Konsten att posta ett brev till Sverige i Zhangjiakou och andra små berättelser

I helgen som gick var vi ett grått, varmt, fuktigt och stundvis regnigt Beijing. Men vi var också på ett trevligt 50-årskalas. Som vanligt, kan man numera säga, var vi på Bank of China på ett söndagsbesök, för att försöka reda ut en del bankärenden. Måndag morgon kl 05 ringde väckarklockan för att få upp oss för att på nytt resa till Zhangjiakou. Varje måndag morgon måste Roland, och just nu jag, åka till flygplatsen i Beijing för att där bli upphämtade av en buss ska ta oss till ZJK. Det är olika bussar och olika chaufförer varje gång och det är inte helt lätt att hitta rätt i röran av människor och bussar och bilar, trots att det finns en bestämd mötesplats. Denna gång blev avresan försenad med 40 minuter, förra veckan med 30. Men som ni vet – Kina=Kina!:) 

Denna vackra blomsteruppsättning köpte vi för ca 100 kr till 50-åringen!
Jag har numera blivit lite kinesinspirerad och klär mig ibland
 i sköna tunikor och byxor inköpta här.

Väl framme i JK fick vi veta att vi inte fick bo på Baoloon hotell denna vecka. Politikervecka på gång igen och inga andra gäster är välkomna. Precis som när vi var här med Louise, Sara och Olle. Så vi checkade in på elefanthotellet, som jag kallar det, framemot kvällen. Hotellet heter egentligen Yi Hai Hotel.

Något om mina upplevelser i ZJK de senaste två dagarna får de följande bilderna berätta om. Men bilderna kommer i lite oordning, datorn och jag är inte överens idag. 

1. Vandring på Kinesiska muren utanför Zhangjiakou

Kinesiska muren passerar även Zhangjiakou, här vaktad av en mongolisk soldat. Muren är inte lika storslagen och välbevarad här, men reparationer pågår.

Genom muren kan man se ut över det moderna ZJK som håller på att växa fram.

Denne glada kines ville ha hjälp att ta kort med sin kamera så det gjorde jag och tog sedan en egen bild. Jag tror att han berättade att han var 60 år och inte skulle klättra upp för den branta trappan som gick bredvid muren. Men han pekade glatt på sin kasse där det stod Marathon!?!

Vägen upp var delvis brant och stenig och varningar för otillåtna handlingar fanns här och där. Många förbuds- och varningsskyltar har ofta mer eller mindre roliga formuleringar
 på engelska.

2. Konsten att posta ett brev till Sverige i Zhangjiakou

Jag började dagen med att skriva några brev och kort och gav mig sedan ut för att försöka posta dem. Jag vet ju hur ett postkontor ser ut så det var bara att gå ut i staden och leta.

Under min promenad möttes jag åter av det gamla och nya ZJK. Hutonger utan sophämtning och nybyggda hyreshus sida vid sida.

Efter en halvtimmes letande hittade jag ett postkontor och gick in. Visade mina brev och  genast samlades det en hel hop anställda som tittade och vände och vred på mina brev. De såg mycket konfunderade ut. Till slut kom det fram en ung kvinna som kunde lite engelska. Det är ofta unga kvinnor som kan och vågar försöka prata engelska här. Hon sa att jag måste åka till ett annat postkontor. Ta buss nummer 3, sa hon och vi tittade på min karta (där alla namn står på kinesiska) och hon pekade. Ok, tänkte jag, varför inte försöka åka buss i ZJK.

Utanför postkontoret fanns till och med en brevlåda - den första jag har sett här i Kina!

Här är den gamla bussen som tog mig in i centrum. Den stånkade sakta uppför gatorna,  hela ZJK är ju en sluttande stad. Bara uppför åt ena hållet, nedför åt andra. Jag tog sedan samma buss tillbaka, då stängde chauffören ofta av motorn och rullade så ofta det gick. Då trafikljusen visade rött i en korsning fortsatte han ändå att rulla och tutade bara irriterat på den polisbil som stod i vägen. Man kan väl lugnt säga att trafikregler är något väldigt relativt här i ZJK!

3. Yi Hai Hotel

Här finns massor av personal. Men i stort sett ingen som kan engelska, mer än några få ord. Lobbyn är flott med välklädd personal, men det är krångligt att checka in och ut och kvalitén på rummen, maten och servicen är betydligt sämre än på Baoloon hotel. Här i lobbyn har jag på nytt träffat Carl, den engelsman som vi mötte när vi här med ungdomarna i maj.

I lobbyn finns denna staty av en något skrämmande mongol. Tydligen tillbes den av både vissa gäster och andra kringboende. Rökelse tänds, frukt ligger på bordet som gåvor och pengar skänks i glaslådan till vänster. Undrar vem han är och vad han betyder för dessa människor och vart pengarna går?