Under förmiddagen tog vi och ungdomarna det lugnt. Mycket välbehövligt för oss alla. Vi prövade också tvättmaskinen och med gemensamma krafter lyckades vi förstå att det var tvättmedel jag hade köpt och trycka på rätt knappar på maskinen. Luften här i Beijing är så torr att tvätten torkar mycket snabbt. Likadant är det med håret när man har duschat. Det hinner inte gå många minuter innan det är alldeles torrt.
Mitt på dagen gick vi en promenad och besökte då närområdet söder om vårt kvarter. Det rinner en liten flod förbi alldeles nära som heter Liangma River och bara några hundra meter bort finns en park, Honglingjin Park. Det betyder att det finns två mycket grönskande parker alldeles i närheten. Skönt! Till Honglingjin Park är det inget inträde vilket betyder att det är park där även helt ”vanliga” kineser kan uppehålla sig. Det är många som sitter där och vilar, gör en picknick, rastar hundar, hänger upp sina burar med fåglar i träden, sjunger, gymnastiserar och många barn som leker. Strax intill finns en annan stor marknad som vi strövade igenom. Vi köpte ett par enkla plasttofflor att ha på fötterna när man går ut på vår balkong. Där är det mycket dammigt/smutisgt. Ett fint lager av grått damm täcker golvet och det tar man med sig in igen. Ett fint damm täcker mycket här i Beijing och jag antar att det blir till att torka golvet ofta.
Under dagen blev vi uppringda av Peter som meddelade att vi var bjudna på middag i kväll igen. Det var David Huang, den kinesiska högsta chefen för fabriken i Zhangjiakou som tillsammans med den nye hotellägaren för lyxhotellet Ballon (där vi bodde under vår previsist) som ville bjuda alla svenskar och de kinesiska anställda på Volvo i Zhangjiakou på middag.
Att ta sig till restaurangen med taxi var minst lika svårt som i går kväll. Har lärt mig att man ska börja åka minst två timmar i förväg om man ska ha en chans att komma fram i hyfsad tid. Denna gång hade vi inte heller en nedskriven adress att visa (och själva hade vi ingen aning om vart vi skulle) utan det var meningen att vi skulle ringa upp David Huang när vi väl hade fått en taxi och låta honom tala med taxichauffören. Det funkade rätt bra, förutom att det var upptaget på hans telefon ett par gånger och taxichauffören inte hittade . . . . men till slut kom vi fram! Det visade sig att vi skulle till en mycket fin restaurang precis i närheten av den Förbjudna staden.
Vilken middag! Otroligt god och fin kinesisk mat!Massor med olika fat med olika rätter som alla plockar av. Inte helt lätt med pinnar vill jag lova, men jag fick ändå lite beröm av Leigang. Öl, vin, kinesiskt brännvin – you name it and you get it! Vilket överflöd! Vi var nog 35-40 personer runt tre stora, runda bord som alla åt och umgicks. Välkomst- och tacktal hölls och snapsvisor sjöngs. Middagen avslutades ganska hastigt och med massor av mat kvar på borden. Så gör man här, vilket visar att det var en bra middag och maten räckte. Kan inte låta bli att fundera på vad dom gör med all mat som blir över. Hoppas den kommer andra till goda.
Vi gick sedan runt i de omkringliggande nöjes- och restaurangkvarteren. Området heter Houhai och där finns en liten sjö och runt denna massor av restauranger, barer, musik, människor, lyktor, sockervadd, kanderade frukter – folkliv alltså! Vi satt en stund på en bar innan vi alla bröt upp för att ta oss hemåt igen.
Under kvällens lopp förstod vi att det var denne nye hotellägare från Zhangjiakou som stod för detta jättekalas. Jag talade en del med honom och fick bl a veta att: han är ättling i rakt nedstigande led från den förste mongoliske kejsaren (ca 690 år sedan), att han i sin ägo har en bok som är lika gammal med alla ättlingar nedteckande i, han är mångmiljonär, han äger ett berg någionstans, många fastigeter och markomården, flera hotell, en vinfabrik och säkert flera andra fabriker, han reser världen runt, är född i Indien och är brittisk medborgare, han dricker ingen alkohol för att kör bil hela tiden kors och tvärs och flyger även helikopter och . . . att han har opererat sina ögonlock för att få ögonen att se större ut, att han är överviktig (vilket gick att se!) och att han inte har någon fru eller avkomma.
Denne man, som heter Dawei Tang, har redan investerat 200 miljoner RMB (ung detsamma i sv kr) Ballon hotell i ZJK, utan att ännu fått alla papper klara. Det är så många ”avdankade” politiker i ZGK (enligt hans kvinnliga assistent som också var med på festen), som vill vara med och bestämma, så processen går inte fort. Som medarbetare (medinvesterare?) hade han även en äldre, ”galen” skotte! Nu ville han (=mongolen) göra allt, med betoning på ALLT, för att vi svenskar skulle få det bra på hotellet i ZGK. Han ska även bygga upp en friluftsanläggning i bergen som omger staden med ridning, forsränning och annat angenämnt. Säger han. Allt som sägs här ska man inte ta på fullt allvar har jag hört. Man säger och lovar ofta mer än vad man verkligen genomför.
Av David Huang (högste chefen) förstod jag att hela staden ZGK är under intensiv, nästan explosiv, utveckling just nu. Allt händer på en och samma gång. Volvo/Geelys etablering i området bidrar starkt till detta. Vi svenskar kommer därmed att bli en första viktig grupp västerlänningar som kommer till denna stad och att vi välkomnas med öppna armar. Det är spännande att få vara med om en sådan förändring. Hoppas alla förväntningar kan förverkligas på ett eller annat sätt. Alla satsningar blir ju inte som man önskar, inte ens här i Kina.
Idag (söndag 29 april) ska vi ta det LUGNT! Dessutom kommer de sätta på AC:n i huset idag och det ser vi fram emot. Lugn råder just nu eftersom jag är ensamma hemma. Roland längtar efter kött och potatis och har därför gett sig ut på marknaden för att inhandla lämpliga ingredienser. Själv har jag städat lite och det kändes skönt att göra en helt vanlig sak och dessutom blev det fräschare härinne.
Ja, som ni ser är vår tillvaro en smula annorlunda här än hemma just nu!
