Kinesiskt bröllop

Det är Drakens år i år enligt kinesisk tideräkning och många gifter sig och gör och får barn. Draken är ju den mest lyckosamma av de tolv olika djuren i tideräkningen här. Så tänkte även Leigang, Rolands närmaste kinesiska arbetskamrat 32 år gammal, och Nina - hans fru. Enligt kinesisk lagstiftning är de redan officiellt gifta - man måste ju ansöka om tillstånd för detta - men enligt kinesisk tradition är giftermålet inte godkänt innan man haft ett traditionellt bröllop. För Leigang och Nina betyder det två bröllop, ett under höstledigheten i hans hemby och ett under nästa nyårsledighet i hennes hemstad ca 200 mil längre norrut. 

Roland, Louise och jag var bjudna till detta bröllop och likaså Carin och Anders och det var därför vi tog oss till Qingdao den 30 september. Den 1:a oktober, på Kinas nationaldag, blev vi hämtade med bil på eftermiddagen av Leigang och en vän till honom för att ta oss till staden Zhaoyuan, ca 20 mil därifrån. Kina är så stort!

Vi kom fram på kvällen och fick instruktioner om att vara färdiga klockan halv åtta nästföljande dag för att delta i bröllopet. Allt börjar tidigt i Kina, men man lägger sig också tidigt på kvällen. Vi visste inte så mycket mer om vad som skulle hända än detta och ställde oss många frågor om hur det skulle gå till. Inte ens Leigang och Nina visste detta, alla regioner i Kina har sina olika traditioner och det är inte så att de unga själva vet vad traditionen innehåller. Mycket är nästan bortglömt av dagens unga kineser. 

Nåväl, vi var uppe och klädda för bröllop klockan halv åtta och sedan satt vi och väntade på vidare instruktioner. Det tog ett tag men ca klockan halv nio blev vi inbjudna till Leigangs (men han var inte där) och Ninas hotellrum för att se den uppklädda bruden. Och sen bar det iväg på ett dagslångt bröllop.
Bilderna kommer tyvärr en smula huller om buller . . . .

Efter en dryg timmes väntande kom Leigang tillbaka till hotellet, först fick han knacka på dörren och svara på några frågor innan han blev insläppt till Nina. Själva vigselakten skedde sedan här i detta rum på sängen i närvaro av en hurtfriskt och skrikig vigselförättare, en kameraman, Ninas föräldrar, en bror och en moster till Leigang och så vi fem västerlänningar.

Många olika traditioner och seder genomfördes denna dag, flera var obekanta även för Leigang och Nina. Nina förstod inte ens vad som sas hela tiden, dialekterna i Kina är mycket olika. Här häller brudparet tillsammans vin i ett rör som ska transportera vinet ner till en mugg.

Sovrummet görs i ordning. Först ska sängen användas som måltidsplats för brudparet och de förnämsta gästerna - vilket visade sig vara vi fem västerlänningar. Sedan ska brudparet sova här sin första natt.

I sovrummet fanns detta foto på Leigangs föräldrar från deras ungdom. Här ses det bakom ett par av de traditionella bakverken som gjorts av en professionell bröllopsbagare.

Leigangs bror med familj. Broderna kommer här med speciella dumplings (Kinas motsvarighet till mammas köttbullar i Sverige) som brudparet ska äta.

Sent på eftermiddagen skulle brudparet utsättas för diverse lekar och utmaningar. Här dansar de tango på bröllopssängen.

När vi väl fick komma in i brudparets hotellrum på morgonen fick vi först träffa Nina och se henne i ett par olika brudklänningar. Senare på eftermiddagen tog hon på sig en tredje klänning, den var gul.

På denna gulliga kudde med två små nallar sitter bröllopsringarna.

Under en del av akten skulle Nina sitta på denna symboliska yxa som skulle garantera henne lycka.

Det visade sig ganska snart att vi var viktiga gäster som tillförde brudparet lycka. Särskilt Louise som även fick bära brudslöjan när Nina sedan skulle gå ner till en väntande bil. Enligt en av våra kinesiska vänner var det enda som var viktigt denna dag att vi var glada, färgglatt klädda och allmänt trevliga. Det är en ära för brudparet att ha västerländska gäster och troligen var vi var de första västerlänningar som besökte Leigangs hemby - alltså en ära för hela byn!

Roland och Leigang, nära arbetskamrater. Vi sjöng för Leigang när han kom in i hotellrummet och även senare för brudparet när vi överlämnade våra presenter. Det blev mycket uppskattat! Tror vi i alla fall. :)

Brudparet matar varandra med dumplings i hotellsängen.

Utanför hotellet väntade en röd BMW på brudparet. Vi andra åkte i liknande röda bilar till Leigangs hemby, ca 15 km utanför staden. Bilarna körde i kolonn och gjorde även vissa speciella körceremonier under färden.

På huvudgatan i Leigangs hemby väntade många bybor på brudföljet. Här fanns också trumslagare, fyrverkerier och två bärstolar som bruden och brudgummen skulle bäras i. Fast egentligen borde Leigang ha ridit på en häst, sa hans engelsktalande vän som var ombedd att ta hand om oss och förklara vad som ände.

Hela brudföljet gjorde en tur genom byn innan vi kom fram till Leigangs föräldrars lilla hus.

Efter vägen var massor av lila, små lyckönskningsdekaler uppsatta. Efter vägen förekom olika små fyrverkerier, smatterband och mycket rök.

Nu har vi kommit fram till Leigangs föräldrahem och här stiger brudparet ur sina bärstolar och går in till Leigangs väntade föräldrar.

Många bybor var på plats för att se denna händelse och dessa tre kvinnor var glada och fnittriga.

Inne på gården var det ont om plats, men på taket stod bl a dessa barn och kastade ner blomblad under ceremonin.

Vi var många som trängdes på innergården för att se och höra allt som hände härinne.

Till vänster Ninas mamma och till höger Leigangs mamma. Det är första gången de möts.

Här lägger brudparet sin hand på en glaskula och önskar sig något.

Leigangs brorshustru och brorsdotter. De bor i en stad ca 60 km bort.

Några av de ca 100 gästerna. Alla fick inte plats på innergården utan satt vid dukade bord på gårdarna runt omkring. Vi gick runt och skålade med gästerna vid de närmaste borden och det blev uppskattat.

Ett inslag under ceremonin på gården var att tillbe - ja, jag vet inte vad - gudarna?  Det fanns ett iordningställt altare ute på gården och ett annat inne i huset. Båda ställena besöktes av brudparet. I Kina finns det ofta inte mycket religion kvar, men vissa inslag av religiositet håller sig kvar.

Här trodde vi att vi skulle sitta och äta av den rikt tilltagna och mycket goda maten innan vi förstod att vi skulle sitta runt ett lågt bord med korsslagna ben i brudsängen tillsammans med brudparet. Maten lagades av en lokal, professionell bröllopskock på bygatan utanför huset. Jättegott!

Qingdao

Här nedan och i de följande inläggen (det sista inlägget kommer att innehålla några filmsnuttar som jag försöka ladda upp i natt - det tar ju så lång tid att ladda upp filmer här!) ska jag försöka berätta om vår mycket upplevelserika resa under vårt höstlov 30 september till 5:e oktober. Denna vecka har alla som är berättigade till semester (många fattiga kineser har inte råd och möjlighet att vara lediga) i Kina varit lediga. Detta är den längsta ledigheten de har förutom när det är kinesiskt nyår, de har alltså inte någon annan semester. Det betyder förstås att många hundratals miljoner kineser är på resande fot. Pust! Dessutom kan man inte beställa tågbiljetter förrän ett par veckor i förväg i detta land och detta ledde i år till att webbsidan för bokning av tågbiljetter kollapsade totalt strax före ledigheten började. 

Nåväl, vi lyckades med hjälp av en kinesisk kollega till Roland få tågbiljetter från Beijing till Qingdao, en kuststad på en halvö ca 100 mil söder om Beijing. Vi fick köpa 1:a klassbiljetter, dyrare än flygbiljetterna vi hade själva hade beställt för vår hemresa!, alla andra biljetter var slutsålda. Men det var ju helt ok eftersom vi fick sitta i VIP-rummet på södra stationen (dit vi hade lycktas ta oss med en svarttaxi) när vi väntade på tågets avgång och sedan hade mycket det mycket bekvämt under vår fyra timmar långa tågresa. 

Höghastighetståget körde i drygt 300 km/h och var mycket bekvämt på alla sätt och vis. Vi åkte genom ett mycket platt landskap hela tiden, till nästan 100 % uppodlat med eller utan växthus, och passerade flera städer. Jag minns inte namnen, men det var städer stora städer tycker jag. I Kina är städer med mindre än 1 miljon invånare små städer, så kanske var de små - jag vet inte.

Vi steg av vid slutstationen, Qingdao, en mycket fin kuststad med ca 3 miljoner invånare. Staden heter detsamma som en av Kinas mest kända ölsorter och har sin egna ölfestival under september månad. Qingdao var under förra sekelskiftet en tysk koloni. Två tyska missionärer hade blivit dödade under slutet av 1800-talet och Tyskland fick då för en tid denna stad med omnejd som en försoningsgåva. Tyskarna hann sätta sin prägel på staden, genom sin arkitektur och öltillverkning, innan de "frivilligt" lämnade den tillbaka till Kina pga av oroligheter i Kina. Numera menar kineserna att det är här öltillverkningen har sin vagga. Ja, de vill ju alltid framstå som först och bäst på allt!

Vi satt bekvämt och skönt och hade alla varsin egen tv-skärm att titta på om vi så önskade.

På kvällen gick vi till Qingdaos välkända ölgata - här var det fullt ös och vi sammanstrålade med Carin och Anders som också hade tagit sig hit denna dag.

Det "svarta" ölet var mycket gott!

Morgonen därpå gick vi en härlig promenad efter en bit av den drygt 40 km långa strandpromenaden.

Mycket folk - många som letade efter musslor och annat från havet och en del som fiskade - men ingen som badade.

Vi denna del av stranden gick de olympiska segeltävlingarna 2008 och det framhålls förstås som en viktig händelse och tidpunkt. Många av husen i bakgrunden uppfördes pga detta.

Peking putsas & fejas

Denna vecka genomgår Peking ännu en ansiktslyftning. Som jag har skrivit förut är de verkligen fenomenala här på att sköta sina parker och planteringar. Just nu har en massa nya blommor planterats, buskar och träd har beskurits (igen) och vackra, röda lyktor har satts upp efter gatorna. Peking förbereder sig för nationaldagsfirandet den 1:a oktober, månfestivalen och för det kommande viktiga politiska mötet. Ingen verkar veta exakt när Kina byter politisk ledning, mer än att det ska ske i mitten av oktober detta år.

Idag fick jag ett mail från Santa Fe, det serviceföretag som Volvo anlitat för att stötta oss här i Beijing.
Där kan man läsa bl a följande:


Dear Assignees

Holiday season is coming and we would like to extend our warm regards and share our 2012 holiday reminder. This reminder will help to answer questions of what you may expect during the holiday in Beijing regarding holiday celebration, holiday safety tips, emergency help& contact etc.. We hope that you will find the content helpful!

Have a happy holiday. The National Day Holiday stretches from Monday October 1st to Sunday October 7th and is referred to as the Golden Week Holiday. This is the 63nd anniversary of the formation of the Peoples Republic of China in 1949. It is celebrated throughout mainland China, Hong Kong, and Macau with a variety of government- organized festivities including fireworks and concerts.

Vi kommer att åka bort nästa vecka under ledigheten för att bl a delta i Leigangs (Rolands närmaste kinesiska arbetskamrat) och Ninas bröllop i närheten av kuststaden Qingdao. Spännande! Leigang följde förresten med Roland hem förra helgen och hälsade på oss här i B. Han arbetar liksom Roland i ZJK, men bor i Shanghai med sin fru. Långpendlare alltså, som inte har råd att åka hem varje helg. Lönerna för de kinesiska ingenjörerna är inte så höga.

Månen är snart full!

Besök på svenska ambassaden i Peking

Här ser ni:
Lars Peter FREDÉN

Sveriges nuvarande ambassadör i Kina med placering i Peking/Beijing, är även ambassdör för Mongoliet.

"Ambassador to China and Mongolia since September 2010. In the Swedish Foreign Service since 1982. With a certain background in Chinese and Russian, his career has centered around China and the Soviet Union/Russia. In 1989 he became the first diplomat from any country stationed in Latvia since 1940. Security policy aid to the Prime Minister 1992-1994. DCM in Moscow 1995-1998.  Books on the dissolution of the USSR and Swedish policy towards the Baltic countries. Numerous Estonian, Latvian and Lithuanian orders."

Tisdagen den 25 september deltog jag i ett studiebesök på Svenska ambassaden anordnat av SWEA. Ambassaden är Sveriges till antalet anställda tredje största ambassad (efter Washington och Moskva, Bryssel oräknat) och har en fin byggnad i centrala Beijing. När den byggdes i början av 1970-talet var detta rena landsbygden. Staden har vuxit snabbt och mycket sedan dess!

Jag trodde vi skulle få lite information om det dagsaktuella politiska läget i Kina, som ju är hett denna höst, men så blev det inte. Vi fick höra en del om ambassadbyggnaden och dess utformning och inredning, om ambassadörens personliga liv och intressen samt om vad man vad man har för huvudsakliga arbetsuppgifter på ambassaden. De viktigaste är att planera för olika svenska dignitärers besök i Beijing samt att delta i olika representativa sammankomster.

Lamporna var vackra! :)

Mottagningsrummet

I bakgrunden biblioteket med en gammal Moraklocka, i förgrunden serveringsbordet.

Lamporna är designade av Gunnar Cyrén.

Månfestivalen

(Texten här nedan är hämtad från ett par olika sidor på Internet.)

Midhöstfestivalen – Månfestivalen

30 sep 2012, 19 sep 2013, 8 sep 2014, 27 sep 2015 
Kina

Månfestivalen  (midhöstfestivalen), räknas som Kinas näst viktigaste traditionella högtid efter vårfestivalen, det kinesiska nyåret.
Festivalen är en höstfest och infaller enligt den kinesiska kalendern på den 15 dagen i den åttonde månaden (vanligen i slutet av september), en dag då fullmånen sägs vara som allra rundaste och klarast. Den markerar slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammanhållning.

En av de myter som förknippas med månfestivalen handlar om Chang’e som svävade upp till månen för att där leva som mångudinna. Berättelsen finns i ett flertal versioner. Det sägs också att en Wu Gang står på månen och hugger på ett ständigt självläkande kassiaträd som straff för begångna synder. En månhare som hjälper Chang’e att göra odödlighetselixir finns också att beskåda på den annars kalla och ödsliga månen.
 Enligt traditionerna samlas familjemedlemmar och vänner för att titta på månen och äta månkakor tillsammans. De typiska röda lyktorna är också en del av månfirandet.

2008 införde Kinas regering stora ändringar angående de traditionella årsfesterna. Man befarade att människor hade glömt de gamla sederna och därför lyftes mindre festivaler som månfestivalen, drakbåtsfestivalen och gravstädningsfestivalen (Qingming) fram genom att de gjordes till allmänna helgdagar.

Precis som solen, har månen alltid varit föremål för stor dyrkan i Kina. Solen representerar det manliga Yang, och månen det kvinnliga Yin. De båda krafterna kompletterar varandra och samverkar överallt. Detta koncept är mycket vanligt i den kinesiska kulturen och de flesta viktiga festivaler har därför något med solen eller månen att göra. Innan man i Kina officiellt bytte till den Gregorianska kalendern år 1911, hade den kinesiska månkalendern varit i bruk i drygt tvåtusen år. Än i dag firas de traditionella kinesiska festivalerna i enlighet med månkalendern. Både den första dagen, d.v.s. nymånen och den femtonde dagen, fullmånen, utgör viktiga händelser i alla månader.

Sägner kring månfestivalen
I årsböckerna från Zhou dynastin (1100-221 f.Kr), kan man läsa att Zhou kejsarna hade som vana att bege sig till månaltaret för att offra den femtonde dagen av månkalenderns åttonde månad. Det är högst troligt att denna sorts dyrkan av månen gett upphov till firandet av månfestivalen. Men det dröjde ända fram till Tang Dynastin (618-907) innan det blev en folklig företeelse.
Sägnen kring månfestivalen handlar om Chang E och hennes make Hou Yi och deras jakt efter evigt liv. Eftersom sägnen förts vidare från mun till mun, generation efter generation, finns det väldigt många olika versioner av den, men de har alla samma tema och upplösning, nämligen den att Chang E flyr till månen där hon tvingas leva ensam med endast en hare av jade som sällskap. Enligt sägnen var Hou Yi en mycket skicklig arkitekt, som byggde ett palats av jade åt gudinnan av västra himlen. Som belöning fick han ett livselixir, som skulle ge honom evigt liv. Han varnades dock för att ta elixiret innan han fastat och bett i tolv månader och gömde det därför i huset och började förbereda sig för fasta och bön. Olyckligtvis blev han kallad till ett akut uppdrag och under hans frånvaro drogs hans vackra och nyfikna fru Chang E till elixiret av dess härliga doft. Hon kunde inte motstå viljan att svälja det och som straff blev hon förvisad till månen. Enligt traditionen reflekteras hennes skönhet starkast från månen just på månfestivaldagen.

Vad äter man?
Som vid alla kinesiska högtider är middagarna överdådiga och den speciella delikatessen för denna festival är de så kallade “månkakorna". Traditionen att äta månkakor finns upptecknad redan under Tang kejsaren Xi Zongs regeringsperiod (874-889), men blev riktigt populär först under Song dynastin (960-1279).

I helgen var Rolands arbetskamrat Leigang och hälsade på oss. Han hade med sig dessa fina månkakor som en hälsning från sin varande och blivande fru Nina.*

Månkakan är stor som en munk och naturligtvis rund så som fullmånen. Kakorna är jobbiga att göra, så många köper dem färdiga. De finns att köpa i bagerierna från mitten av augusti. Det finns hundratals versioner av månkakorna. De kan vara fyllda med tex. en hel äggula, lotus- och sesamfrön, dadlar, nötter, frukt eller korv. Naturligtvis har Haagen-Daz också introducerat glassmånkakor på den asiatiska marknaden! Frukterna som serveras denna kväll så som äpplen, apelsiner, persikor och granatäpplen är alla runda för att symbolisera fullmånen. Äpplen serveras ofta, eftersom äpple på kinesiska har ett liknande uttal som ordet för fred. En frukt som är tabu i detta sammanhang är päron, eftersom uttalet för päron låter lika som ordet för separation. Kineserna äter under månfestivalen också saltade ägg. Vid tillredningen tillämpas en urgammal konserveringsmetod där ägget först doppas i sprit och sedan läggs i en övermättad saltlag i 15-20 dagar före det kokas.

På kinesiska kallas ting som är runda eller kompletta för yuan, som betyder “runt”, och det ingår också i uttryck som “fullständig”, “fullborda” och “återförening”. Eftersom fullmånen symboliserar det fullständiga och perfekta kännetecknas denna högtid av återföreningen av familjen. Förut var månfestivalen en skördefest då människorna kunde kosta på sig att fira lite extra. I varje familj dukar man upp ett särskilt bord mot månen fyllt av månkakor, ris, vin och frukter. Vid mörkrets inbrott är det populärt att sitta utomhus i fullmånens sken och berätta historier om månen i glada vänners lag. Lejondansen är populär, främst bland barnen. Folk brukar också tåga upp i bergen med färgglada lyktor för att se när månen går upp. Månen förenar familjemedlemmar och vänner som denna dag kanske trots allt befinner sig långt från varandra.

När luften är klar ser vi månen lysa från vår balkong.

* I Kina gifter man sig först statligt genom att ansöka om giftermål hos en myndighet och där skriva under giftermålsdokumenten. Senare firar man bröllop. Nästa vecka är vi bjudna på Leigangs och Ninas bröllop i närheten av Qingdao. Det är vanligt att man har bröllop i samband med månfestivalen. Leigang och Nina ska ha ytterligare ett bröllop vid nästa kinesiska nyår. Då i hennes hemstad som ligger långt norrut i Kina. Det är ca 200 mil mellan deras hemstäder och därför kan inte alla släktingar mötas vid ett och samma tillfälle.

Beijing Space City

Fredagen den 21 september fick jag möjlighet att, genom den Svenska Handelskammaren, göra ett stuidebesök i China Space City i nordvästra Beijijng. Tack vare någon kinesisk/svensk kontaktperson blev vi mycket väl mottagna av olika chefer och fick både besöka och fota några olika avdelningar. Spännande förstås!

Har läst en del om denna anläggning på nätet. Kina har ju varit verksamma inom rymdforskning ganska länge, men först på senare tid blivit mer kända och har en önskan att öka sitt samarbete med omvärlden. Vilket "omvärlden" visar en viss tvekan inför. Mest samarbete verkar finnas med Brasilien och andra länder i Sydamerika och Asien.

Den information vi fick var en blandning av fakta och propaganda. "Kina har världens största, bästa, billigaste . . . " Kina kommer att göra, bli, uppnå . . ." - och så är det kanske?  Inget annat land har väl i dagsläget råd med så omfattande satsningar som ett rymdprojekt kostar? 2017 kommer den första kinesen att landstiga på månen, säger de. Undrar vad alla de 25-27 satelliter som Kina låter kretsa runt jorden har för syfte och funktion? Mer än de vanliga och fredliga alltså. Men det gäller förstås alla länders olika satelliter. 


Beijing Space City
http://www.dragoninspace.com/space-centre/beijing.aspx

The Beijing Space City is a research and development hub, astronaut training base and mission control centre for China’s human space flight, space exploration and satellite projects. The facility is a large campus situated on a 2.3 square kilometres (577 acres) land in Tangjialing in the northwest suburb of Beijing. First becoming operational in 1998, it is the home to the Beijing Aerospace Control Centre (BACC), the China Academy of Space Technology (CAST) and the Astronaut Centre of China (ACC). It also has a range of support facilities including accommodations, offices and a conference centre.

För att få komma in i området och senare in i de olika byggnaderna hade vi redan före besöket fått ange våra pass- och telefonnummer. Under hur välkollade vi är nu?

Här sitter vi i presskonferensrummet och blir välkomnade och informerade av en kvinnlig chef.

I utställningslokalen fick vi se satelliter i både verklig och förminskad skala, en rymdkapsel  med plats för människor, modeller av astronauter med mera.

Under start och landning ligger astronauterna i denna "vagga" i fosterställning kan man säga. Detta för att skydda de inre organen.

Strama vakter med toppmodern övervakningsutrustning överallt.

Ledningscentralen, som liksom i USA bara används i mediala sammanhang. Den "riktiga" ledningen sköts från andra lokaler.

Kanske borde jag satsa på en ny karriär?

10 m djup träningsbassäng.