Jintian shi xing qi wu

Idag är det fredag!
En ny intensiv vecka är snart slut. Jag har pluggat kinesiska, varit på Svenska skolan där jag ska arbeta halvtid till hösten, haft föräldrasamtal här hemma, lagat middag hemma till mina kurskamrater, varit på Taiwanesisk restaurang med Rosanna och Carin i Beijings Silicon Valley, tränat, kommit vilse och kommit rätt igen (åkte flera stationer för långt med tunnelbanan och hamnade i en lugn, avlägsen, mycket kinesisk del av Beijing. Efter en del letande hittade jag en taxi och kom ”bara” en halvtimme för sent) och längtat hem. 

Ikväll kommer Roland hem efter en arbetsintensiv vecka i Zhangjiakou. Han har också fått information om ganska stora förändringar i uppdraget - ingen vet nog för tillfället hur allt ska bli med denna satsning.


Tänk att en vecka kan gå så fort. Medan ni hemma i Sverige firar studenten och skolavslutningar för fullt har jag alltså precis börjat i skolan. I två veckor har jag nu gått på kurs i kinesiska, 2x2 h timmar. Det är roligt, svårt och annorlunda. Vi har en ung, glad och duktig lärare som heter Cici. Hon lotsar oss fyra medelålders kvinnor in i detta språk på ett fint sätt. Då en av oss fyra, Eesha, har engelska som modersmål får hjärnan arbeta med tre språk på en och samma gång. Det går förvånansvärt bra, men det är nog inte konstigt att vi blir alldeles utmattade efter de intensiva lektionspassen. Läxor har vi också! Det gäller att ligga i om något ska fastna. Under juli kommer vi att ha ”sommarlov” och det blir nog bra.

Vädret har varit ovanligt fint och klart de senaste veckorna, säger de som bott har längre. Jag ser nu med viss bävan fram emot nästa vecka då det enligt väderleksrapporten ska bli 34-39 grader varmt varje dag.

Efter andra kurstillfället åkte Anna, Carin, Eesha och jag till en liten underbar vietnamesisk restaurang mitt inne bland en massa hutonger. Svårt att hitta i gyttret, men bakom en mycket oansenlig dörr fann vi denna oas.

Cici, vår lärare i kinesiska, och mina glada kurskamrater.