Roland kom hem från Zjk i fredags kväll och åkte till
Shanghai idag, söndag, mitt på dagen. Vi hann få iväg våra pass med de ettåriga
uppehållstillstånden till poliskontoret, gå till banken och ordna det som
behövdes då vi nu har tillgång till våra pass igen, träna, simma och sola lite
på träningscentrat och för övrigt ta det lugnt. När han hade åkt gjorde jag en
utflykt till Dongyue Temple och till Ri Tan Park (skriver om den i nästa inlägg).
Dongyue Temple är ett gammalt taoistiskt tempel. För de
som vill veta mer om vad taoismen är finns en längre text efter bilderna. Tao
heter dao på pinyin.
”
|
Dao kan inte höras. När det hörs är det inte Dao.
Dao kan inte ses. När det ses är det inte Dao'.
|
„
|
Det var en fin upplevelse att komma till detta tempel bl a för att det inte var så mycket folk där. Det rådde en sorts stillhet på området.
Inte många turister i rörelse trots att det är söndag, men en del tillbedjande
kineser. Arkitekturen är förvillande lik den som finns både i de kejserliga och
buddistiska templen. Det märks tydligt att de olika företeelserna har en
gemensam bakgrund och historia. Det vill säga: En vacker huvudentré mot söder,
tre hallar efter varandra på en syd-nordlig linje, däremellan olika sidohallar,
vackra träd, rökelsekar utanför hallarna samt färgsättningen och hus- och takutsmyckningen.
I min guidebok läser jag att detta tempel är en levande
plats för daglig tillbedjan och särskilt under vissa högtider ska här förekomma
mycket firande. Idag var det en plats för vila och eftertanke. Ganska behövligt
efter en mycket intensiv första månad här i Beijing.
Taoismens kännetecken är balans, harmoni, fred och
bekymmerslöshet. En vacker utställning av gamla skrin, lådor, vardagliga
redskap och skrivdon avslutas med dessa ord: ” The important idea that
contained in them influences the nation spirit, ideologi and development of
custom so far. Also, is it
the reflection of Beijing Spirit, that is patriotism, innovation, inclusion and
social morals.” Många fina tankar . . .
I templet finns det många olika målade träfigurer i
naturlig skala. Några som är lite större och målade och iklädda mantlar i
guldfärg föreställer viktiga personer i taoismens och templets historia. Många (50-60
mindre rum med 10-15 figurer i varje!) föreställer olika aspekter av människors
liv, sinnen och förehavanden. Förhållandevis många var en smula skrämmande och
hotfulla - om man inte lever rätt enligt tao kommer det gå en illa. Kanske blir
man ett djur i nästa liv!
|
Tusentals vackra träbrickor med band och tofsar för att be om hälsa och framgång hängde på många olika ställen på tempelområdet. |
|
White Jade Horse Riddjur till guden Wen Chang. Notera dock att i taoismen finns inga gudar! Förvirrande. Den ursprungliga statyn var av porslin och var "mjuk och len som jade", vilket gav den namnet. Man rörde vid hästen för att lyckas med affärer och för att få allmän trygghet och säkerhet. |
|
Bronze Wonder Donkey Ett annat riddjur till samme gud. Hästhuvud, åsnekropp, svans som en mula och hovar som en tjur. man rörde vid denna häst för att bli botad från sjukdomar och för att uppnå lycka och framgång. |
|
Denne man gick tålmodigt och sopade gården och gångarna med sin enkla kvast. Jag fotade och gav honom 10 RMB. På många ställen fanns det olika sparbössor att lägga pengar i, men min gåva gick till denne man. |
Taoism
Från Wikipedia
Tao (kinesiska: 道, pinyin: dào, Wade-Giles: tao4) betyder ordagrant
"väg"; på japanska har det blivit tō, i exempelvis shintō, "gudarnas väg". Det svenska namnet tao
är en rest av det äldre transkriberingssystemet Wade-Giles. I pinyin, som är det oftast använda transkriberingssystemet i dag skrivs ordet dao.
”
|
Dao kan inte höras. När det hörs är det inte Dao.
Dao kan inte ses. När det ses är det inte Dao'.
|
„
|
Oklart ursprung
Taoismens historiska ursprung är osäkert. Vanligen
betraktar man Lao Zi, en äldre
samtida till Konfucius, som dess
grundare; en senare viktig tänkare och författare är Zhuang Zi. Som religiös skola går den tillbaka till Handynastin
då den organiserades efter buddhistisk förlaga men med egna doktriner. Kinesisk
folktro, med en uppsjö av gudar, odödliga, andar och annat övernaturligt,
brukar ofta förknippas med taoism.
Trots att taoismen och buddhismen uppstod oberoende av
varandra (och ungefär samtidigt), så har de i sitt äldsta skikt stora likheter,
och i senare kinesisk tradition är blandformer vanliga. Taoismen har dock, till
skillnad från buddhismen, ingen systematisk lära och ingen uppsättning
rekommenderade levnadsregler för lekmän. Men i likhet med buddhismen finns det
en taoistisk kanon - Dao Zang. När
buddhismen kom till Kina, tog den upp daoismens mer avancerade tankar; i
gengäld kom den taoistiska traditionen samtidigt att koncentrera sig mer och
mer på folkliga kulthandlingar.
Daoismens äldsta urkunder är Daodejing, som brukar
tillskrivas Lao Zi, Zhuang Zi, och Taipingjing. Till taoismens urkunder räknas också Yijing, "Förändringarna" (eller "Förvandlingarnas bok"), ett
verk som dock också konfucianerna skattade högt.
Svårförståelig
mystik
Den filosofiska taoismen är religiös mystik som kan
vara svår att förstå. De tänkare som från början utformat daoismen har inte
försökt göra den mer lättillgänglig genom att som många andra religioner
utnyttja symboler i förklarande syfte. I stället lär de att verkligheten i
vissa avseenden är bortom våra sinnens begränsade kapacitet och att
omskrivningar och beskrivningar inte kan avslöja sanningen. Begreppet dao
kan i realiteten inte preciseras eller fastställas. Översatt betyder dao "vägen",
vilket visar att religionens inriktning är att erbjuda människan metoder för
att själv skaffa sig kunskap och insikt. Dao är även de dolda mönster som vi
kan skönja i mikrokosmos och makrokosmos. Dao är också "Det absoluta",
den högsta principen, och närmar sig där mystikens gudsbegrepp i de
monoteistiska världsreligionerna. Dao är den största kraften ur vilken allt har
uppstått. Dao finns överallt och har alltid existerat eftersom det är bortom
tiden, och Dao är även utan form och absolut dolt, eftersom det är bortom
rummet. Vidare beskrivs Dao som det mörker varifrån ljuset kommer. Det är
tomhet, men samtidigt något absolut som finns i allt och samtidigt är orörligt.
Daoismen använder inte begreppet "gud"
om Det absoluta, den yttersta sanningen, eftersom detta skulle begränsa Dao.
Dao har inte heller några mänskliga karaktärsdrag medan gudar i många
religioner ges mänskliga kännetecken. Dyrkan av gudar förekommer hos daoister
med tillhörighet i flera religioner, men majoriteten daoister förnekar
förekomsten av personliga gudar liksom tron på en Gud som universums och
världens skapare. "Modern" är emellertid en term som ibland
tas i anspråk för att sinnebildligt referera till det ursprungliga.
Vägen genom
människans inre
Det Absoluta låter sig alltså inte beskrivas, men kan
upplevas i människans inre. Genom meditation och kontemplation kan vårt medvetande befrias från störande tankar och
intryck, vilket skapar utrymme för Dao. Vi rekommenderas att "tänka utan
tankar" under dessa övningar, vilket är detsamma som att befria oss från
språket under meditationen. Språk i allmänhet, och vårt modersmål i synnerhet,
anses föra oss in på det vi måste bort ifrån: beskrivningar, kategoriseringar,
analyser och definitioner. I stället kan vi frammana bilden av att vi och hela
den verklighet vi känner till endast är en del av en del i något större.
Upplevelsen av enhet med helheten är en insikt som kan ge oss en intuitiv
insikt om vad Dao är.
Vi måste således ge upp det systematiska, analyserande
sökandet för att finna den rätta vägen. Om vi ska lyckas med detta måste vi
också våga släppa taget om vårt skyddade och inrotade sätt att betrakta
tillvaron. Avsikten är emellertid inte att vi ska försjunka i världsfrånvändhet
– dao ska "levas" och det är i vardagslivet som vi gör de viktigaste
erfarenheterna. Det är denna verklighet som vi enligt daoismen bör uppleva allt
som en enda enhet, och denna upplevelse leder fram till att människans
"jag" endast är en illusion. En värld där alla människor söker öppna
sig för och leva i enlighet med dao ska enligt daoismen komma att blomstra.
Därigenom är daoismen både individens, samhällets och kosmos väg.
I svensk skönlitteratur kommer daoistiska (och
buddhistiska) tankar till uttryck hos Harry Martinson; i den brittiska litteraturen betecknade sig John Cowper Powys som taoist. Den amerikanska konstnären Agnes Martins, "den mest berömda okända konstnären i Amerika”,
måleri är starkt influerad av Taoism.
Taoism
http://www.to-life.se/taoism.htm
Taoism är en gammal kinesisk filosofi, som i stora
drag handlar om att njuta av livet och ta dagen
som den kommer. Ta till exempel Nalle Puh - han
är ett utmärkt exempel på någon som lever i taoistisk anda. Han bara är, helt
enkelt, utan att be
höva bekymra sig om varken karriär eller vad han
ska ha till middag (han äter ju ändå bara honung).
|
|
Enligt taoismen är man
lyckligast så, när man lever och verkar i enlighet med naturen och dess
lagar, inte emot den. Man behöver alltså inte leva som en skogsmänniska, utan
det handlar om att följa "minsta motståndets väg".
Att leva sitt liv och
agera utifrån det taoistiska sättet kan enklast beskrivas som att göra det
som vattnet i en rinnande flod gör. När det kommer till en stor sten eller
klippa som hindrar dess framfart - så stannar den inte där för att försöka
kämpa, trycka eller tvinga sig igenom hindret (vilket är en omöjlig uppgift),
istället flyter den bara smidigt förbi sin motståndare och fortsätter sin
resa.
Ju
mer människan gör ingrepp i den naturliga balans som åstadkoms och styrs av
universums lagar, desto längre i fjärran försvinner harmonin. Ju mer
våldförande, desto fler störningar. Allting - vare sig det är tungt eller
lätt, vått eller torrt, snabbt eller långsamt - har sin egen natur inom sig, och
den kan man inte våldföra sig på utan att skapa svårigheter. Om abstrakta
regler påläggs utifrån är konflikter oundvikliga. Det som ses som en verksam
kraft bakom allting i himlen och på jorden kallas i tao för
"vägen".
|
~ Wu Wei
och 'Ingenting' ~
"To
attain knowledge add something every day....
....to attain wisdom remove something every day."
Detta uråldriga kinesiska
talesättet illustrerar det värde den kinesiska kulturen lägger i nothingness
(= ingenting). I den kinesiska konsten är tomrummet i en tavla lika viktig
som den målade ytan - och i meditation och kampsporter ses ett tomt sinne som
den ultimata tillgången. Detta är bara en logisk applikation till teorin om
yin and yang - sidan yin (tomhet and ingenting) är precis lika viktig som
sidan yang. De som vill följa den taoistiska vägen blir rådda att tömma sina
sinnen - tills ingenting återstår.
Men
varför då detta? Jo, ett sinne som inte hyser några förutbestämda eller
strikta planer är mycket mer flexibel. En person som ständigt kategoriserar,
analyserar, planerar och funderar kan bli fylld med intellektuella idéer som
hindrar dem från att se vad som verkligen finns där. Det 'tomma innehållet' -
som nämns i taoistiska skrifter - kan agera spontant där situationen kräver
så, därför att det är inte bunden till ett särskilt sätt av agerande. I
kamp-sporter kan en deltagare med ett perfekt rent sinne reagera omedelbart
på alla attacker, upptäcka en svaghet och utnyttja den utan tvekan. En deltagare
som är upptagen med att planera sin nästa attack missar den möjligheten.
|
Likväl som tomhet vill
taoism visa på storheten med ingenting. Det är när vi inte gör någonting som
vår kropp och vårt sinne känner harmoni och vi känner full frid, så
'ingenting' tas in i våra vardagliga liv genom idén om Wu Wei.
Wu Wei betyder 'att inte göra' eller 'verka utan att verka',
och som många taoistiska tankar går det emot det sätt som det mesta i vårt
samhälle görs på. Idén är att helt följa med strömmen omkring dig, och inte
kämpa emot vågorna. När något tar över ge efter. Var lugn och tålmodig, och
vänta till du är i en startare position innan du avancerar med nästa steg.
Bilden av 90-talets man eller kvinna är den av en hårt jobbande och
beräknande affärsperson som får saker gjorda genom att vara energisk och
aggressiv, sköter det sociala livet, familjen och jobbet med samma
övernitiska och ivriga framtoning. Denna starka 'yang-attityd' påminns vi
ofta och gärna om av diverse marknadskrafter i syfte att sälja oss smärtstillande
och lugnade medel, mobiltelefoner och färdigmat som vi alla behöver i 'dagens
hektiska värld'. Vad vi verkligen behöver är en god semester, och några
rejäla stunders vila varje dag, och vi behöver fråga oss själva - 'är detta
verkligen vad jag vill ?'. Den övertygade taoisten säger nej, och försöker ta
yin tillbaka in i sitt liv.
Ett
självförsvarsscenario: Tänk dig 2 personer som knuffar varandra. Den
starkaste kommer slutligen att övermanna sin motståndare, och båda kommer att
ha tröttnat efter bataljen. Men om knuffandet hade tillåtits fortsätta, hade
en rad intressanta saker kunna inträffa. Ett snabbt steg åt sidan, och
attackeraren faller platt ner. Om han knuffar så hårt att han tar ut sig
själv, så räcker en liten knuff för att förpassa honom till samma öde. Denna
filosofi applicerad till det vardagliga livet leder till enkla och fridfulla
händelser - argumentationer kan inte inträffa om bara den ena parten är
villig att argumentera.
Wu Wei betyder att inte
gå emot alltings natur. När man praktiserar Wu Wei, rättar man sig efter
omständigheterna och lyssnar på sin egen intuition. Ur taoistisk synvinkel är
det naturliga resultatet av detta harmoniska levnadssätt lycka.
"Imagination
is more important than knowledge."
|
De österländska
religionerna är flytande och svårgreppbara. De är inte som de västerländska,
fulla av klara och skarpa gudar och färgsprakande mytologier. De är tysta,
ofta utan gudar, och låter sig inte fångas så lätt i ord. Detta gör dem svåra
att förstå för en västerlänning.
Att ge sig in på Kinas
(och de andra Asiatiska ländernas med för den delen!) religioner är som att
försöka lära sig simma. När man står vid stranden känns vattenmassorna stora
och farliga, och man begriper inte hur man ska kunna hålla sig flytande där
ute men ändå vet man att det går. När man väl är ute på vattnet är det en
otrolig känsla att ha djupen under sig utan att falla. Man känner sig trygg
och säker och ger sig kanske in på att dyka och se vad som finns under ytan. |
Taoismen är en ateistisk
"religion". Den har inga gudar. Många texter om taoism börjar med
att tala om att Tao inte går att beskriva och sen är resten av texten ett
försök till en beskrivning av Tao. Så även här. Det går inte att beskriva
Tao.
Tao betyder väg.
Tao är ingen gud.
Ordet i sig självt är inte Tao.
Det går inte att förstå Tao med ord.
Tao finns bakom orden, under orden.
Tao är det som finns bakom det universum som vi uppfattar som oändligt. Det
är det som finns bakom tiden. Innan tiden och efter tiden. Ur Tao uppstod
tiden. Tao är tidshavet. Och evigheten. Tao är det varur universum uppstod,
och vari det existerar. Det är det som alla atomer, kvarkar och elektroner
ytterst består av.
Tao är det yttersta. Vid randen av vårt förstånd och medvetande.
Tao finns bakom evigheten, bakom oändligheten.
Det är urkraften i universum.
Uppbyggd av Yin och Yang. |
|
Yin och Yang är de två urkrafterna som
Tao består av. De kan inte vara utan varandra. Försök själv att tänka dig
något som är endast Yin eller endast Yang utan en gnutta av det andra i sig! Det
är lika svårt som att försöka skilja sidorna på ett mynt åt utan att få två
nya mynt med en bak och en framsida eller att dela en magnet och bara få en
sydpol eller en nordpol - utan dess motsats. Förnekar man den ena parten i
Yin och Yang slår den andra snart runt och förvandlas delvis till sin
motsats. Eller så drar den till sig motsatsen i stora mängder.
Yin och Yang är ett ständigt samspel. De rör sig, byter plats, förvandlas
till varandra, rinner runt varandra och i varandra som vattnet. Ibland blir
det regelbundna mönster, ibland är det rent kaos. Det är dessa rörelser och
olika, ständigt förändrade kombinationer av de båda som vår värld består av.
Yin innehåller alltid lite av Yang och tvärtom. Därav prickarna i cirkeln.
S-et symboliserar deras rörelser och symmetrin och balansen.
När Yin och Yang står i balans med varandra råder harmoni. När de är i konflikt
mellan varandra råder disharmoni.
Nästan alla motsatspar går att dela upp i Yin och Yang. Jag känner inte till
något som inte gör det och det är ett bra sätt att förstå Yin och Yang på.
Men observera! Det är inte så att t. ex. guld är Yang och endast Yang. Det
domineras av Yang och och symboliserar Yang, men det är inte Yang.
|
Yin
|
Yang
|
svart
|
vit
|
passiv
|
aktiv
|
natt
|
dag
|
kvinna
|
man
|
drottning
|
kung
|
silver
|
guld
|
kvicksilver
|
svavel
|
månen
|
solen
|
jorden
|
himlen
|
vatten
|
eld
|
bägare/graal
|
svärd/stav
|
död*
|
liv
|
mörker
|
ljus
|
fred
|
krig
|
kyla
|
värme
|
*men
Yin är även födelse eftersom hon är urmörkret varur allt
uppstod, den stora modern som föder världen.
En person som kan se yin
och yang verka i världen kan förutsäga utgången i olika händelseförlopp. Det är
också orsaken till taoistens känsla av nöjdhet - han har accepterat att saker
ändras och utvecklas kontinuerligt, går först i en riktning och sedan en annan.
Därför känner han sig inte upprörd eller orolig när hinder eller svårigheter
kommer i hans väg - han vet att saker blir bättre. Inte heller blir han besatt
när rikedom eller makt kommer till honom. Även fast han uppskattar dem, så vet
han att de inte är permanenta, och vinkar dem villigt adjö när tiden är över.