torsdag 24 maj 2012

Arbete & arbete & omständigheter


Att Roland arbetar mycket, det har ni nog förstått. Denna vecka är han i Zhangjiakou och kämpar med olika uppdrag. Igår tyckte jag att han lät rätt pressad på rösten när vi talades vid i telefon, men idag var det bättre. Han hade lovat sig själv och de svenska arbetskamraterna att inte bli arg idag. Undrar om han klarade det? Det är inte svårt att förstå att det är frustrerande att få olika informationer från olika håll, massor av olika personer ska tydligen säga sitt i många ärenden, och att sedan vara den som ska utföra och ansvara för arbetet. Jag försöker peppa och stötta så gott jag kan. Han får väl skriva berätta själv vid tillfälle.

Om ni tror att jag bara lever ett lyxigt hemmafruliv så har ni nästan rätt, men inte helt. Jag städar, tvättar, handlar, håller kontakten med hyresvärdens representant i olika ärenden, försöker ordna så att vi får börja vår språkkurs och fixar många små ärenden av olika slag. Undrar hur många mail jag har skrivit? Att få tag på en liten skruv till exempel kan vara en halvdags arbete. När jag rengjorde köksfläkten (mycket behövligt!) tappade jag dumt nog bort den ena skruven så jag får väl skylla mig själv. Att folk sedan tror att jag behöver en eller flera hantverkare till hjälp för att skruva i skruven, när den väl var funnen, är en annan historia. Jag lyckades ta mig ur detta efter en stunds gestikulerande.

Idag hade jag planerat att uträtta ett bankärende. När vi öppnade våra kinesiska bankkonton kunde vi inte få tillgång till deras Internetbank eftersom vi då inte hade något telefonnummer att uppge. Det har vi sedan ett bra tag och därför tänkte jag ordna upp detta med banken idag och även sätta in lite pengar på mitt konto. Jag väntade länge och tålmodigt på att det skulle bli min tur och när det blev det förstod kassörskan mitt ärende, men kunde inte genomföra det då jag inte hade mitt pass tillgängligt. Det är ju hos visamyndigheten sedan en vecka! Jag försökte få det att räcka med mitt körkort men ack, så lätt går det inte. Hon såg själv lite besvärad ut och sa: I can´t help you, there are people watching me. Detta är ju absolut inte hennes fel och jag tycke mest synd om henne som tydligen är ständigt övervakad. Ändå kunde jag inte låta bli att känna mig lite irriterad när jag gick därifrån.

Mitt nästa ärende var att posta några brev. För att göra det måste man gå till ett postkontor. Då jag inte var på mitt vanliga ställe hittade jag inte det postkontor som jag vet ska finnas i närheten av banken. Frågade flera personer på gatan och visade dem även min översättningsapp där jag skrivit postkontor på kinesiska. Men tyvärr, ingen visste var det låg. Går kineser aldrig till postkontoret? Så det blev inga brev postade idag.

Därefter gick jag in på vårt närmaste varuhus, Jinkelong, för att leta efter ett par simglasögon. Jag har börjat simma i poolen på vår träningsanläggning och mina ögon blir så röda. Jag hittade ett par högst upp i varuhuset som jag ville ha och då går det till så här: Jag går fram och tittar på ett par glasögon, genast dyker det upp ett affärsbiträde vid min sida, när jag har beslutat mig för att köpa dem skriver hon två (varför det blev två stycken denna gång vet jag inte, de 79 RMB jag skulle betala var uppdelade i två summor) små papper med kopior för hand (ett sorts underlag för mitt köp), därefter går jag till en kassa en bra bit bort och ställer mig i kö och betalar. Jag får då ett eget kvitto samt två kvitton med kopior som jag ska gå och ge till affärsbiträdet för att få mina simglasögon. Hänger ni med? Det är jättelätt bara man har fattat hur det går till och om man inte har bråttom.

Jag gick även till avdelningen för alkoholhaltiga drycker och köpte några flaskor vin. De ska betalas på avdelningen direkt och gick ganska smidigt. När jag sedan går ut ur varuhuset blir jag stoppad av en dörrvakt och får visa upp kvittot på vinet. Det är inga problem bara man kommer ihåg var man lagt kvittot och det hade jag denna gång.

När jag kom tillbaka till lobbyn i vårt hus frågade jag i disken om våra pass hade kommit tillbaka. När vi lämnade dem på visamyndigheten förra veckan sa de att vi skulle få dem åter denna torsdag. Tyvärr missförstod de mig i lobbyn och trodde att jag hade lämnat passen till dem vid något tillfälle och de visade mig foton på olika anställda för att jag skulle peka ut vem som tagit emot dem. Till slut ringde portiern till en annan personal som kan lite engelska och jag tror att hon förstod hur det låg till. I alla fick jag gå därifrån. Sen tog jag hissen upp till 22:a våningen och pustade ut i vår luftkonditionerade lägenhet.

Hoppas inte polisen ringer på ikväll igen. Igår kväll kom två allvarliga, uniformerade poliser hit och ringde på och ville se våra pass och uppehållstillstånd. Men de är ju alla hos visamyndigheten!!! De frågade om jag hade passnumren uppskrivna, men dumt nog hade jag inte det då. Men nu har jag fått kopior på våra pass på mail från Roland som hade dessa i sin dator och den är ju med honom i Zhangjiakou denna vecka! Fast hädanefter ska jag ha kopior både digitalt och i pappersform! För att få bo här måste man gå till det lokala poliskontoret och registrera sig och det har vi gjort en gång, men då hade vi bara tillfälliga tillstånd. Vi måste gå dit igen när vi fått våra andra tillstånd, som kommer att gälla i ett år. Sen är det bara att börja om igen . . .

Vår packning har vi förstås inte fått än för vi har inte våra pass. Roland ska åka till Shanghai på söndag och då MÅSTE han ha sitt pass, annars får han varken flyga eller åka tåg. Och . . .

Ja, det räcker väl nu. Ni förstår nog att jag har lite att pyssla med! Dessutom var jag på Svenska skolan idag för ett samtal om ett eventuellt uppdrag på maximalt 50 % där till hösten. Hur jag kom dit (det ligger långt härifrån och många taxichaufförer känner inte till vägen, kan inte läsa kartan och/eller vill helt enkelt inte köra så långt) och hem igen är en annan historia. Ikväll ska jag i alla fall vara hemma och ta det lugnt!


Ps. Jag har fått ett mail från Roland där lönekontoret ber om hans bankuppgifter. Han glömde sina papper här när han åkte och det vore ju trevligt om han fick sin lön snart. Men allt står på kinesiska utom vissa siffror, så hur ska jag kunna svara på dessa frågor? Dax att påbörja språkkursen! Undrar när man kommer till avsnittet om bankärenden? Ha, ha :)

2 kommentarer:

  1. Så sant som det är skrivet! Det är så här det är. Ändå svårt att föreställa sig. Måste upplevas. Fascinerande.

    SvaraRadera
  2. Vi följer er med spänning! Kämpa på, det brukar väl vara det som funkar för det mesta. Nästa helg är det midsommar- och då vänder det! Ingen ( inte jag alltså) har fattat än att vi är så långt komna, avslutningen har ju inte ens varit än.

    SvaraRadera