Qingdao

Här nedan och i de följande inläggen (det sista inlägget kommer att innehålla några filmsnuttar som jag försöka ladda upp i natt - det tar ju så lång tid att ladda upp filmer här!) ska jag försöka berätta om vår mycket upplevelserika resa under vårt höstlov 30 september till 5:e oktober. Denna vecka har alla som är berättigade till semester (många fattiga kineser har inte råd och möjlighet att vara lediga) i Kina varit lediga. Detta är den längsta ledigheten de har förutom när det är kinesiskt nyår, de har alltså inte någon annan semester. Det betyder förstås att många hundratals miljoner kineser är på resande fot. Pust! Dessutom kan man inte beställa tågbiljetter förrän ett par veckor i förväg i detta land och detta ledde i år till att webbsidan för bokning av tågbiljetter kollapsade totalt strax före ledigheten började. 

Nåväl, vi lyckades med hjälp av en kinesisk kollega till Roland få tågbiljetter från Beijing till Qingdao, en kuststad på en halvö ca 100 mil söder om Beijing. Vi fick köpa 1:a klassbiljetter, dyrare än flygbiljetterna vi hade själva hade beställt för vår hemresa!, alla andra biljetter var slutsålda. Men det var ju helt ok eftersom vi fick sitta i VIP-rummet på södra stationen (dit vi hade lycktas ta oss med en svarttaxi) när vi väntade på tågets avgång och sedan hade mycket det mycket bekvämt under vår fyra timmar långa tågresa. 

Höghastighetståget körde i drygt 300 km/h och var mycket bekvämt på alla sätt och vis. Vi åkte genom ett mycket platt landskap hela tiden, till nästan 100 % uppodlat med eller utan växthus, och passerade flera städer. Jag minns inte namnen, men det var städer stora städer tycker jag. I Kina är städer med mindre än 1 miljon invånare små städer, så kanske var de små - jag vet inte.

Vi steg av vid slutstationen, Qingdao, en mycket fin kuststad med ca 3 miljoner invånare. Staden heter detsamma som en av Kinas mest kända ölsorter och har sin egna ölfestival under september månad. Qingdao var under förra sekelskiftet en tysk koloni. Två tyska missionärer hade blivit dödade under slutet av 1800-talet och Tyskland fick då för en tid denna stad med omnejd som en försoningsgåva. Tyskarna hann sätta sin prägel på staden, genom sin arkitektur och öltillverkning, innan de "frivilligt" lämnade den tillbaka till Kina pga av oroligheter i Kina. Numera menar kineserna att det är här öltillverkningen har sin vagga. Ja, de vill ju alltid framstå som först och bäst på allt!

Vi satt bekvämt och skönt och hade alla varsin egen tv-skärm att titta på om vi så önskade.

På kvällen gick vi till Qingdaos välkända ölgata - här var det fullt ös och vi sammanstrålade med Carin och Anders som också hade tagit sig hit denna dag.

Det "svarta" ölet var mycket gott!

Morgonen därpå gick vi en härlig promenad efter en bit av den drygt 40 km långa strandpromenaden.

Mycket folk - många som letade efter musslor och annat från havet och en del som fiskade - men ingen som badade.

Vi denna del av stranden gick de olympiska segeltävlingarna 2008 och det framhålls förstås som en viktig händelse och tidpunkt. Många av husen i bakgrunden uppfördes pga detta.

Peking putsas & fejas

Denna vecka genomgår Peking ännu en ansiktslyftning. Som jag har skrivit förut är de verkligen fenomenala här på att sköta sina parker och planteringar. Just nu har en massa nya blommor planterats, buskar och träd har beskurits (igen) och vackra, röda lyktor har satts upp efter gatorna. Peking förbereder sig för nationaldagsfirandet den 1:a oktober, månfestivalen och för det kommande viktiga politiska mötet. Ingen verkar veta exakt när Kina byter politisk ledning, mer än att det ska ske i mitten av oktober detta år.

Idag fick jag ett mail från Santa Fe, det serviceföretag som Volvo anlitat för att stötta oss här i Beijing.
Där kan man läsa bl a följande:


Dear Assignees

Holiday season is coming and we would like to extend our warm regards and share our 2012 holiday reminder. This reminder will help to answer questions of what you may expect during the holiday in Beijing regarding holiday celebration, holiday safety tips, emergency help& contact etc.. We hope that you will find the content helpful!

Have a happy holiday. The National Day Holiday stretches from Monday October 1st to Sunday October 7th and is referred to as the Golden Week Holiday. This is the 63nd anniversary of the formation of the Peoples Republic of China in 1949. It is celebrated throughout mainland China, Hong Kong, and Macau with a variety of government- organized festivities including fireworks and concerts.

Vi kommer att åka bort nästa vecka under ledigheten för att bl a delta i Leigangs (Rolands närmaste kinesiska arbetskamrat) och Ninas bröllop i närheten av kuststaden Qingdao. Spännande! Leigang följde förresten med Roland hem förra helgen och hälsade på oss här i B. Han arbetar liksom Roland i ZJK, men bor i Shanghai med sin fru. Långpendlare alltså, som inte har råd att åka hem varje helg. Lönerna för de kinesiska ingenjörerna är inte så höga.

Månen är snart full!

Besök på svenska ambassaden i Peking

Här ser ni:
Lars Peter FREDÉN

Sveriges nuvarande ambassadör i Kina med placering i Peking/Beijing, är även ambassdör för Mongoliet.

"Ambassador to China and Mongolia since September 2010. In the Swedish Foreign Service since 1982. With a certain background in Chinese and Russian, his career has centered around China and the Soviet Union/Russia. In 1989 he became the first diplomat from any country stationed in Latvia since 1940. Security policy aid to the Prime Minister 1992-1994. DCM in Moscow 1995-1998.  Books on the dissolution of the USSR and Swedish policy towards the Baltic countries. Numerous Estonian, Latvian and Lithuanian orders."

Tisdagen den 25 september deltog jag i ett studiebesök på Svenska ambassaden anordnat av SWEA. Ambassaden är Sveriges till antalet anställda tredje största ambassad (efter Washington och Moskva, Bryssel oräknat) och har en fin byggnad i centrala Beijing. När den byggdes i början av 1970-talet var detta rena landsbygden. Staden har vuxit snabbt och mycket sedan dess!

Jag trodde vi skulle få lite information om det dagsaktuella politiska läget i Kina, som ju är hett denna höst, men så blev det inte. Vi fick höra en del om ambassadbyggnaden och dess utformning och inredning, om ambassadörens personliga liv och intressen samt om vad man vad man har för huvudsakliga arbetsuppgifter på ambassaden. De viktigaste är att planera för olika svenska dignitärers besök i Beijing samt att delta i olika representativa sammankomster.

Lamporna var vackra! :)

Mottagningsrummet

I bakgrunden biblioteket med en gammal Moraklocka, i förgrunden serveringsbordet.

Lamporna är designade av Gunnar Cyrén.

Månfestivalen

(Texten här nedan är hämtad från ett par olika sidor på Internet.)

Midhöstfestivalen – Månfestivalen

30 sep 2012, 19 sep 2013, 8 sep 2014, 27 sep 2015 
Kina

Månfestivalen  (midhöstfestivalen), räknas som Kinas näst viktigaste traditionella högtid efter vårfestivalen, det kinesiska nyåret.
Festivalen är en höstfest och infaller enligt den kinesiska kalendern på den 15 dagen i den åttonde månaden (vanligen i slutet av september), en dag då fullmånen sägs vara som allra rundaste och klarast. Den markerar slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammanhållning.

En av de myter som förknippas med månfestivalen handlar om Chang’e som svävade upp till månen för att där leva som mångudinna. Berättelsen finns i ett flertal versioner. Det sägs också att en Wu Gang står på månen och hugger på ett ständigt självläkande kassiaträd som straff för begångna synder. En månhare som hjälper Chang’e att göra odödlighetselixir finns också att beskåda på den annars kalla och ödsliga månen.
 Enligt traditionerna samlas familjemedlemmar och vänner för att titta på månen och äta månkakor tillsammans. De typiska röda lyktorna är också en del av månfirandet.

2008 införde Kinas regering stora ändringar angående de traditionella årsfesterna. Man befarade att människor hade glömt de gamla sederna och därför lyftes mindre festivaler som månfestivalen, drakbåtsfestivalen och gravstädningsfestivalen (Qingming) fram genom att de gjordes till allmänna helgdagar.

Precis som solen, har månen alltid varit föremål för stor dyrkan i Kina. Solen representerar det manliga Yang, och månen det kvinnliga Yin. De båda krafterna kompletterar varandra och samverkar överallt. Detta koncept är mycket vanligt i den kinesiska kulturen och de flesta viktiga festivaler har därför något med solen eller månen att göra. Innan man i Kina officiellt bytte till den Gregorianska kalendern år 1911, hade den kinesiska månkalendern varit i bruk i drygt tvåtusen år. Än i dag firas de traditionella kinesiska festivalerna i enlighet med månkalendern. Både den första dagen, d.v.s. nymånen och den femtonde dagen, fullmånen, utgör viktiga händelser i alla månader.

Sägner kring månfestivalen
I årsböckerna från Zhou dynastin (1100-221 f.Kr), kan man läsa att Zhou kejsarna hade som vana att bege sig till månaltaret för att offra den femtonde dagen av månkalenderns åttonde månad. Det är högst troligt att denna sorts dyrkan av månen gett upphov till firandet av månfestivalen. Men det dröjde ända fram till Tang Dynastin (618-907) innan det blev en folklig företeelse.
Sägnen kring månfestivalen handlar om Chang E och hennes make Hou Yi och deras jakt efter evigt liv. Eftersom sägnen förts vidare från mun till mun, generation efter generation, finns det väldigt många olika versioner av den, men de har alla samma tema och upplösning, nämligen den att Chang E flyr till månen där hon tvingas leva ensam med endast en hare av jade som sällskap. Enligt sägnen var Hou Yi en mycket skicklig arkitekt, som byggde ett palats av jade åt gudinnan av västra himlen. Som belöning fick han ett livselixir, som skulle ge honom evigt liv. Han varnades dock för att ta elixiret innan han fastat och bett i tolv månader och gömde det därför i huset och började förbereda sig för fasta och bön. Olyckligtvis blev han kallad till ett akut uppdrag och under hans frånvaro drogs hans vackra och nyfikna fru Chang E till elixiret av dess härliga doft. Hon kunde inte motstå viljan att svälja det och som straff blev hon förvisad till månen. Enligt traditionen reflekteras hennes skönhet starkast från månen just på månfestivaldagen.

Vad äter man?
Som vid alla kinesiska högtider är middagarna överdådiga och den speciella delikatessen för denna festival är de så kallade “månkakorna". Traditionen att äta månkakor finns upptecknad redan under Tang kejsaren Xi Zongs regeringsperiod (874-889), men blev riktigt populär först under Song dynastin (960-1279).

I helgen var Rolands arbetskamrat Leigang och hälsade på oss. Han hade med sig dessa fina månkakor som en hälsning från sin varande och blivande fru Nina.*

Månkakan är stor som en munk och naturligtvis rund så som fullmånen. Kakorna är jobbiga att göra, så många köper dem färdiga. De finns att köpa i bagerierna från mitten av augusti. Det finns hundratals versioner av månkakorna. De kan vara fyllda med tex. en hel äggula, lotus- och sesamfrön, dadlar, nötter, frukt eller korv. Naturligtvis har Haagen-Daz också introducerat glassmånkakor på den asiatiska marknaden! Frukterna som serveras denna kväll så som äpplen, apelsiner, persikor och granatäpplen är alla runda för att symbolisera fullmånen. Äpplen serveras ofta, eftersom äpple på kinesiska har ett liknande uttal som ordet för fred. En frukt som är tabu i detta sammanhang är päron, eftersom uttalet för päron låter lika som ordet för separation. Kineserna äter under månfestivalen också saltade ägg. Vid tillredningen tillämpas en urgammal konserveringsmetod där ägget först doppas i sprit och sedan läggs i en övermättad saltlag i 15-20 dagar före det kokas.

På kinesiska kallas ting som är runda eller kompletta för yuan, som betyder “runt”, och det ingår också i uttryck som “fullständig”, “fullborda” och “återförening”. Eftersom fullmånen symboliserar det fullständiga och perfekta kännetecknas denna högtid av återföreningen av familjen. Förut var månfestivalen en skördefest då människorna kunde kosta på sig att fira lite extra. I varje familj dukar man upp ett särskilt bord mot månen fyllt av månkakor, ris, vin och frukter. Vid mörkrets inbrott är det populärt att sitta utomhus i fullmånens sken och berätta historier om månen i glada vänners lag. Lejondansen är populär, främst bland barnen. Folk brukar också tåga upp i bergen med färgglada lyktor för att se när månen går upp. Månen förenar familjemedlemmar och vänner som denna dag kanske trots allt befinner sig långt från varandra.

När luften är klar ser vi månen lysa från vår balkong.

* I Kina gifter man sig först statligt genom att ansöka om giftermål hos en myndighet och där skriva under giftermålsdokumenten. Senare firar man bröllop. Nästa vecka är vi bjudna på Leigangs och Ninas bröllop i närheten av Qingdao. Det är vanligt att man har bröllop i samband med månfestivalen. Leigang och Nina ska ha ytterligare ett bröllop vid nästa kinesiska nyår. Då i hennes hemstad som ligger långt norrut i Kina. Det är ca 200 mil mellan deras hemstäder och därför kan inte alla släktingar mötas vid ett och samma tillfälle.

Beijing Space City

Fredagen den 21 september fick jag möjlighet att, genom den Svenska Handelskammaren, göra ett stuidebesök i China Space City i nordvästra Beijijng. Tack vare någon kinesisk/svensk kontaktperson blev vi mycket väl mottagna av olika chefer och fick både besöka och fota några olika avdelningar. Spännande förstås!

Har läst en del om denna anläggning på nätet. Kina har ju varit verksamma inom rymdforskning ganska länge, men först på senare tid blivit mer kända och har en önskan att öka sitt samarbete med omvärlden. Vilket "omvärlden" visar en viss tvekan inför. Mest samarbete verkar finnas med Brasilien och andra länder i Sydamerika och Asien.

Den information vi fick var en blandning av fakta och propaganda. "Kina har världens största, bästa, billigaste . . . " Kina kommer att göra, bli, uppnå . . ." - och så är det kanske?  Inget annat land har väl i dagsläget råd med så omfattande satsningar som ett rymdprojekt kostar? 2017 kommer den första kinesen att landstiga på månen, säger de. Undrar vad alla de 25-27 satelliter som Kina låter kretsa runt jorden har för syfte och funktion? Mer än de vanliga och fredliga alltså. Men det gäller förstås alla länders olika satelliter. 


Beijing Space City
http://www.dragoninspace.com/space-centre/beijing.aspx

The Beijing Space City is a research and development hub, astronaut training base and mission control centre for China’s human space flight, space exploration and satellite projects. The facility is a large campus situated on a 2.3 square kilometres (577 acres) land in Tangjialing in the northwest suburb of Beijing. First becoming operational in 1998, it is the home to the Beijing Aerospace Control Centre (BACC), the China Academy of Space Technology (CAST) and the Astronaut Centre of China (ACC). It also has a range of support facilities including accommodations, offices and a conference centre.

För att få komma in i området och senare in i de olika byggnaderna hade vi redan före besöket fått ange våra pass- och telefonnummer. Under hur välkollade vi är nu?

Här sitter vi i presskonferensrummet och blir välkomnade och informerade av en kvinnlig chef.

I utställningslokalen fick vi se satelliter i både verklig och förminskad skala, en rymdkapsel  med plats för människor, modeller av astronauter med mera.

Under start och landning ligger astronauterna i denna "vagga" i fosterställning kan man säga. Detta för att skydda de inre organen.

Strama vakter med toppmodern övervakningsutrustning överallt.

Ledningscentralen, som liksom i USA bara används i mediala sammanhang. Den "riktiga" ledningen sköts från andra lokaler.

Kanske borde jag satsa på en ny karriär?

10 m djup träningsbassäng.

Smakprov från folklivet i Honglingyin Park

Strålande söndag. Gick en härlig promenad i Honglingyin Park, i närheten av vårt hus. Här sjuder det av folkliv en dag som denna.
Bjuder på lite smakprov genom mina små filmsnuttar. Det tog ett dygn att lägga upp dem här - hoppas ni kan se dem.
Tryck på pilen och ta del av en bit av Kina. :)

Sett från cykelsadeln

En berättelse utan bilder

Denna vackra septemberlördagseftermiddag tog jag en cykeltur. Bara så där på måfå. Cyklade söderut och österut och sedan tvärtom för att komma hem igen. 

De flesta stora gator här går i syd-nordlig eller öst-västlig riktning och det gör det lättare att orientera sig. De mindre och små gatorna däremellan går i kringelikrokar och där tappar jag lätt bort mig. Dessutom är dessa ofta återvändsgränder, dvs det slutar inne i ett bostadsområde med en mur eller en låst grind. Det betyder att man inte kan röra sig lika fritt här som hemma. För inte så länge sedan bevakades alla dessa grindar noga och alla som kom och gick kontrollerades. På kvällarna låstes grindarna. Trygghet? Kontroll? Båda delarna? Grindarna finns kvar och det finns ”vakter” överallt, precis som hos oss här på Park Avenue, och de kan nog låsas igen vid behov.

Staden är så stor. Den ta ”aldrig” slut. Överallt gator, höga och ännu högre hus, stora och små marknader utomhus och inomhus, affärer av olika sorter och storlekar, små parkområden, tvätt på tork på både tänkbara och otänkbara ställen, bilar, bussar, mopeder, cyklar och massor av folk.

Människor som förflyttar sig, köper och säljer, sitter och tittar, sover på bänkar och bredare trottoarkanter, väntar på bussar, gymnastiserar, passar barn, tvättar kläder och bilar, spelar kort, lagar cyklar och skor, fruktstånd, tidningskiosker, arbetare som lagar gator och cyklar, svetsar, sopar gator, gräver och klipper i alla planteringar – överallt människor.

Många hus här i centrala Beijing är stora och höga men det finns också små, slitna hutonger lite här och där och människor som mer eller mindre bor på gatan eller i undergångar och små skrubbar. Då och då ser man tiggare och även en del handikappade människor som ber om pengar. Fast detta är ändå ganska ovanligt och dominerar inte stadsbilden i de områden jag rör mig.

På ett ställe efter vägen stod det minst tre polisbilar och det satt 30-40 kineser samlade på en trottoarkant. Illegala immigranter? Eller vad kan det annars vara? Undrar vad som hände med dem sen?

En mindre gata höll på att repareras och var mest som en enda grusgrop. Där fanns gott om folk som grävde och murade. En del i jeans och t-shirt andra i svarta byxor och vit skjorta. Så ser det ofta ut här – arbetskläder och skyddsutrustning tillhör ovanligheterna.

På ett annat ställe höll ca 10 unga män på att ”under bevakning” gräva upp en redan fin gräsremsa mellan filerna på en bred gata. De var välfriserade och modernt klädda, men stod alltså här grävde med var sin spade modell äldre. Varför dom och varför detta denna sena lördagseftermiddag?

De flesta av de människor jag möter här ser för övrigt mycket "moderna" ut, dvs de är klädda som vilken västerlänning som helst. Kanske för att det är västerlandet som styr modet och som låter sy upp kläderna här för att sedan importera dem? Eller är det för att det globala livsmönstret ser ut så? Men det finns ändå en stor skillnad - inuti kläderna finns människor som tänker och beter sig annorlunda än jag/vi. Det yttre kan förvilla. Kulturskillnaderna är ändå stora, ibland mycket stora.

Det är många ljud här, mest trafikbuller och ett evigt tutande. Andra ljud kommer från sorlande grupper av människor och ibland lite skrik och skrän, men inte alls så mycket som jag befarade innan jag kom hit. Inne på marknaderna och i de stora kinesiska varuhusen är det desto mer högljutt. Här skriker man för att göra reklam för olika varor och för att få sälja. I de mer ”västerländska” affärerna skriker man inte, men där är det istället ofta öronbedövande musik à la modern pop.

Dofter finns det också, men inte så att de direkt besvärar mig. Avgaserna luktar förstås, en del gamla dislar luktar riktigt illa, toalettlukten kommer när man passerar de offentliga toaletterna (det finns ganska gott om sådana och för de som bor i de enklaste bostäderna är det den enda toa de har tillgång till) och restaurangerna och vissa marknader luktar en hel del. Men inte ens under de varmaste och fuktigaste dagarna denna sommar har jag dofterna varit jobbiga. Det är värre på landsbygden, säger de som vet. Och det är klart om man står länge bredvid en offentlig toalett så . . . men det behöver jag ju inte göra. Värre måste det vara för de kineser som bor där.

Efter en och halv timmes cykeltur tog jag mig hemåt igen. Kom nästan rätt. Fick använda Google maps på Iphonen en gång för att se var jag var - lite för långt österut.  Tänkte att denna stad är som en enorm myrstack eller en oändlig labyrint. Jag blir nog aldrig storstadsmänniska på riktigt – det är bara för mycket av allt hela tiden. Och ingen skog och ingen tystnad och ingenstans där du kan vara ensam en enda minut. Överallt (utom hemma) dyker det upp en eller flera eller massor av kineser! :)