Denna vackra septemberlördagseftermiddag tog jag en cykeltur. Bara så där på måfå. Cyklade söderut och österut och sedan tvärtom för att komma hem igen.
De flesta stora gator här går i syd-nordlig eller öst-västlig riktning och det gör det lättare att orientera sig. De mindre och små gatorna däremellan går i kringelikrokar och där tappar jag lätt bort mig. Dessutom är dessa ofta återvändsgränder, dvs det slutar inne i ett bostadsområde med en mur eller en låst grind. Det betyder att man inte kan röra sig lika fritt här som hemma. För inte så länge sedan bevakades alla dessa grindar noga och alla som kom och gick kontrollerades. På kvällarna låstes grindarna. Trygghet? Kontroll? Båda delarna? Grindarna finns kvar och det finns ”vakter” överallt, precis som hos oss här på Park Avenue, och de kan nog låsas igen vid behov.
Staden är så stor. Den ta ”aldrig” slut. Överallt gator, höga och ännu högre hus, stora och små marknader utomhus och inomhus, affärer av olika sorter och storlekar, små parkområden, tvätt på tork på både tänkbara och otänkbara ställen, bilar, bussar, mopeder, cyklar och massor av folk.
Människor som förflyttar sig, köper och säljer, sitter och tittar, sover på bänkar och bredare trottoarkanter, väntar på bussar, gymnastiserar, passar barn, tvättar kläder och bilar, spelar kort, lagar cyklar och skor, fruktstånd, tidningskiosker, arbetare som lagar gator och cyklar, svetsar, sopar gator, gräver och klipper i alla planteringar – överallt människor.
Många hus här i centrala Beijing är stora och höga men det finns också små, slitna hutonger lite här och där och människor som mer eller mindre bor på gatan eller i undergångar och små skrubbar. Då och då ser man tiggare och även en del handikappade människor som ber om pengar. Fast detta är ändå ganska ovanligt och dominerar inte stadsbilden i de områden jag rör mig.
På ett ställe efter vägen stod det minst tre polisbilar och det satt 30-40 kineser samlade på en trottoarkant. Illegala immigranter? Eller vad kan det annars vara? Undrar vad som hände med dem sen?
En mindre gata höll på att repareras och var mest som en enda grusgrop. Där fanns gott om folk som grävde och murade. En del i jeans och t-shirt andra i svarta byxor och vit skjorta. Så ser det ofta ut här – arbetskläder och skyddsutrustning tillhör ovanligheterna.
På ett annat ställe höll ca 10 unga män på att ”under bevakning” gräva upp en redan fin gräsremsa mellan filerna på en bred gata. De var välfriserade och modernt klädda, men stod alltså här grävde med var sin spade modell äldre. Varför dom och varför detta denna sena lördagseftermiddag?
De flesta av de människor jag möter här ser för övrigt mycket "moderna" ut, dvs de är klädda som vilken västerlänning som helst. Kanske för att det är västerlandet som styr modet och som låter sy upp kläderna här för att sedan importera dem? Eller är det för att det globala livsmönstret ser ut så? Men det finns ändå en stor skillnad - inuti kläderna finns människor som tänker och beter sig annorlunda än jag/vi. Det yttre kan förvilla. Kulturskillnaderna är ändå stora, ibland mycket stora.
Det är många ljud här, mest trafikbuller och ett evigt tutande. Andra ljud kommer från sorlande grupper av människor och ibland lite skrik och skrän, men inte alls så mycket som jag befarade innan jag kom hit. Inne på marknaderna och i de stora kinesiska varuhusen är det desto mer högljutt. Här skriker man för att göra reklam för olika varor och för att få sälja. I de mer ”västerländska” affärerna skriker man inte, men där är det istället ofta öronbedövande musik à la modern pop.
Dofter finns det också, men inte så att de direkt besvärar mig. Avgaserna luktar förstås, en del gamla dislar luktar riktigt illa, toalettlukten kommer när man passerar de offentliga toaletterna (det finns ganska gott om sådana och för de som bor i de enklaste bostäderna är det den enda toa de har tillgång till) och restaurangerna och vissa marknader luktar en hel del. Men inte ens under de varmaste och fuktigaste dagarna denna sommar har jag dofterna varit jobbiga. Det är värre på landsbygden, säger de som vet. Och det är klart om man står länge bredvid en offentlig toalett så . . . men det behöver jag ju inte göra. Värre måste det vara för de kineser som bor där.
Efter en och halv timmes cykeltur tog jag mig hemåt igen. Kom nästan rätt. Fick använda Google maps på Iphonen en gång för att se var jag var - lite för långt österut. Tänkte att denna stad är som en enorm myrstack eller en oändlig labyrint. Jag blir nog aldrig storstadsmänniska på riktigt – det är bara för mycket av allt hela tiden. Och ingen skog och ingen tystnad och ingenstans där du kan vara ensam en enda minut. Överallt (utom hemma) dyker det upp en eller flera eller massor av kineser! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar