I
Vi har nu bott på i Beijing på 22:a våningen på Park Avenue i Tower 3 i drygt en månad. Tiden har gått fort och jag har fått en annan tidsuppfattning. Det känns stundvis som mycket länge och stundvis som en enda lång dag. Det är skönt att ha inte ha särskilt många tider att passa eller måsten som ska utföras. Då allt tar ganska eller mycket lång tid att genomföra är det tur att jag inte måste göra så mycket som jag är van vid under en och samma dag. Tiden och effektiviteten får räknas på ett annat sätt nu. Ibland känns det ovant och ineffektivt, men det är underligt att man så snabbt vänjer sig vid en annan livsstil. Carpe diem är lättare här och nu än vad det var hemma i Sverige.
II
Varje dag är ett liv fyllt av intryck och upplevelser, stora och små. Allt tar sin tid att ta in, förstå och bearbeta. Nästan varje kväll är jag så fylld av dagens alla intryck att jag somnar ovaggad. Vaknar ofta någon gång varje natt eller mycket tidigt på morgonen och ägnar då en stund till eftertanke och skrivande på t ex min blogg. Den har kommit att bli som en dagbok, även om jag inte skriver allt där.
III
Hur ska man beskriva Beijing? Helt omöjligt att fånga med några få ord. Staden är så stor och så mycket och jag har hitintills bara sett och upplevt en mycket liten del av den, trots att jag tycker att jag varit ganska aktiv. Antagligen tar det ett helt liv att se och förstå denna stad, om det nu ens går. Mycket av det jag sett och gjort har varit positivt på olika sätt, både vad gäller människorna jag mött i olika situationer och miljöerna jag varit i. Visst anar jag stundvis fattigdomen, klasskillnaderna, problemen, korruptionen, kontrollen, övervakningen och den mäktiga staten, men ännu har dessa delar inte påverkat mitt liv mer än korta stunder.
Funderar ofta på hur den ”vanliga kinesen” upplever sin vardag. Många av de vi möter och som vi kan kommunicera med mer eller mindre är negativt inställda till sitt eget land och det måste ju beror på många viktiga faktorer som jag ännu inte har sett eller förstått på djupet. Men de allra flesta jag ser på gatorna och i parkerna kan jag ju inte alls kommunicera med. Så vad de tänker, känner och tycker och jag har ingen aning om. På söndag har vi bjudit hit en kinesisk kvinna vid namn Rosanna, dvs det är hennes tagna västerländska namn. Hon är IT-konsult och arbetar bl a åt Volvos kontor i Zhangjiakou och vi mötte henne av en slump när vi var där en helg. Hon är bra på engelska och verkar öppen och intresserad av kontakt. Det ska bli spännande att höra henne att berätta om sitt Kina.
Att all opposition och allt motstånd skoningslöst slås ner har jag förstått genom att lyssna på och läsa nyheter från olika håll. Bl a Amnestys senaste rapport om Kina berättar detta. Kan man som kines reagera på något sätt? Det vet jag inte, men har uppfångat två saker genom att lyssna på när några kinesiska vänner samtalar. Det ena är att genom att inte gå med partiet, det enda som finns, så kan man på ett tyst sätt uttrycka sin åsikt. Bland de yngre verkar detta vara ett viktigt val. Om du går med kan du aldrig gå ur, om du inte blir utsparkad på grund av kriminella eller andra för regimen oacceptabla handlingar. Genom att inte gå med markerar man något. De som är medlemmar kan ofta ”frysas ut” och blir t ex inte gärna medbjudna på fester. Det andra handlar om kärleksrevolutionen, den enda revolution som enligt vissa här inte går att stoppa. Det vill säga att mestadels unga människor öppet visar sin kärlek till varandra på ett sätt som vi sedan länge är vana vid. Det vill säga att man håller varandra i handen, kramas och hånglar även där andra kan se på. Kanske är denna revolution viktigare än vad vi västerlänningar kan förstå?
IV
Idag har vår uppkoppling till Internet varit segare än någonsin. Tillfälligheter eller medveten strategi från myndigheterna? Det vet jag inte och har ingen att fråga. Enligt nyheterna har Google kommit med råd om hur man ska söka information i Kina, här är möjligheterna begränsade och det finns många "känsliga" ord och namn man ska undvika. Ska fråga Rosanna när hon kommer på söndag.
Spännande att få ta del av dina reflektioner och tankar kring allt det nya! Tack för det! Här är sommaren försvunnen och det är kallt, blåsigt och grått. Snart blir det nog regn igen... Hoppas värmen hittar tillbaka till oss snart. Kramar från mig.
SvaraRaderaHej Åsa!
SvaraRaderaDu skriver så fint; och jag kan bara ana hur mycket olika intryck och tankar som din hjärna simmar runt i :) Tänk att det redan gått drygt en månad...
Jag är i Åby och pluggar några dagar - rena rama semestern! I helgen ska vi åka ner och fira mormor, vi kommer sakna dig där kära moster!
Stor kram Hannah