Kinesiskt bröllop

Det är Drakens år i år enligt kinesisk tideräkning och många gifter sig och gör och får barn. Draken är ju den mest lyckosamma av de tolv olika djuren i tideräkningen här. Så tänkte även Leigang, Rolands närmaste kinesiska arbetskamrat 32 år gammal, och Nina - hans fru. Enligt kinesisk lagstiftning är de redan officiellt gifta - man måste ju ansöka om tillstånd för detta - men enligt kinesisk tradition är giftermålet inte godkänt innan man haft ett traditionellt bröllop. För Leigang och Nina betyder det två bröllop, ett under höstledigheten i hans hemby och ett under nästa nyårsledighet i hennes hemstad ca 200 mil längre norrut. 

Roland, Louise och jag var bjudna till detta bröllop och likaså Carin och Anders och det var därför vi tog oss till Qingdao den 30 september. Den 1:a oktober, på Kinas nationaldag, blev vi hämtade med bil på eftermiddagen av Leigang och en vän till honom för att ta oss till staden Zhaoyuan, ca 20 mil därifrån. Kina är så stort!

Vi kom fram på kvällen och fick instruktioner om att vara färdiga klockan halv åtta nästföljande dag för att delta i bröllopet. Allt börjar tidigt i Kina, men man lägger sig också tidigt på kvällen. Vi visste inte så mycket mer om vad som skulle hända än detta och ställde oss många frågor om hur det skulle gå till. Inte ens Leigang och Nina visste detta, alla regioner i Kina har sina olika traditioner och det är inte så att de unga själva vet vad traditionen innehåller. Mycket är nästan bortglömt av dagens unga kineser. 

Nåväl, vi var uppe och klädda för bröllop klockan halv åtta och sedan satt vi och väntade på vidare instruktioner. Det tog ett tag men ca klockan halv nio blev vi inbjudna till Leigangs (men han var inte där) och Ninas hotellrum för att se den uppklädda bruden. Och sen bar det iväg på ett dagslångt bröllop.
Bilderna kommer tyvärr en smula huller om buller . . . .

Efter en dryg timmes väntande kom Leigang tillbaka till hotellet, först fick han knacka på dörren och svara på några frågor innan han blev insläppt till Nina. Själva vigselakten skedde sedan här i detta rum på sängen i närvaro av en hurtfriskt och skrikig vigselförättare, en kameraman, Ninas föräldrar, en bror och en moster till Leigang och så vi fem västerlänningar.

Många olika traditioner och seder genomfördes denna dag, flera var obekanta även för Leigang och Nina. Nina förstod inte ens vad som sas hela tiden, dialekterna i Kina är mycket olika. Här häller brudparet tillsammans vin i ett rör som ska transportera vinet ner till en mugg.

Sovrummet görs i ordning. Först ska sängen användas som måltidsplats för brudparet och de förnämsta gästerna - vilket visade sig vara vi fem västerlänningar. Sedan ska brudparet sova här sin första natt.

I sovrummet fanns detta foto på Leigangs föräldrar från deras ungdom. Här ses det bakom ett par av de traditionella bakverken som gjorts av en professionell bröllopsbagare.

Leigangs bror med familj. Broderna kommer här med speciella dumplings (Kinas motsvarighet till mammas köttbullar i Sverige) som brudparet ska äta.

Sent på eftermiddagen skulle brudparet utsättas för diverse lekar och utmaningar. Här dansar de tango på bröllopssängen.

När vi väl fick komma in i brudparets hotellrum på morgonen fick vi först träffa Nina och se henne i ett par olika brudklänningar. Senare på eftermiddagen tog hon på sig en tredje klänning, den var gul.

På denna gulliga kudde med två små nallar sitter bröllopsringarna.

Under en del av akten skulle Nina sitta på denna symboliska yxa som skulle garantera henne lycka.

Det visade sig ganska snart att vi var viktiga gäster som tillförde brudparet lycka. Särskilt Louise som även fick bära brudslöjan när Nina sedan skulle gå ner till en väntande bil. Enligt en av våra kinesiska vänner var det enda som var viktigt denna dag att vi var glada, färgglatt klädda och allmänt trevliga. Det är en ära för brudparet att ha västerländska gäster och troligen var vi var de första västerlänningar som besökte Leigangs hemby - alltså en ära för hela byn!

Roland och Leigang, nära arbetskamrater. Vi sjöng för Leigang när han kom in i hotellrummet och även senare för brudparet när vi överlämnade våra presenter. Det blev mycket uppskattat! Tror vi i alla fall. :)

Brudparet matar varandra med dumplings i hotellsängen.

Utanför hotellet väntade en röd BMW på brudparet. Vi andra åkte i liknande röda bilar till Leigangs hemby, ca 15 km utanför staden. Bilarna körde i kolonn och gjorde även vissa speciella körceremonier under färden.

På huvudgatan i Leigangs hemby väntade många bybor på brudföljet. Här fanns också trumslagare, fyrverkerier och två bärstolar som bruden och brudgummen skulle bäras i. Fast egentligen borde Leigang ha ridit på en häst, sa hans engelsktalande vän som var ombedd att ta hand om oss och förklara vad som ände.

Hela brudföljet gjorde en tur genom byn innan vi kom fram till Leigangs föräldrars lilla hus.

Efter vägen var massor av lila, små lyckönskningsdekaler uppsatta. Efter vägen förekom olika små fyrverkerier, smatterband och mycket rök.

Nu har vi kommit fram till Leigangs föräldrahem och här stiger brudparet ur sina bärstolar och går in till Leigangs väntade föräldrar.

Många bybor var på plats för att se denna händelse och dessa tre kvinnor var glada och fnittriga.

Inne på gården var det ont om plats, men på taket stod bl a dessa barn och kastade ner blomblad under ceremonin.

Vi var många som trängdes på innergården för att se och höra allt som hände härinne.

Till vänster Ninas mamma och till höger Leigangs mamma. Det är första gången de möts.

Här lägger brudparet sin hand på en glaskula och önskar sig något.

Leigangs brorshustru och brorsdotter. De bor i en stad ca 60 km bort.

Några av de ca 100 gästerna. Alla fick inte plats på innergården utan satt vid dukade bord på gårdarna runt omkring. Vi gick runt och skålade med gästerna vid de närmaste borden och det blev uppskattat.

Ett inslag under ceremonin på gården var att tillbe - ja, jag vet inte vad - gudarna?  Det fanns ett iordningställt altare ute på gården och ett annat inne i huset. Båda ställena besöktes av brudparet. I Kina finns det ofta inte mycket religion kvar, men vissa inslag av religiositet håller sig kvar.

Här trodde vi att vi skulle sitta och äta av den rikt tilltagna och mycket goda maten innan vi förstod att vi skulle sitta runt ett lågt bord med korsslagna ben i brudsängen tillsammans med brudparet. Maten lagades av en lokal, professionell bröllopskock på bygatan utanför huset. Jättegott!