Våra döttrar Sara och Louise och Olle, Saras pojkvän, backpackar sedan snart tre veckor i Kina. Dom är nu i det sydöstra hörnet av landet, Kinas solkust, och verkar ha det bra. För det mesta i alla fall. Men det är inte helt lätt att resa i Kina berättar de också på sina bloggar. Denna regnsnöiga långfredag fick vi ta del av denna underbara skildring.
Från Saras blogg varldenharkommerjag.blogg.se:
Båt, taxi, färja, tricycle, buss, en natt på hotell i Zhangjiang, buss och till sist en svarttaxi och nu är vi i Beihai. Som tur vår hade vi två riktigt schyssta engelsktalande kineser vid vår sida. Exempel på vanligt problem i Kina: tre svenskar, en jättelång, en jätteblond och en jättesnygg, letar efter ett bra ställe att äta middag på och hittar efter ett bra tag en välfylld kinesisk restaurang på andra våningen (letar man mat i Kina ska man alltid lyfta blicken och kolla på andra våningen). Svenskarna blir väldigt trevligt och fnissigt bemötta av drygt åtta kineser och leds till det stora runda bordet mitt i restaurangen. Svenskarna får en stark känsla av att alla blickar är riktade mot dem (en ganska vanlig känsla man har i Kina). De tre svenskarna lyckas be om en meny, i väntan på den rullar en vagn med något som ser ut som svenska goda rosenbröd förbi och svenskarna rycker snabbt åt sig ett par, vilket bemöts med ett högljud fnissande i lokalen. Svenskarna undrar vad som är fel och kommer att tänka på att de kanske tagit någon annans bröd. Menyn kommer efter en stund och det visar sig vara en halv A4 med kinesiska tecken och lite siffror. Svenskarna försöker förgäves kommunicera med personalen om att få en meny med bilder eller engelsk text. När personalen börjar prata långsamt och på tydlig kinesiska så känner svenskarna att hoppet är ute. De äter snabbt upp bullarna (som inte alls smakar som rosenbröd) och ber om notan på ca 6kr. Svenskarna kommer ut från restaurangen, med ett högt sus av fniss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar