Beijing loves IKEA -- but not for shopping

Idag har jag och Carin simmat på vårt Fitnesscenter och varit på shoppingtur. Var hamnar man om man är med Carin, som är sömmerska? Jo, i en tygaffär förstås. Köpte ett tyg för att låta sy upp en tunika på marknaden bredvid vårt hus. Sen åkte vi till IKEA i Beijing, vilket också är en upplevelse. Hittade en artikel på nätet som handlar om IKEA i Beijing och som på ett levande sätt beskriver vad man kan få se på IKEA här. Artikel hittar ni här nedan. Bilderna har jag själv tagit.

Carin i ett av hennes tygparadis

BEIJING —COLUMN ONE - August 25, 2009|David Pierson
Källa: http://articles.latimes.com

Customers hop into display beds and nap, pose for snapshots with the decor, come on family outings and enjoy the air conditioning and free soda refills. With no plans one Saturday, Zhang Xin told his wife, son and mother to wear something smart and hop into the family sedan. He could have taken them to the Forbidden City or the Great Wall, but he decided on another popular destination -- IKEA.

Riding an escalator past a man lying on a display bed with a book opened on his belly, the clan sauntered into the crush of visitors squeezing onto the showroom path, bumping elbows and nicking ankles with their yellow shopping trolleys.

Zhang said the family needed a respite from the smog and a reliable lunch."We just came here for fun," said the 34-year-old office manager. "I suppose we could have gone somewhere else, but it wouldn't have been a complete experience."

Det var onsdag när vi var där och därför hittade vi inga sovande kineser i sängavdelningen,
men väl en svenska bland skrivborden!

When the Swedish furniture giant first opened here in 1999, it hoped locals would embrace its European brand of minimalism. A decade later, Beijingers have done just that. Perhaps too much. Every weekend, thousands of looky-loos pour into the massive showroom to use the displays. Some hop into bed, slide under the covers and sneak a nap; others bring cameras and pose with the decor. Families while away the afternoon in the store for no other reason than to enjoy the air conditioning. Visitors can't seem to resist novelties most Americans take for granted, such as free soda refills and ample seating. They also like the laid-back staffers who don't mind when a child jumps on a couch. Purchasing anything at Yi Jia, as the store is called here, can seem like an afterthought.

"It's the only big store in Beijing where a security guard doesn't stop you from taking a picture," said Jing Bo, 30, who was looking for promising backdrops for a photograph of his girlfriend.

The store's success can be traced, in part, to how grounded it is in the capital's zeitgeist. At a time when home ownership is more within reach and incomes are rising, IKEA offers affordable, modern furniture to an emerging middle class clamoring to be bai ling, or white collar. It doesn't hurt either that the understated style is a satisfying departure from, say, the faux French imperial designs favored by the older nouveaux riches and gaudy hotels.
"Our values are changing," said Lizzy Hou, 25, a university graduate who moved to Beijing in May from neighboring Hebei province for a teaching job.
"We want to be modern. I think IKEA stands for a kind of lifestyle. People don't necessarily want to buy it, but they want to at least experience it."

Ta en paus och sms:sa dina kompisar!

Imagining the possibilities here is one of the reasons Bai Yalin drove an hour and a half from her apartment to spend a day at the store with her 7-year-old son and two teenage nieces. There are few other indoor spaces, she said, where she can entertain the children free on an oppressive summer afternoon. Bai mapped out a five-hour outing. First, they had hot dogs and soft ice cream cones at noon. Then they enjoyed a long rest lounging on the beds. Bai kicked off her sandals and sprawled out on a Tromso bunk bed. The 36-year-old homemaker made herself comfortable and even answered passing shoppers' questions about the quality of the mattress. "It's soft and a great buy at this price," she told a young woman, pointing to a dangling price tag. After that, Bai and her family took group pictures. By 5 p.m., it was time for another meal, so they headed to the cafeteria and ate braised mushrooms with rice. Bai and her husband, a clerk at a heating company, have bought plates and cups at IKEA, but what they'd really like one day is to rid themselves of their clunky old Chinese furniture and bring on the do-it-yourself particleboard. 

"Today we didn't plan to buy anything, just eat and rest," Bai said.
Many others arrive with the same intentions, sometimes bringing a book to read on a bouncy Poang armchair or carrying stuffed toys for their children to play with on a mattress. For the midday squatters, the abundance of seating is no small detail in a country of 1.3 billion where nabbing a subway or bus seat is practically a blood sport.

Det som slår en mest på IKEA i Beijing är att nästan alla kunder är svarthåriga och ser ut som kineser :) och att de har julprydnader och julstjärnor framme året om! :)

The store's nerve center is the cafeteria. The lunch hour is an endurance contest. Hungry customers pace the dining room balancing overflowing trays, ready to pounce the second a table becomes available. Beijingers have scarfed down their fair share of Swedish meatballs. Most, however, seem to favor Chinese food such as marinated pork belly with tofu.

It was the prospect of a satisfying and inexpensive meal that brought Luo Jing and her mother, sister and boyfriend into IKEA for the first time one Saturday. The group was resting in the sofa section, each carrying waxy paper cups worn in by one soda refill after another. "We've heard a lot about IKEA but never came," said Luo, 23. "I like the simplicity. My mom liked the food. We'll hang out for a while."

Jenka i Shanghai

I måndags morse åkte Roland på nytt till Shanghai och han har berättat följande om sin första dag där:


Beijing-Flyg-Shanghai-Jobb-Hotell och sen gå ut o äta. Är alldeles ensam, det kanske blir kinamat ikväll? Jo, det blev det och på hemvägen gick jag förbi en McDonaldservering och blev sugen på kaffe. Konstaterade att en Big Mac meny kostar 18 kr. Mitt kaffe med en blåbärsmuffins kostade 35. Kaffe är dyrt i Kina! 


Strosade runt lite i Jiading, den del av Shanghai där jag bor, och hamnade på en stor dansrotunda. Utomhus, 15 gånger större än Valhall i Skövde, för er som känner till det. Alla dansade, d.v.s. man går fram o tillbaka, snurrar, går åt höger o åt vänster och så rör man på armarna lite. Jag stod o tittade en stund o så bestämde jag mig för att delta. Det var jag o c:a 1000 kineser. Vi dansade o pratade - jag som vanligt på svenska o engelska och de på kinesiska. 


Sedan kände jag mig plötsligt på hemmaplan, för vad hör jag? De klämmer i med en Jenka, den gamla välkända dansen från 70-talet (?) och så kör man Jenkastegen. Jag måste erkänna att jag var lite ringrostig. Men 1000 kineser hade kul, o jag med! Tänk vad lätt det är att få bröder i världen, dra igång en Jenka! Kanske nåt for Assad i Syrien att tänka på. Jag bidrog i alla fall på mitt sätt till världsfreden ikväll igen. Ha det gott alla som läser detta, vi hörs! :)

Alisa på besök i Beijing

När vi åkte tillbaka till Beijing i fredags följde Alisa (hennes tagna, engelska namn) med oss. Alisa är en ung kvinna från en, enligt kinesiska mått, mycket liten stad (Skövdes storlek), som ligger långt upp i nordväst, nära gränsen till Inre Mongoliet. Hon kommer från mycket enkla förhållanden, men har haft möjlighet att studera på universitetet i Zhangjiakou. Hon arbetar nu som översättare och tolk på Volvokontoret och talar förhållandevis bra engelska. Hon är 23 år enligt kinesiskt sätt att räkna, för när man föds här räknas man som ett år gammal. Enligt vårt sätt att räkna är hon alltså 22 år.

Även jag har träffat Alisa flera gånger. Redan när vi besökte ZJK på vår previsit i februari var hon med. Det var denna Alisa som hjälpte Roland att rädda mig när jag var på äventyr i "the grassland".

I fredags var hon och Roland och en del andra Volvomedarbetare först på en sk Volvo experience day där de fick lära sig mer om och provköra nya bilar. Sen kom hon hem till oss tillsammans med Roland och stannade till måndag morgon då hon kunde åka med bussen tillbaka till ZJK. Roland åkte också i morse, men han flög till Shanghai.

Vi har haft en trevlig och intensiv helg tillsammans i Beijing och Alisa har bla fått köpa ett par klänningar som hon önskade sig. Vi har också varit på Kung Fu show och vi har promenerat och åkt flumeride i Shaoyang park. Roland har lagat goda köttfärsbiffar och jag har gräddat pannkakor. Alisa har tränat sig att äta med kniv och gaffel - inte så lätt precis. Vi sett tre av våra dvd-filmer; Titanic, Mama Mia och The Last Emperor. Vi har även hunnit att prata mycket och berätta om våra liv och tankar.

Svensk frukost - som vi nog uppskattar mer än Alisa

En svart och en rosa klänning blev det, allt enligt hennes önskemål. Dem behöver hon först och främst för att vara representativ på jobbet. Hon får ju tolka i många olika sammanhang.

På besök i Shaoyang park

The most exciting Kung Fu show in the world

Beijing Red Theatre - Legend of Kung Fu 

(Kung fu (kinesiska: 功夫, pinyin: gōngfu), betyder ungefär "skicklighet genom hårt arbete". I Sverige och övriga västvärlden används det ofta som ett uttryck för kinesisk kampsport. Ett mer passande ord för detta är wushu, kinesiskans (mandarin) ord för stridskonst. I mandarin används kung fu för att påvisa att någon är mycket målmedveten, skicklig och ständigt strävar efter att förbättras inom ett visst ämne. Det är inte begränsat till kampsport utan kan gälla såväl matlagning som gitarrspelande. Källa: Wikipedia)

Presentation av föreställningen:
http://www.redtheatre.cn

The lotus blossoms silently;
The sunshine is weaving a rainbow;
A drop of water feeds in to an ocean;
A split second becomes eternal.

Thousands of years ago, in a mysterious land called the Middle Kingdom, many legends were created, martial arts was one of them, made famous by its name Kung Fu.In an ancient temple perched high on the side of a mountain, we encounter a little boy, through practicing Zen Buddhism and Kung Fu, our little monk eventually grows and finally reaches the sacred goal of enlightenment.

Scene 1: Initiation
The little monk arrives at the temple, but being of an adventurous spirit, he cannot settle into the strict discipline of the temple. So his master demonstrates his unbelievable powers, and soon he realizes that this is the only way for him, and so is initiated into the temple and given the name Chun Yi which means the pure one. 
Scene 2: Learning
The little monk is studying Zen and Kung Fu very hard, he soon masters many Kung Fu skills. The years have passed by and the boy becomes a man.
Scene 3: Casting
The razor sharp swords are created from the sweat and toil of the blacksmiths. After many years of similar toil, Chun Yi transforms his body into iron.
Scene 4: Illusion
During any form of spiritual growth, the biggest obstacle we encounter is ourselves. Chun Yi cannot suppress his natural desires, and so chases the illusion of the beautiful fairy he has created in his mind, and hence cannot continue with his Buddhist practices.
Scene 5: Remorse
The monk Chun Yi loses his way of Buddhist practices, and so damages his Kung Fu. Once the illusion has gone, Chun Yi suffers from great remorse, and punishes himself and then meditated longing to be liberated from all earthly desires. Finally he returns to the path of enlightenment, he demonstrates his strong will and courage by breaking metal and stone with his iron body.
Scene 6: Passing through the gate
Passing through the temple gate is a glorious ritual for a monk; he must achieve this final task to become a warrior monk. Chun Yi, having freed himself of his ego, he now fears nothing; he and his fellow monks have demonstrated their courage and heroism in winning the battle.
Epilogue: Enlightenment
After his long and arduous journey his old master passes on the stave to him, and he becomes the Zen master, the old master lights the funeral pyreto celebrate the end of this life.

Föreställningen var som ett fyrverkeri av ljud, dramatisk musik, dans, kampsport, akrobatik och vackra dräkter. Hela tiden ledsagades vi av en engelsk berättarröst. Storslaget!!!

Slutscenen

Efter föreställningen fick man fotografera skådespelarna.

Oj, se här - truppen har utökats!!!

Men han fick betala 20 RMB för att få vara med!

De tre sista bilderna här nedan har jag hämtat från teaterns hemsida. Under föreställningen fick man inte fotografera eftersom det kunde riskera skådespelarnas säkerhet. Deras koncentration måste vara på topp!

Konsten att posta ett brev till Sverige i Zhangjiakou och andra små berättelser

I helgen som gick var vi ett grått, varmt, fuktigt och stundvis regnigt Beijing. Men vi var också på ett trevligt 50-årskalas. Som vanligt, kan man numera säga, var vi på Bank of China på ett söndagsbesök, för att försöka reda ut en del bankärenden. Måndag morgon kl 05 ringde väckarklockan för att få upp oss för att på nytt resa till Zhangjiakou. Varje måndag morgon måste Roland, och just nu jag, åka till flygplatsen i Beijing för att där bli upphämtade av en buss ska ta oss till ZJK. Det är olika bussar och olika chaufförer varje gång och det är inte helt lätt att hitta rätt i röran av människor och bussar och bilar, trots att det finns en bestämd mötesplats. Denna gång blev avresan försenad med 40 minuter, förra veckan med 30. Men som ni vet – Kina=Kina!:) 

Denna vackra blomsteruppsättning köpte vi för ca 100 kr till 50-åringen!
Jag har numera blivit lite kinesinspirerad och klär mig ibland
 i sköna tunikor och byxor inköpta här.

Väl framme i JK fick vi veta att vi inte fick bo på Baoloon hotell denna vecka. Politikervecka på gång igen och inga andra gäster är välkomna. Precis som när vi var här med Louise, Sara och Olle. Så vi checkade in på elefanthotellet, som jag kallar det, framemot kvällen. Hotellet heter egentligen Yi Hai Hotel.

Något om mina upplevelser i ZJK de senaste två dagarna får de följande bilderna berätta om. Men bilderna kommer i lite oordning, datorn och jag är inte överens idag. 

1. Vandring på Kinesiska muren utanför Zhangjiakou

Kinesiska muren passerar även Zhangjiakou, här vaktad av en mongolisk soldat. Muren är inte lika storslagen och välbevarad här, men reparationer pågår.

Genom muren kan man se ut över det moderna ZJK som håller på att växa fram.

Denne glada kines ville ha hjälp att ta kort med sin kamera så det gjorde jag och tog sedan en egen bild. Jag tror att han berättade att han var 60 år och inte skulle klättra upp för den branta trappan som gick bredvid muren. Men han pekade glatt på sin kasse där det stod Marathon!?!

Vägen upp var delvis brant och stenig och varningar för otillåtna handlingar fanns här och där. Många förbuds- och varningsskyltar har ofta mer eller mindre roliga formuleringar
 på engelska.

2. Konsten att posta ett brev till Sverige i Zhangjiakou

Jag började dagen med att skriva några brev och kort och gav mig sedan ut för att försöka posta dem. Jag vet ju hur ett postkontor ser ut så det var bara att gå ut i staden och leta.

Under min promenad möttes jag åter av det gamla och nya ZJK. Hutonger utan sophämtning och nybyggda hyreshus sida vid sida.

Efter en halvtimmes letande hittade jag ett postkontor och gick in. Visade mina brev och  genast samlades det en hel hop anställda som tittade och vände och vred på mina brev. De såg mycket konfunderade ut. Till slut kom det fram en ung kvinna som kunde lite engelska. Det är ofta unga kvinnor som kan och vågar försöka prata engelska här. Hon sa att jag måste åka till ett annat postkontor. Ta buss nummer 3, sa hon och vi tittade på min karta (där alla namn står på kinesiska) och hon pekade. Ok, tänkte jag, varför inte försöka åka buss i ZJK.

Utanför postkontoret fanns till och med en brevlåda - den första jag har sett här i Kina!

Här är den gamla bussen som tog mig in i centrum. Den stånkade sakta uppför gatorna,  hela ZJK är ju en sluttande stad. Bara uppför åt ena hållet, nedför åt andra. Jag tog sedan samma buss tillbaka, då stängde chauffören ofta av motorn och rullade så ofta det gick. Då trafikljusen visade rött i en korsning fortsatte han ändå att rulla och tutade bara irriterat på den polisbil som stod i vägen. Man kan väl lugnt säga att trafikregler är något väldigt relativt här i ZJK!

3. Yi Hai Hotel

Här finns massor av personal. Men i stort sett ingen som kan engelska, mer än några få ord. Lobbyn är flott med välklädd personal, men det är krångligt att checka in och ut och kvalitén på rummen, maten och servicen är betydligt sämre än på Baoloon hotel. Här i lobbyn har jag på nytt träffat Carl, den engelsman som vi mötte när vi här med ungdomarna i maj.

I lobbyn finns denna staty av en något skrämmande mongol. Tydligen tillbes den av både vissa gäster och andra kringboende. Rökelse tänds, frukt ligger på bordet som gåvor och pengar skänks i glaslådan till vänster. Undrar vem han är och vad han betyder för dessa människor och vart pengarna går?

Äventyr ”in the grassland” med lyckligt slut

Åsas berättelse. 
Rolands berättelse kommer därefter.

ZJK ligger i det nordvästra hörnet av Kina och därmed är det inte långt till slättlandet – the grassland - som så småningom övergår till Inre Mongoliet och därefter landet Mongoliet. Nyfiken som jag är ville jag ta mig dit. Alisa, som arbetar som tolk på Volvo och även kommer från denna del av landet, hjälpte mig att göra upp en resplan och följde mig även till bussen som skulle ta mig till staden Zhangbei ca 5 mil bort. På bussen hade jag tur att hamna bredvid en mycket trevlig ung man, Japeng (?), som kunde lite engelska. Jag fick t o m hans telefonnummer så att jag skulle kunde ringa honom om jag behövde hjälp. Japeng berättade att Zhangbei har ca 500 000 invånare och är en mycket ful stad. Han har nog helt rätt. Staden är helt platt och består av massor av slitna hus och gator, så vitt jag kunde se. ZJK framstår plötsligt som en fräsch och modern stad! Allt är relativt – som vanligt.

Under bussturen fick jag se ett landskap som verkligen ändrade utseende. Vi lämnade det kuperade ZJK och kom först ut på en bördig slätt med många odlingar och t o m träd. Fick lite Skånekänsla. Sen övergick naturen till att bli en oändlig grässlätt – the grassland. Inga odlingar, inga träd, bara en oändlig slätt.

Väl framme i Zhangbei fick jag hjälpt av Japeng att hitta en taxi och förhandla om priset, 30 RMB, för att åka de ca 2 mil som återstod för att komma till Zhongdu Grassland Resort, dit Alisa hade givit mig adressen. So far so good!
Taxichauffören var en glad man som pratade på för fullt, på kinesiska förstås, och antagligen sa han till mig att han skulle ta mig till ett annat ställe strax intill denna Resort, men det fattade inte jag. I alla fall släppte han av mig vid ett mongolläger en bit bort och där blev jag genast omringad av en massa folk som skulle få mig att rida. Ok, tänkte jag, jag rider väl här då och gav mig in i förhandlandet av priset för en ridtur på en timme. Det blev dyrt och när de sen satte på mig ett par benskydd av läder blev det ännu dyrare. Mitt ute på slätten under ridturen ville mannen som var min följeslagare ha ännu mer pengar, varför förstod jag aldrig. Men vad har man för alternativ ensam ute på en enorm slätt med en mongol? Inte red vi någon hel timme heller, men min rumpa var rätt nöjd i alla fall.

När jag hade klivit av hästen funderade jag på vad som var bäst att göra nu, kände ju mig inte hel bekväm ensam med alla dessa mongoler. Så jag började gå i riktning mot Resorten. Då kom en av dem efter mig på en moped med flak och erbjöd mig skjuts. Jag pekade på Resorten och han nickade.
När vi kom fram stannade han inte utan pekade på en samling hus längre bort och visade mig med fingrarna att det skulle vara billigare att äta där. Naiv som jag är – var! - tänkte jag att det kan ju vara ok. Han stannade först vid en liten affär och menade att jag måste köpa en hatt och lite till och lite till. Det var inte så dyrt så jag köpte ett par saker då jag nästen kände mig tvingad att göra det.

Strax intill låg en liten gård som även hade en enkel restaurang. Jag var den enda gästen. På nytt omgavs jag av många människor och skulle bestämma mat. Vi kom fram till att de skulle grilla en fårskank. Medan jag satt och väntade på maten kom plötsligt två kvinnor med vackra kläder och en man med ett instrument fram och de började sjunga, dansa och spela. Det var fint, men efteråt skulle de förstås ha betalt. Då jag inte hade jämn växel fick jag lämna fram en större sedel och fick naturligtvis inte tillbaka det som vi hade kommit överens om. Sen kom maten och jag satt ensam i ett runt, vitt mongolhus och åt. Då och då kom mopedmannen in och pratade om allt möjligt med mig – på kinesiska förstås. Om priset för maten t ex. 80 RMB sa han, men när det var dags att betala skulle de ha 230 RMB. Det var nu mina problem började på allvar. Jag hade inte tagit med mer pengar än vad Alisa hade sagt att det skulle kosta mig i sin resplan och lite till, men det räckte inte längre. Efter en del funderande la jag mina sista 200 RMB på bordet sa tack och adjö och började på nytt gå mot Resorten. Detta trots att jag nu hade en skara mongoler tätt intill mig som sa "no".

När jag gick kom mopedmannen igen och ville erbjuda mig skjuts. Denna gång åkte jag inte med och därför kom det sig att jag gick och han körde bredvid. Han snattrade på kinesiska och jag på svenska. Under tiden funderande jag på hur jag skulle ta mig ur denna knipa. Japeng, mannen på bussen, kunde jag ringa honom och be om hjälp? Skulle jag ringa Roland och Alisa? Hur skulle jag ta mig hem? Jag hade gjort upp med taxichauffören som körde mig dit att hämta mig kl 17. Klockan var bara 14 nu, men skulle han kunna hjälpa mig? 

När jag kom fram till Resorten satte jag mig ett på cementrör utanför entrén. Jag hade ju inte längre råd att gå in där. Kom fram till att det bästa var att ringa Roland och be honom med att med hjälp av Alisa att ordna så att jag blev hämtad.

Mopedmannen hade nu gått in vaktkuren utanför resorten och kom tillbaka med tre uniformerade vakter. Jag funderade på om han hade anmält mig för de 30 RMB jag inte hade betalt på restaurangen, för dem hade han tjatat om tidigare. Vakterna och mopedmannen satte sig på huk framför mig och tittade på mig med stora ögon samtidigt som de diskuterade vilt på kinesiska. Under tiden ringde jag Roland och Alisa och sms:ade telefonnumret till taxichauffören som jag hade gjort upp med. Tack och lov hade jag fått hans nummer och tack och lov gick det bra att ringa. Vad skulle jag ha gjort utan telefon?

Det hade nu börjat blåsa kraftigt, sanden yrde och tunga regnmoln hopade sig över oss. Når jag hade fått klart för mig att taxin var på väg för att hämta mig lät jag Alisa prata med ett par av männen på min telefon så att hon kunde förklara läget för dem. Då blev alla glada och snälla och jag fick följa med vakterna in i deras lilla kur tillika bostad. De frågade om jag var hungrig och gav mig nötter. Jag behövde inte vänta så värst länge innan taxin kom och precis när ovädret brakade loss kröp jag in i taxin och vinkade adjö till hela gänget.

Vi hade inte åkt mer än ca 200 m innan taxichauffören pekade på ett ungt par som gick utmed vägen och jag förstod att han frågade om de fick åka med. Självklart, tänkte jag, rädda alla som räddas kan. Det visade sig vara ett mycket trevligt par. Kvinnan var engelsklärare i Zhangbei och kunde därför lite engelska, ungefär som en fjärde-femteklassare i Sverige. Men vi pratade och skrattade och innan hon klev av hade vi bytt telefonnummer och hon tyckte jag skulle komma till Zhangbei någon dag för att vara med på hennes lektioner. Den unge mannen skulle till ZJK och åkte därför med hela vägen. Vi försökte prata lite och om jag fattade det hela rätt studerade han språk – engelska?!? – i ZJK. Han frågade var jag kom ifrån och jag försökte berätta det både på engelska och kinesiska, men lyckades aldrig ta ur honom uppfattningen att jag kom från Sydney i Australien. Även vi bytte telefonnummer.

Det var tur att han var med i taxin för chauffören hittade inte alls i ZJK och efter en lång stunds kringåkande lyckades vi komma fram till den plats där vi skulle möte Alisa. Hon var inte där då och fick vänta en bra stund, men till slut kom hon springande med andan i halsen. Tänk att man kan bli så glad av att se ett välkänt ansikte! Roland hade lånat pengar av Anders så att hon kunde lösa ut mig. Sen blev det tack och adjö till chauffören och studenten och en annan taxi tillbaka till hotellet. På vägen släppte vi av Alisa vid Volvokontoret. Det har sällan känts så skönt att komma ”hem” igen och idag tror jag inte att jag ska ut. Inte många meter från hotellet i alla fall. Jag ska sitta här och dricka ingefärste och fundera på vad jag lärde mig av detta.:) I eftermiddag, det är ju fredag, ska vi ta bussen tillbaka till Beijing.
End of story!

Rolands berättelse:

Morgon, till jobbet, Åsa ut på äventyr , denna morgon till grassland for att kolla omgivningarna och Mongolerna.

Dagen börjar lovande, sitter pa 10:e vån. tillsammans med mina kinesiska o svenska arbetskamrater och diskuterar ingående tekniska detaljer i våra nya motorer som ska tillverkas här. Plötsligt ringer telefonen med min Harley Davidsson signal, detta är i och för sig inte så ovanligt, men det ovanliga var att när jag svarade så hörde jag i andra ändan min fru, som utan att säga hej eller någon annan hälsningsfras, tonlöst sa "du får ta en taxi o komma o hämta mig".

Tusen tankar for igenom mitt huvud för jag visste att hon var ungefär 7 mil bort i Mongolland. Så efter att jag konstaterat att hon mådde bra sa kläckte jag ur mig att jag måste tänka och meddelade att jag ringer upp dig snarast.
Min tanke var att det kan ju inte vara logiskt att jag tar en taxi fran ZJK upp till Grassland o så tillbaka igen, utan det måste vara bättre att ta en taxi från Grassland till ZJK. Men hur ta en taxi nar pengarna ar slut och det kinesiska språket tryter?

Alisa som är en ung tjej som jobbar på vårt kontor är en räddare i nöden.
Vi ringer Åsa som är omgiven av Mongoler o får ett telenummer till en taxichauffor som Alisa sedemera ringer upp. Hon ser till att Åsa blir upphämtad av en taxichaufför som går att lita på. När Alisa talar med mongolerna så smyger Alisas kinesiska chef, som med intresse tjyvlyssnat på samtalet och hört vad det handlar om, fram med en stol och ett glas varmt vatten och ber att jag ska sätta mig och dricka det varma vattnet. Detta bemötande lugnar ju inte mig precis. Hela konversationen sker ju på kinesiska o när jag får en stol o ett glas varmt vatten så befarar jag det värsta. Men efter ett tag när samtalet tagit slut så säger Alisa att allt kommer att ordna sig så kan jag slappna av igen.

Så till betalningen. Åsa har inga pengar kvar o jag har inga kontanter med mig och en mil till närmsta "penga automat". Jag frågar min arbetskamrat Anders om jag får låna 300 CNY. "Nej,vad ska du med dem till" svarar den bastarden då. Jag som lånade honom 300 CNY bara veckan innan! När jag förklarade att jag behövde dem till taxi för att få hem Åsa, så fick jag till slut låna under förutsättning att han fick höra hela historien direkt från källan, d.v.s Åsa. Jag lämnade 300 CNY till Alisa som hade kontakt med taxichaufforen via Åsas telefon och hon lotsade honom till ett ställe i ZJK som de båda kände till.

Det var nog snarare Alisa än jag som var hjälte i detta drama, så jag tror att Åsa kommer att adoptera Alisa som sin fjärde dotter.
Så Moa, Elin och Sara; Ni har fått en syster i Kina som faktiskt är av mongoliskt ursprung. Ni har också återfått er mor efter detta äventyr.
Ingeborg; du har fått tillbaka en förlorad dotter
Elsa-Maria o Martin: Ni har fått tillbaka en försvunnen syster dessutom fått en systerdotter till, av mongoliskt ursprung.
Eric o Ann; Svägerskan är tillbaka.
Gunlög: Din saknade kusin är tillbaka.
Och sist men inte minst; Jag har fått min fru tillbaka. Utan henne hade jag inte fått tillfälle att skriva denna hemska historia. Jag älskar henne.
  

Mongoliska hästkvinnor 

Min följeslagare på ridturen - han som plötsligt skulle ha mer pengar

Slättland så långt ögat når

Här tillagas fårskanken

Vakterna som vaktade och sedan tog hand om mig

Li alias Jennifer mitt taxisällskap

Jashua, student från ZJK, och taxichauffören som både lurade och hjälpte mig

Alisa - min räddande ängel

Roland, dagens hjälte, iförd min nyinköpta mongolhatt

Fotmassage och mera vandring

Så här skrev Roland igår på sin Facebooksida:
"Hundskitar o fotmassage! Hundskitar finns det gott om i ZJK och det gäller att se upp eller snarare att se ned. Fotmassagen var desto skönare, en vacker kinesiska knådade mina fötter i 45 min. Jätteskönt. Jag får utveckla dessa ämnen lite senare på Åsas blogg så håll ögonen öppna."


Jag vet inte när han tänker göra detta så bilderna får ni se här nedan. Jag fick också skön fotmassage av en vacker kinesiska! För detta sköna betalade vi 80 RMB tillsammans, alltså drygt 80 kr!


Igår åkte jag på utflykt. Fick en lapp på kinesiska från en flicka i hotellreceptionen då jag frågade om ställen att vandra på. Visa lappen för taxichauffören och åk med taxi ca 20 minuter åt nordväst, sa hon. Det gjorde jag och kom då till en sorts friluftspark belägen i en ravin. Hittade sen en privatchaufför/svarttaxi som tog mig hem igen. :)

Fotmassagen började med fotbad och massage på axlarna - skönt!

Här kan ni se en kinesisk inbyggd gård från ovan - inte lätt att se från gatunivå
då de är så inmurade.

Draken är en viktig symbol som ni vet - även i en friluftspark som gångtunnel.
Drakarna anses värna mot onda andar.

Den här örten luktar så gott och finns överallt - känner igen doften, men vad heter den?

Flumride och karuseller är lika uppskattat här som på Liseberg.

Trädgårdsmöbler i gediget trä - sådana är mycket populära här.

En nyuppförd kvinnlig gudinna mitt i parken.

Kärleksband knyts och "låses" även här, vid Hjärtats grotta.

Jag har hittat en gran att hugga till jul!:)

Och tallris därtill!

Detta lövträd har blad som är gröna på ovansidan och vita på undersidan.

Pilträd finns det gott om.

Sköldpaddan har också ett viktigt symboliskt värde i Kina - det hårda skalet anses bl a skydda
din rygg mot onda ting och krafter. 

Dessa glada gossar bad mig fota dem tillsammans framför entréstenen med deras kamera och sen tog jag ett foto av dem. Många vill så gärna säga Hello och Thank you och de blir så glada
om man svarar tillbaka. Mycket fniss och skratt.