Månfestivalen

(Texten här nedan är hämtad från ett par olika sidor på Internet.)

Midhöstfestivalen – Månfestivalen

30 sep 2012, 19 sep 2013, 8 sep 2014, 27 sep 2015 
Kina

Månfestivalen  (midhöstfestivalen), räknas som Kinas näst viktigaste traditionella högtid efter vårfestivalen, det kinesiska nyåret.
Festivalen är en höstfest och infaller enligt den kinesiska kalendern på den 15 dagen i den åttonde månaden (vanligen i slutet av september), en dag då fullmånen sägs vara som allra rundaste och klarast. Den markerar slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammanhållning.

En av de myter som förknippas med månfestivalen handlar om Chang’e som svävade upp till månen för att där leva som mångudinna. Berättelsen finns i ett flertal versioner. Det sägs också att en Wu Gang står på månen och hugger på ett ständigt självläkande kassiaträd som straff för begångna synder. En månhare som hjälper Chang’e att göra odödlighetselixir finns också att beskåda på den annars kalla och ödsliga månen.
 Enligt traditionerna samlas familjemedlemmar och vänner för att titta på månen och äta månkakor tillsammans. De typiska röda lyktorna är också en del av månfirandet.

2008 införde Kinas regering stora ändringar angående de traditionella årsfesterna. Man befarade att människor hade glömt de gamla sederna och därför lyftes mindre festivaler som månfestivalen, drakbåtsfestivalen och gravstädningsfestivalen (Qingming) fram genom att de gjordes till allmänna helgdagar.

Precis som solen, har månen alltid varit föremål för stor dyrkan i Kina. Solen representerar det manliga Yang, och månen det kvinnliga Yin. De båda krafterna kompletterar varandra och samverkar överallt. Detta koncept är mycket vanligt i den kinesiska kulturen och de flesta viktiga festivaler har därför något med solen eller månen att göra. Innan man i Kina officiellt bytte till den Gregorianska kalendern år 1911, hade den kinesiska månkalendern varit i bruk i drygt tvåtusen år. Än i dag firas de traditionella kinesiska festivalerna i enlighet med månkalendern. Både den första dagen, d.v.s. nymånen och den femtonde dagen, fullmånen, utgör viktiga händelser i alla månader.

Sägner kring månfestivalen
I årsböckerna från Zhou dynastin (1100-221 f.Kr), kan man läsa att Zhou kejsarna hade som vana att bege sig till månaltaret för att offra den femtonde dagen av månkalenderns åttonde månad. Det är högst troligt att denna sorts dyrkan av månen gett upphov till firandet av månfestivalen. Men det dröjde ända fram till Tang Dynastin (618-907) innan det blev en folklig företeelse.
Sägnen kring månfestivalen handlar om Chang E och hennes make Hou Yi och deras jakt efter evigt liv. Eftersom sägnen förts vidare från mun till mun, generation efter generation, finns det väldigt många olika versioner av den, men de har alla samma tema och upplösning, nämligen den att Chang E flyr till månen där hon tvingas leva ensam med endast en hare av jade som sällskap. Enligt sägnen var Hou Yi en mycket skicklig arkitekt, som byggde ett palats av jade åt gudinnan av västra himlen. Som belöning fick han ett livselixir, som skulle ge honom evigt liv. Han varnades dock för att ta elixiret innan han fastat och bett i tolv månader och gömde det därför i huset och började förbereda sig för fasta och bön. Olyckligtvis blev han kallad till ett akut uppdrag och under hans frånvaro drogs hans vackra och nyfikna fru Chang E till elixiret av dess härliga doft. Hon kunde inte motstå viljan att svälja det och som straff blev hon förvisad till månen. Enligt traditionen reflekteras hennes skönhet starkast från månen just på månfestivaldagen.

Vad äter man?
Som vid alla kinesiska högtider är middagarna överdådiga och den speciella delikatessen för denna festival är de så kallade “månkakorna". Traditionen att äta månkakor finns upptecknad redan under Tang kejsaren Xi Zongs regeringsperiod (874-889), men blev riktigt populär först under Song dynastin (960-1279).

I helgen var Rolands arbetskamrat Leigang och hälsade på oss. Han hade med sig dessa fina månkakor som en hälsning från sin varande och blivande fru Nina.*

Månkakan är stor som en munk och naturligtvis rund så som fullmånen. Kakorna är jobbiga att göra, så många köper dem färdiga. De finns att köpa i bagerierna från mitten av augusti. Det finns hundratals versioner av månkakorna. De kan vara fyllda med tex. en hel äggula, lotus- och sesamfrön, dadlar, nötter, frukt eller korv. Naturligtvis har Haagen-Daz också introducerat glassmånkakor på den asiatiska marknaden! Frukterna som serveras denna kväll så som äpplen, apelsiner, persikor och granatäpplen är alla runda för att symbolisera fullmånen. Äpplen serveras ofta, eftersom äpple på kinesiska har ett liknande uttal som ordet för fred. En frukt som är tabu i detta sammanhang är päron, eftersom uttalet för päron låter lika som ordet för separation. Kineserna äter under månfestivalen också saltade ägg. Vid tillredningen tillämpas en urgammal konserveringsmetod där ägget först doppas i sprit och sedan läggs i en övermättad saltlag i 15-20 dagar före det kokas.

På kinesiska kallas ting som är runda eller kompletta för yuan, som betyder “runt”, och det ingår också i uttryck som “fullständig”, “fullborda” och “återförening”. Eftersom fullmånen symboliserar det fullständiga och perfekta kännetecknas denna högtid av återföreningen av familjen. Förut var månfestivalen en skördefest då människorna kunde kosta på sig att fira lite extra. I varje familj dukar man upp ett särskilt bord mot månen fyllt av månkakor, ris, vin och frukter. Vid mörkrets inbrott är det populärt att sitta utomhus i fullmånens sken och berätta historier om månen i glada vänners lag. Lejondansen är populär, främst bland barnen. Folk brukar också tåga upp i bergen med färgglada lyktor för att se när månen går upp. Månen förenar familjemedlemmar och vänner som denna dag kanske trots allt befinner sig långt från varandra.

När luften är klar ser vi månen lysa från vår balkong.

* I Kina gifter man sig först statligt genom att ansöka om giftermål hos en myndighet och där skriva under giftermålsdokumenten. Senare firar man bröllop. Nästa vecka är vi bjudna på Leigangs och Ninas bröllop i närheten av Qingdao. Det är vanligt att man har bröllop i samband med månfestivalen. Leigang och Nina ska ha ytterligare ett bröllop vid nästa kinesiska nyår. Då i hennes hemstad som ligger långt norrut i Kina. Det är ca 200 mil mellan deras hemstäder och därför kan inte alla släktingar mötas vid ett och samma tillfälle.