Jintian shi xing qi wu

Idag är det fredag!
En ny intensiv vecka är snart slut. Jag har pluggat kinesiska, varit på Svenska skolan där jag ska arbeta halvtid till hösten, haft föräldrasamtal här hemma, lagat middag hemma till mina kurskamrater, varit på Taiwanesisk restaurang med Rosanna och Carin i Beijings Silicon Valley, tränat, kommit vilse och kommit rätt igen (åkte flera stationer för långt med tunnelbanan och hamnade i en lugn, avlägsen, mycket kinesisk del av Beijing. Efter en del letande hittade jag en taxi och kom ”bara” en halvtimme för sent) och längtat hem. 

Ikväll kommer Roland hem efter en arbetsintensiv vecka i Zhangjiakou. Han har också fått information om ganska stora förändringar i uppdraget - ingen vet nog för tillfället hur allt ska bli med denna satsning.


Tänk att en vecka kan gå så fort. Medan ni hemma i Sverige firar studenten och skolavslutningar för fullt har jag alltså precis börjat i skolan. I två veckor har jag nu gått på kurs i kinesiska, 2x2 h timmar. Det är roligt, svårt och annorlunda. Vi har en ung, glad och duktig lärare som heter Cici. Hon lotsar oss fyra medelålders kvinnor in i detta språk på ett fint sätt. Då en av oss fyra, Eesha, har engelska som modersmål får hjärnan arbeta med tre språk på en och samma gång. Det går förvånansvärt bra, men det är nog inte konstigt att vi blir alldeles utmattade efter de intensiva lektionspassen. Läxor har vi också! Det gäller att ligga i om något ska fastna. Under juli kommer vi att ha ”sommarlov” och det blir nog bra.

Vädret har varit ovanligt fint och klart de senaste veckorna, säger de som bott har längre. Jag ser nu med viss bävan fram emot nästa vecka då det enligt väderleksrapporten ska bli 34-39 grader varmt varje dag.

Efter andra kurstillfället åkte Anna, Carin, Eesha och jag till en liten underbar vietnamesisk restaurang mitt inne bland en massa hutonger. Svårt att hitta i gyttret, men bakom en mycket oansenlig dörr fann vi denna oas.

Cici, vår lärare i kinesiska, och mina glada kurskamrater.

Bell Tower & Drum Tower

Eftersom Roland inte hunnit med att se särskilt mycket av det gamla Beijing beslutade vi att åka på utflykt söndagen den 10 juni. Vi tog bussen mot centrum, dvs mot Förbjudna staden som ligger precis mitt i staden. Efter att vandrat runt bland hutongerna norr om Förbjudna staden kom vi fram till The Bell Tower och The Drum Tower.

Båda dessa byggnader är ursprungligen från 1200-talet (fast då de från början var byggda av trä har de brunnit ner och uppfördes under 1400-talet i sten) och ligger på den nord-sydliga axel som går genom Förbjudna staden och Himmelska Fridens torg. The Bell Tower innehåller en enormt stor bronsklocka (43 ton tung står det i en guidebok och 63 ton i en annan!). Hit kommer ibland kineser under The Spring Festival och mot betalning kan de få slå ett slag på den stora klockan (den har ingen kläpp utan man slår på den med jättestor klubba) för att önska sig framgång under det nya året. Det framgick inte hur denna klocka en gång i tiden användes, men tillsammans med The Drum Tower ringdes det i den för att ange tiden för alla Beijingbor.

Bara 150-200 meter söder om detta klocktorn ligger The Drum Tower. Det är en större och vackrare byggnad. Där slogs det en gång i tiden på trummor för att markera dygnets olika timmar, olika slag för olika tider på dygnet.  Klockan kallas ibland för Beijings Big Ben. Från början fanns det 25 trummor här, men de förstördes under Boxarupproret av utländska trupper. Vi såg ca 10 stora trummor, varav en var störst och var ledartrumma, och fick även vara med om en storslagen trumslagaruppvisning.

Branta trappor leder upp till båda tornens högsta punkt och härifrån har man en vacker utsikt över Beijing. Efter besöket i tornen fortsatte vi vår promenad bland hutongerna och tog sedan taxi till Sanlitun för lunch. 

Under en sådan här utflykt ser man mycket av både det gamla och nya Beijing, av det rika och fattiga och av lyx och misär. Man både njuter av det vackra och lider med de enkelt klädda byggnasarbetarna som äter sin mat i en plåtskål vid arbetsplatsen och med de handikappade tiggarna. Det är inte så ofta man ser tiggare på gatorna. Kanske är det inte tillåtet att tigga? Det är svårt att beskriva mångfalden och intrycken. Allt finns överallt hela tiden!

Slingrande små gator i en hutong med gatuförsäljning

Drum Tower

Bell Tower

Utsikt från Drum Tower med berg i bakgrunden (det betyder att det var
en ovanligt klar dag, för det mesta ser man inte så långt)

Brudpar utanför vacker dörr till courtyard (finare hus med gård) i hutongområde

Sanlitun affärsområde - vad barnen njöt!

Modern arkitektur i Sanlitun

Sommarfest i River Garden

Lördagen den 9 juni var vi på stor sommarfest i River Garden. Camilla och Mats och deras barn John och Iris bor där och alla vi andra Volvoiter var inbjudna att vara med när deras compound inbjöd alla där boende med gäster till ett stort evenemang utanför klubbhuset. Först var vi hos Camilla och Mats på en fördrink och fick då också se deras fina hus. Det var mycket varmt och tryckande denna dag, 34 grader, men medan vi var inne kom en rejäl åskskur och när det var dags att gå ut hade det klarnat upp igen och det var både svalare och behagligare luft.

På planen framför klubbhuset var det uppdukat till fest och alla bjöds på mat och dryck i mängder. Det bjöds även på västerländsk och kinesisk underhållning av olika sorter. Bl a gjordes en Dragon Boat festival dans. Dragon Boat festival infaller ungefär samtidigt som vår midsommarhelg och vi kommer nog att få se mer av detta om ett par veckor. Vi hade mycket trevligt och kom inte hem förrän vid midnatt.

Hälsning från Lolle

Roland Lolle Andersson skriver på Facebook:

Jag är ju inte så aktiv på min facebook men ibland rinner det till.

Befinner mig i ZJK, just nu med endast en svensk arbetskamrat.

Men jag har ett 40-tal kinesiska kompisar som mer eller mindre försöker kommunicera på engelska med mig.

Det är konstigt med kineser när man pratar med dem så börjar de med att fnittra även om ämnet är allvarligt, sen säger de något o så börjar de fnittra igen, män som kvinnor. Säger man något till dem så svarar de alltid ja, men om man ställer en kontrollfråga så har de inte förstått ett dugg. Ni kan förstå att det kan vara ganska jobbigt att få något gjort här ibland. Tar man sen i lite när det inte händer något så springer de som yra höns o ännu mindre blir gjort.

Jag har nu förstått att de är bra på att kasta apor till varandra, men jag har nu lärt mig kasta tillbaka och se till att apan stannar där den rätteligen hör hemma. Är vi inte överens har jag lärt mig att då tar vi upp frågan på nästa nivå och då blir vi helt plötsligt jätteöverens. Detta har jag nu praktiserat med höga kinesiska chefer och alla är skiträdda för chefen och chefens chef. Jag är väl tillräckligt dum för att inte vara rädd och det funkar.

I ZJK är vi ett fåtal västerlänningar o jag har aldrig blivit så uttittad i hela mitt liv. Jag minns när det kom en neger till Skövde i början på 60-talet, alla skulle se negern. Nu och här är det jag som är negern. 

Ha det hälsar Lolle

6 juni 2012

Nu har jag firat Sveriges nationaldag på svenska ambassaden i Beijing. Jag åkte buss dit med Monica och hennes man Pär och fick skjuts hem av Carin och hennes chaufför. Det var trevligt. Mycket folk, förvånansvärt många kineser, men också många svenskar minglade omkring både ute och inne. Flaggor, mat (som inte räckte till alla), godis, drinkar, midsommarstång, små grodorna, företagsreklam och ABBA-musik av ett live band. Vi valde en annan ingång en den där man fick skaka handen med ambassadören, Lars Fredén, men jag tror inte han noterade detta. :)
Dagen efter slog det mig att jag inte hörde någon hålla tal eller säga något om festen eller Sverige och att vi aldrig sjöng nationalsången - lite konstigt tycker jag!

Ni hao!

Ni hao! 
= du/ni bra? Mycket ofta använt hälsningsord.
Oj, här var jag halvnaken och det knackade på dörren. Hann precis dra på mig en klänning innan jag öppnade. Tre personer stod där, någon är säkert hantverkare för nu håller de på att fixa i badrummet med kranarna i badkaret. Livet är fullt av överraskningar här och man vet aldrig när det ena och det andra ska hända. Oj, nu ringer det på dörren! Där står Rita från Reits Service, hyresvärdens representant. Tur att jag var hemma när allt detta ska till att hända. Vi har nu, efter 6 veckor, fått allt ordnat som står i kontraktet. Hurra! Mitt tålmodiga och artiga tjat och har nog funkat. Och på fredag ska vi få vår shipment=packningen! Hurra! Då blir det fest. Vi har väntat i mer än en månad på den.


Men egentligen var det inte det här jag skulle skriva, utan jag vill berätta att vi nu har påbörjar vår kurs i kinesiska. Vi är Carin, Anna och jag plus en annan ”Volvofru” som vi inte kände innan. Ricky på Santa Fe, den firma som servar oss här med alla möjliga olika frågor, tyckte att hon och jag hade nästan samma namn och att hon borde passa in i gruppen. Och visst gör hon det, för hon är glad och trevlig, men hon är uppvuxen i Storbritannien och talar engelska och har sina rötter på Sri Lanka. Därtill är hon gift med en svensk man. Eesha heter hon, uttalas Ischa, väldigt likt Åsa eller hur? 


Vår lärare heter Cici och är jätteduktig. The New Mandarin Concept har ett modernt pedagogiskt upplägg och det kommer att passa oss bra. Vi tränar nu för fullt på de kinesiska räkneorden: yi, er, san, si,wu, liu, qi, ba, jiu, shi (1-10). Och på andra enkla uttryck: Wo shi Asa. Wo shi ruidian ren. = Jag är Åsa. Jag är svensk person = svenska. Språket är svårt, det är ju inte som svenskan baserat på bokstäver med bestämda ljud, utan uttalet varierar efter sammanhanget. Något ska jag nog kunna lära mig i alla fall.


Jag har under de senaste dagarna vid två tillfället kommit bort mig på olika sätt i staden, det är mycket lätt gjort. Gatorna är många och husen stora och ser ofta lika dana ut och tappar man riktningen kan man lätt komma fel eller gå i cirkel. Carin och jag är nog vid det här laget välkända personer på ett militärsjukhus en bit bort där vi snurrade omkring förra fredagen. Vad vi gapskrattade när vi upptäckte att vi var på samma plats igen! Gapskrattade gjorde inte Monica och jag efter att ha åkt buss i 3 timmar i måndags. Åker man åt fel håll så får man ju skylla sig själv! Staden är så stor att man åka buss mycket länge utan att nå fram till dess utkant. Man lär av sina misstag även här och numera ska jag ta fram kompassen på min Iphone när jag känner mig osäker på riktningen.


Carin har också lärt sig av ett misstag. Hon skulle skicka hem ett mindre paket häromdagen och gick till posten. Att hon hade slagit in det ordentligt hade hon inget för för på posten slet de upp paketet och kollade innehållet och la det i en annan förpackning. Hon fick välja mellan två olika blanketter på kinesiska och gissade på den ena. Det kostade henne över 400 RMB. Hade hon tagit den andra hade kostat 60 RMB förstod hon sen. Men detta paket måste väl komma till Sverige supersnabbt! Ska bli kul att höra fortsättningen.


Nu ska jag fortsätta fräscha till mig (undrar när de är klara i badrummet?) för snart ska jag åka till den svenska ambassaden och fira nationaldagen. Man blir nog mer svensk här än hemma denna dag och inte minst ska det bli intressant att få komma till ambassaden.

Tid att tänka igen

I
Vi har nu bott på i Beijing på 22:a våningen på Park Avenue i Tower 3 i drygt en månad. Tiden har gått fort och jag har fått en annan tidsuppfattning. Det känns stundvis som mycket länge och stundvis som en enda lång dag. Det är skönt att ha inte ha särskilt många tider att passa eller måsten som ska utföras. Då allt tar ganska eller mycket lång tid att genomföra är det tur att jag inte måste göra så mycket som jag är van vid under en och samma dag. Tiden och effektiviteten får räknas på ett annat sätt nu. Ibland känns det ovant och ineffektivt, men det är underligt att man så snabbt vänjer sig vid en annan livsstil. Carpe diem är lättare här och nu än vad det var hemma i Sverige.


II
Varje dag är ett liv fyllt av intryck och upplevelser, stora och små. Allt tar sin tid att ta in, förstå och bearbeta. Nästan varje kväll är jag så fylld av dagens alla intryck att jag somnar ovaggad. Vaknar ofta någon gång varje natt eller mycket tidigt på morgonen och ägnar då en stund till eftertanke och skrivande på t ex min blogg. Den har kommit att bli som en dagbok, även om jag inte skriver allt där.


III
Hur ska man beskriva Beijing? Helt omöjligt att fånga med några få ord. Staden är så stor och så mycket och jag har hitintills bara sett och upplevt en mycket liten del av den, trots att jag tycker att jag varit ganska aktiv. Antagligen tar det ett helt liv att se och förstå denna stad, om det nu ens går. Mycket av det jag sett och gjort har varit positivt på olika sätt, både vad gäller människorna jag mött i olika situationer och miljöerna jag varit i. Visst anar jag stundvis fattigdomen, klasskillnaderna, problemen, korruptionen, kontrollen, övervakningen och den mäktiga staten, men ännu har dessa delar inte påverkat mitt liv mer än korta stunder. 


Funderar ofta på hur den ”vanliga kinesen” upplever sin vardag. Många av de vi möter och som vi kan kommunicera med mer eller mindre är negativt inställda till sitt eget land och det måste ju beror på många viktiga faktorer som jag ännu inte har sett eller förstått på djupet. Men de allra flesta jag ser på gatorna och i parkerna kan jag ju inte alls kommunicera med. Så vad de tänker, känner och tycker och jag har ingen aning om. På söndag har vi bjudit hit en kinesisk kvinna vid namn Rosanna, dvs det är hennes tagna västerländska namn. Hon är IT-konsult och arbetar bl a åt Volvos kontor i Zhangjiakou och vi mötte henne av en slump när vi var där en helg. Hon är bra på engelska och verkar öppen och intresserad av kontakt. Det ska bli spännande att höra henne att berätta om sitt Kina.


Att all opposition och allt motstånd skoningslöst slås ner har jag förstått genom att lyssna på och läsa nyheter från olika håll. Bl a Amnestys senaste rapport om Kina berättar detta. Kan man som kines reagera på något sätt? Det vet jag inte, men har uppfångat två saker genom att lyssna på när några kinesiska vänner samtalar. Det ena är att genom att inte gå med partiet, det enda som finns, så kan man på ett tyst sätt uttrycka sin åsikt. Bland de yngre verkar detta vara ett viktigt val. Om du går med kan du aldrig gå ur, om du inte blir utsparkad på grund av kriminella eller andra för regimen oacceptabla handlingar. Genom att inte gå med markerar man något. De som är medlemmar kan ofta ”frysas ut” och blir t ex inte gärna medbjudna på fester. Det andra handlar om kärleksrevolutionen, den enda revolution som enligt vissa här inte går att stoppa. Det vill säga att mestadels unga människor öppet visar sin kärlek till varandra på ett sätt som vi sedan länge är vana vid.  Det vill säga att man håller varandra i handen, kramas och hånglar även där andra kan se på. Kanske är denna revolution viktigare än vad vi västerlänningar kan förstå?


IV
Idag har vår uppkoppling till Internet varit segare än någonsin. Tillfälligheter eller medveten strategi från myndigheterna? Det vet jag inte och har ingen att fråga. Enligt nyheterna har Google kommit med råd om hur man ska söka information i Kina, här är möjligheterna begränsade och det finns många "känsliga" ord och namn man ska undvika. Ska fråga Rosanna när hon kommer på söndag.