Vi ska flytta till Kina: Äventyr ”in the grassland” med lyckligt slut

Åsas berättelse.
Rolands berättelse kommer därefter.

ZJK ligger i det nordvästra hörnet av Kina och därmed är det inte långt till slättlandet – the grassland - som så småningom övergår till Inre Mongoliet och därefter landet Mongoliet. Nyfiken som jag är ville jag ta mig dit. Alisa, som arbetar som tolk på Volvo och även kommer från denna del av landet, hjälpte mig att göra upp en resplan och följde mig även till bussen som skulle ta mig till staden Zhangbei ca 5 mil bort. På bussen hade jag tur att hamna bredvid en mycket trevlig ung man, Japeng (?), som kunde lite engelska. Jag fick t o m hans telefonnummer så att jag skulle kunde ringa honom om jag behövde hjälp. Japeng berättade att Zhangbei har ca 500 000 invånare och är en mycket ful stad. Han har nog helt rätt. Staden är helt platt och består av massor av slitna hus och gator, så vitt jag kunde se. ZJK framstår plötsligt som en fräsch och modern stad! Allt är relativt – som vanligt.

Under bussturen fick jag se ett landskap som verkligen ändrade utseende. Vi lämnade det kuperade ZJK och kom först ut på en bördig slätt med många odlingar och t o m träd. Fick lite Skånekänsla. Sen övergick naturen till att bli en oändlig grässlätt – the grassland. Inga odlingar, inga träd, bara en oändlig slätt.

Väl framme i Zhangbei fick jag hjälpt av Japeng att hitta en taxi och förhandla om priset, 30 RMB, för att åka de ca 2 mil som återstod för att komma till Zhongdu Grassland Resort, dit Alisa hade givit mig adressen. So far so good!
Taxichauffören var en glad man som pratade på för fullt, på kinesiska förstås, och antagligen sa han till mig att han skulle ta mig till ett annat ställe strax intill denna Resort, men det fattade inte jag. I alla fall släppte han av mig vid ett mongolläger en bit bort och där blev jag genast omringad av en massa folk som skulle få mig att rida. Ok, tänkte jag, jag rider väl här då och gav mig in i förhandlandet av priset för en ridtur på en timme. Det blev dyrt och när de sen satte på mig ett par benskydd av läder blev det ännu dyrare. Mitt ute på slätten under ridturen ville mannen som var min följeslagare ha ännu mer pengar, varför förstod jag aldrig. Men vad har man för alternativ ensam ute på en enorm slätt med en mongol? Inte red vi någon hel timme heller, men min rumpa var rätt nöjd i alla fall.

När jag hade klivit av hästen funderade jag på vad som var bäst att göra nu, kände ju mig inte hel bekväm ensam med alla dessa mongoler. Så jag började gå i riktning mot Resorten. Då kom en av dem efter mig på en moped med flak och erbjöd mig skjuts. Jag pekade på Resorten och han nickade.
När vi kom fram stannade han inte utan pekade på en samling hus längre bort och visade mig med fingrarna att det skulle vara billigare att äta där. Naiv som jag är – var! - tänkte jag att det kan ju vara ok. Han stannade först vid en liten affär och menade att jag måste köpa en hatt och lite till och lite till. Det var inte så dyrt så jag köpte ett par saker då jag nästen kände mig tvingad att göra det.

Strax intill låg en liten gård som även hade en enkel restaurang. Jag var den enda gästen. På nytt omgavs jag av många människor och skulle bestämma mat. Vi kom fram till att de skulle grilla en fårskank. Medan jag satt och väntade på maten kom plötsligt två kvinnor med vackra kläder och en man med ett instrument fram och de började sjunga, dansa och spela. Det var fint, men efteråt skulle de förstås ha betalt. Då jag inte hade jämn växel fick jag lämna fram en större sedel och fick naturligtvis inte tillbaka det som vi hade kommit överens om. Sen kom maten och jag satt ensam i ett runt, vitt mongolhus och åt. Då och då kom mopedmannen in och pratade om allt möjligt med mig – på kinesiska förstås. Om priset för maten t ex. 80 RMB sa han, men när det var dags att betala skulle de ha 230 RMB. Det var nu mina problem började på allvar. Jag hade inte tagit med mer pengar än vad Alisa hade sagt att det skulle kosta mig i sin resplan och lite till, men det räckte inte längre. Efter en del funderande la jag mina sista 200 RMB på bordet sa tack och adjö och började på nytt gå mot Resorten. Detta trots att jag nu hade en skara mongoler tätt intill mig som sa "no".

När jag gick kom mopedmannen igen och ville erbjuda mig skjuts. Denna gång åkte jag inte med och därför kom det sig att jag gick och han körde bredvid. Han snattrade på kinesiska och jag på svenska. Under tiden funderande jag på hur jag skulle ta mig ur denna knipa. Japeng, mannen på bussen, kunde jag ringa honom och be om hjälp? Skulle jag ringa Roland och Alisa? Hur skulle jag ta mig hem? Jag hade gjort upp med taxichauffören som körde mig dit att hämta mig kl 17. Klockan var bara 14 nu, men skulle han kunna hjälpa mig?

När jag kom fram till Resorten satte jag mig ett på cementrör utanför entrén. Jag hade ju inte längre råd att gå in där. Kom fram till att det bästa var att ringa Roland och be honom med att med hjälp av Alisa att ordna så att jag blev hämtad.

Mopedmannen hade nu gått in vaktkuren utanför resorten och kom tillbaka med tre uniformerade vakter. Jag funderade på om han hade anmält mig för de 30 RMB jag inte hade betalt på restaurangen, för dem hade han tjatat om tidigare. Vakterna och mopedmannen satte sig på huk framför mig och tittade på mig med stora ögon samtidigt som de diskuterade vilt på kinesiska. Under tiden ringde jag Roland och Alisa och sms:ade telefonnumret till taxichauffören som jag hade gjort upp med. Tack och lov hade jag fått hans nummer och tack och lov gick det bra att ringa. Vad skulle jag ha gjort utan telefon?

Det hade nu börjat blåsa kraftigt, sanden yrde och tunga regnmoln hopade sig över oss. Når jag hade fått klart för mig att taxin var på väg för att hämta mig lät jag Alisa prata med ett par av männen på min telefon så att hon kunde förklara läget för dem. Då blev alla glada och snälla och jag fick följa med vakterna in i deras lilla kur tillika bostad. De frågade om jag var hungrig och gav mig nötter. Jag behövde inte vänta så värst länge innan taxin kom och precis när ovädret brakade loss kröp jag in i taxin och vinkade adjö till hela gänget.

Vi hade inte åkt mer än ca 200 m innan taxichauffören pekade på ett ungt par som gick utmed vägen och jag förstod att han frågade om de fick åka med. Självklart, tänkte jag, rädda alla som räddas kan. Det visade sig vara ett mycket trevligt par. Kvinnan var engelsklärare i Zhangbei och kunde därför lite engelska, ungefär som en fjärde-femteklassare i Sverige. Men vi pratade och skrattade och innan hon klev av hade vi bytt telefonnummer och hon tyckte jag skulle komma till Zhangbei någon dag för att vara med på hennes lektioner. Den unge mannen skulle till ZJK och åkte därför med hela vägen. Vi försökte prata lite och om jag fattade det hela rätt studerade han språk – engelska?!? – i ZJK. Han frågade var jag kom ifrån och jag försökte berätta det både på engelska och kinesiska, men lyckades aldrig ta ur honom uppfattningen att jag kom från Sydney i Australien. Även vi bytte telefonnummer.

Det var tur att han var med i taxin för chauffören hittade inte alls i ZJK och efter en lång stunds kringåkande lyckades vi komma fram till den plats där vi skulle möte Alisa. Hon var inte där då och fick vänta en bra stund, men till slut kom hon springande med andan i halsen. Tänk att man kan bli så glad av att se ett välkänt ansikte! Roland hade lånat pengar av Anders så att hon kunde lösa ut mig. Sen blev det tack och adjö till chauffören och studenten och en annan taxi tillbaka till hotellet. På vägen släppte vi av Alisa vid Volvokontoret. Det har sällan känts så skönt att komma ”hem” igen och idag tror jag inte att jag ska ut. Inte många meter från hotellet i alla fall. Jag ska sitta här och dricka ingefärste och fundera på vad jag lärde mig av detta.:) I eftermiddag, det är ju fredag, ska vi ta bussen tillbaka till Beijing.
End of story!

Rolands berättelse:

Morgon, till jobbet, Åsa ut på äventyr , denna morgon till grassland for att kolla omgivningarna och Mongolerna.

Dagen börjar lovande, sitter pa 10:e vån. tillsammans med mina kinesiska o svenska arbetskamrater och diskuterar ingående tekniska detaljer i våra nya motorer som ska tillverkas här. Plötsligt ringer telefonen med min Harley Davidsson signal, detta är i och för sig inte så ovanligt, men det ovanliga var att när jag svarade så hörde jag i andra ändan min fru, som utan att säga hej eller någon annan hälsningsfras, tonlöst sa "du får ta en taxi o komma o hämta mig".

Tusen tankar for igenom mitt huvud för jag visste att hon var ungefär 7 mil bort i Mongolland. Så efter att jag konstaterat att hon mådde bra sa kläckte jag ur mig att jag måste tänka och meddelade att jag ringer upp dig snarast.
Min tanke var att det kan ju inte vara logiskt att jag tar en taxi fran ZJK upp till Grassland o så tillbaka igen, utan det måste vara bättre att ta en taxi från Grassland till ZJK. Men hur ta en taxi nar pengarna ar slut och det kinesiska språket tryter?

Alisa som är en ung tjej som jobbar på vårt kontor är en räddare i nöden.
Vi ringer Åsa som är omgiven av Mongoler o får ett telenummer till en taxichauffor som Alisa sedemera ringer upp. Hon ser till att Åsa blir upphämtad av en taxichaufför som går att lita på. När Alisa talar med mongolerna så smyger Alisas kinesiska chef, som med intresse tjyvlyssnat på samtalet och hört vad det handlar om, fram med en stol och ett glas varmt vatten och ber att jag ska sätta mig och dricka det varma vattnet. Detta bemötande lugnar ju inte mig precis. Hela konversationen sker ju på kinesiska o när jag får en stol o ett glas varmt vatten så befarar jag det värsta. Men efter ett tag när samtalet tagit slut så säger Alisa att allt kommer att ordna sig så kan jag slappna av igen.

Så till betalningen. Åsa har inga pengar kvar o jag har inga kontanter med mig och en mil till närmsta "penga automat". Jag frågar min arbetskamrat Anders om jag får låna 300 CNY. "Nej,vad ska du med dem till" svarar den bastarden då. Jag som lånade honom 300 CNY bara veckan innan! När jag förklarade att jag behövde dem till taxi för att få hem Åsa, så fick jag till slut låna under förutsättning att han fick höra hela historien direkt från källan, d.v.s Åsa. Jag lämnade 300 CNY till Alisa som hade kontakt med taxichaufforen via Åsas telefon och hon lotsade honom till ett ställe i ZJK som de båda kände till.

Det var nog snarare Alisa än jag som var hjälte i detta drama, så jag tror att Åsa kommer att adoptera Alisa som sin fjärde dotter.
Så Moa, Elin och Sara; Ni har fått en syster i Kina som faktiskt är av mongoliskt ursprung. Ni har också återfått er mor efter detta äventyr.
Ingeborg; du har fått tillbaka en förlorad dotter
Elsa-Maria o Martin: Ni har fått tillbaka en försvunnen syster dessutom fått en systerdotter till, av mongoliskt ursprung.
Eric o Ann; Svägerskan är tillbaka.
Gunlög: Din saknade kusin är tillbaka.
Och sist men inte minst; Jag har fått min fru tillbaka. Utan henne hade jag inte fått tillfälle att skriva denna hemska historia. Jag älskar henne.