Inte illa för en västerlänning i denna jättestad där den mesta informationen är på kinesiska. Men tack vare lite engelska skyltar här och var kan man lista ut hur man ska göra. Jag börjar även känna igen mig (gator, hus och parker) rätt bra i närområdet och det underlättar förstås. Jag använder också ofta Iphonen för att fotografera skyltar, adresskort och platser. Både för att komma ihåg själv och för att visa för taxichaufförer. Google map appen är också ett fantastiskt hjälpmedel. Visar även vilka bussar eller tunnelbanor som går till önskade platser!

Vi besöker Zhangjiakou

(Roland kommer snart att börja veckopendla till Zhangjiakou, en stad som ligger ca 17 mil nordväst om B. Hitintills har han arbetat här i Beijing och denna vecka i Shanghai. För att Sara, Louise och Olle skulle få se denna stad innan de åker hem gjorde vi en helgutflykt tillsammans.)

Fredag kväll den 11 maj tog vi oss till Beijings internationella flygplats med hjälp av taxi en bit och sedan av Airport expresståget. Tåget tar bara 20 minuter och därmed går det oftare fortare än att åka bil. Vid flygplatsen väntade Volvos chaufför på oss. Han hade skjutsat några andra till flyget och vi fick därför möjlighet att åka med till Zhangjiakou. De 17 milen tog nästan 2,5 timmar och vi såg inte mycket på uppresan på grund av mörker och regn. Vi kunde inte bo på Baolong hotell så som vi hade bokat, för där skulle viktiga politiker bo under helgen och då är inga andra gäster välkomna. Det gick dock ingen nöd på oss på det hotell vi fick istället. Ungdomarna gick ut en sväng på kvällen, men denna del av staden var både mörk och tyst vid tio-tiden och de kom snart tillbaka.

Hur ska man beskriva denna helg och Zhangjiakou? Svårt att göra det kort. Det är annorlunda där, mer Kina kan man kanske säga, och svårare för oss västerlänningar att göra oss förstådda och få hjälp. Visst vill många hjälpa till, men språkbarriären är hög. Missförstånd uppstår ofta. Kanske var det det som gjorde att den inplanerade ridturen inte skedde på gräsplatån i bergen norr om ZJK, utan på ett sandigt markområde på en sk resort ca 12 mil från staden. 12 mot Beijing! Det blev alltså mycket bilåkande, bl a genom mer eller mindre nersvärtade kolgruveområden. Vi kom fram till slut och efter att Alisa, som är student i ZJK men också arbetar som översättare åt Volvo, hade förhandlat en bra stund blev det en kort båttur till ett närliggande område där vi red i knappt två timmar på några ganska trötta hästar.

Väl tillbaka i ZJK mötte vi en rund, go och ganska ölstinn engelsman i hotellfoajén, som undrade vad i hela världen vi gjorde i ZJK. Själv arbetar han där i veckovisa perioder och träffar sällan några västerlänningar ö h t förutom en kollega. Nåväl, han var glad och trevlig och hjälpte oss till en något mer västerländsk restaurang i en annan del av staden. Han följde alltså med och visade vägen, men åkte sedan tillbaka till hotellet. Aldrig tidigare har vi åkt så många i en mycket liten taxibil! Hoppas han fick lite glädje även av oss eftersom han denna kväll fick ovanligt många att prata med – han kan nämligen inte kinesiska han heller!

ZJK har omkring 700 000 invånare. Staden är utspridd över stort område. Här blandas stora hyreskomplex, nya och gamla och ganska många under uppbyggnad med pampiga myndighetshus, kontor och hutonger; 6-8 filiga gator som på många ställen är mycket ödsliga med myllrande, trånga affärsstråk; trottoarförsäljare med tjusiga affärskomplex; cyklar och mopeder i mängder med bilar och bussar; skräniga högtalare med tomma och tysta ytor; fattiga människor med rika; nationalistiska statyer med modern konst – ja, kanske kan man säga att det visar en ganska bra bild av den situation som råder i Kina just nu. Snabba förändringar, stora förhoppningar, många människor, mycket som ännu är gammalt och slitet, och . . .

På söndagen tittade vi en del på staden. Sara, Olle och jag klippte håret på en salong i centrum och tillsammans betalade vi 50 RMB (ca 50 kr!). Oh, vad de tvättade håret och masserade hårbottnen skönt!

Vi hade gemensamt beslutat att åka hem med tåg på söndag em istället för att invänta Volvochauffören på måndag morgon och lyckades köpa biljetter till ett tåg till B. Vi hade tur att träffa en engelsktalande kvinna (IT-konsult som bl a arbetar åt Volvo!) som vid biljettinköpet tolkade åt oss och därmed kunde vi välja ett tåg där vi fick sittplatser. Vilket vi var mycket tacksamma för under den 4 timmar långa hemresan! Jag tror att nästan lika många resenärer stod som satt. Under tågresan såg vi ett annat Kina också – stora odlingar, vattenkraftverk, berg, små byar med mycket enkla hus, stora trista och slitna bostadsområden, mycket skräp (bl a dessa eländiga plastpåsar överallt!) och så många kineser förstås.  Vi fick trevligt sällskap av Rosanna (IT-konsultens västerländska namn) och av några flickor/unga kvinnor som gärna ville kommunisera på den lilla engelska de kunde. När vi kom till västra stationen i B var taxikön nog 200 m lång. Men det gick undan ganska snabbt och efter en fin tur genom det kvällsupplysta centrala B kom vi så tillbaka till Park Avenue och det kändes SKÖNT!

Sara och Alisa i båten på väg till ridningen

Alisa fick jobba hårt, här förhandlar hon om priset för ridningen. I Kina förhandlar man om nästan allt. Det är ett tufft jobb, men lönar sig oftast.

Min egna cowboy!

 

Oh, vad skönt det var och billigt!

Den pampiga stationsbyggnaden

Rosanna (IT-konsulten) och vi hade sittplatser på tågresan, men inte alla . . .

Morgonsol

Vi är tillbaka i Beijing efter vår utflykt till Zhangjiakou. Jag ska berätta mer om den sen. Just nu vill jag skriva att när vi kom tillbaka kändes det som att komma hem. Förunderligt hur fort man vänjer sig, men också härligt. Det har regnat en del i B under helgen, men i morse lyste solen igen från en klarblå himmel och luften kändes både svalare och "renare" än på länge. Kunde inte låta bli att gå ut på balkongen och njuta av utsikten. Det gör jag så fort det är klart ute, både morgon och kväll. Har ännu inte sett mig mätt på utsikten!

Fredagskaffe & helgplaner

Det är fredag, vår tredje i Beijing. Jag och Carin har varit på förmiddagsfika i Solana center och där träffat ett antal (10?) sk Sweor och en Stellan (den enda lyxmake jag träffat hitintills). Swea är en förening för svenskar i utlandet och har en avdelning här i stan. En massa glada, trevliga och likna "galna" människor som vi själva!

Louise har besökt universitetet igen och betalt in sin anmälningsavgift inför höstens studier. Just nu sitter ungdomarna i vardagsrummet och äter tillsammans med Charlie, en student från Australien som de lärde i Xian. Han är just nu i Beijing på besök.

Snart ska vi packa för att ikväll åka till Zhangjiakou. Vi ska visa ungdomarna var Roland kommer att arbeta framöver och också passa på att göra en ridutflykt i bergen. Återkommer till Beijing måndag förmiddag.

Art District 798

Även konstlivet utvecklas och vibrerar i Beijing. Om jag har förstått det hela rätt är det snart i Kina som den störta satsningen och utvecklingen av konst sker. Även konsthandeln växer och enligt SvD är det redan en av de största i världen. Den 9 maj besökte vi Art District 978 tilsammans med Anna, som bor inte långt därifrån i Lido area.

Detta är ett jätteområde, ett fd industriområde, som är fullt av konsthallar, gallerior, konsthantverkare, små affärer med mera. Vi hann bara besöka några delar innan det var dags att åka hem.