Penglai och ön Chang Dao

På kvällen efter besöket hos Leigangs föräldrar åkte vi till den populära kuststaden Penglai. Nina och hennes föräldrar åkte buss dit, men Roland, Louise och jag fick åka med Leigang i den av honom inhyrda, fina bilen. Carin och Anders återvände denna dag till Beijing, men vi tre hade redan innan bestämt att stanna ett par dagar till i denna region. Och det är inte bara enkelt ska ni veta - enligt kinesisk tradition ska "förnäma" gäster bjudas på allt. Hotell, resor, inträden och mat. Inte lätt att vara svensk här - vi hade ju överlämnat våra presenter, men borde ha förstått att det skulle ha ingått ett pengabelopp motsvarande det vi kostade under dessa dagar. Sådan är traditionen här och det hade vi inte riktigt förstått i förväg. Att be att få betala själv på plats är en skymf mot värdfolket. Roland och Anders har därför nu till uppgift att försöka kompensera Leigang för allt i efterskott.

Penglai är Kinas mest populära besöksmål för kineserna själva och det märktes! Den lilla semester de har har de ju alla samtidigt och de är ju som ni vet många i detta land. Alltså var vi inte ensamma om att besöka denna ort, utan vi var tillsammans med tiotusentals glada, ivriga, nedskräpande  och högt pratande kineser. Vi som hade sett fram emot ett par lugna dagar vid kusten. :) Man lär så länge man lever! Alltså - ska du turista i Kina gör det inte när kineserna själva har ledigt.

Vi hade det bra ändå tillsammans med Leigang, Nina och hennes föräldrar. Vi åt skaldjur och fisk, besökte ön Chang Dao och Asiens största akvarium. För att klara detta gick vi upp klockan sex varje morgon och hann då iväg innan den riktigt stora anstormningen kom. Semester? :)

Vi hade minst tolv olika tallrikar på bordet och på slutet fick jag frågan om vad jag gillade mest. Då beställde de in ännu mer av detta! Ninas föräldrar hade i förväg fått veta att vi gillade vin och därför hade köpt med två flaskor från sin hemstad i nordöstra Kina som vi bjöds på. De smakade . . . men vi drack i alla fall.

Det gick många olika båtar från Penglai till öarna utanför. Vi lyckades ganska snabbt få biljetter till den närmast belägna ön - Chang Dao. Överfärden med den gamla bilfärjan tog ca en halvtimme. Man kunde bara köpa enkel biljett, så när det var dags att åka hem fick vi stå i en jättekö. Ninas mamma smet dock in på något sätt och kom sedan ut igen med 7 biljetter i handen. Hur det gick till vet vi inte. Antagligen köpte hon dem "svart" på något sätt. 

Efter att ha besökt en av de kända platserna på ön bestämde vi oss för att gå till nästa. Jag såg på kartan att det skulle finnas en väg efter vattnet. Den tog vi och för en stund lyckades vi vara helt ensamma. Vanligtvis gör man i Kina så som det är tänkt, dvs följer instruktioner och skyltar. Våra kinesiska vänner blev imponerade!

I Kina badar man inte gärna. Simkunnigheten är mycket låg. Men fötterna doppade vi i Gula Havet, som denna del av Stilla havet heter. Leigang doppade även nästan sin Iphone.

Så här ser det ut när många vill till samma plats.

Stränderna var ganska välbesökta, men som sagt, ingen badar trots att vattnet fortfarande är skönt. Dyningarna som rullar in från det öppna havet är i och för sig kraftfulla, så även en van badare bör ta det mycket försiktigt här.

Nygifta! Med svärmor och svärfar och svenska vänner i släptåg, inte mycket egen tid här inte!

*
Asiens största akvarium, Oceanic polar world, ligger i Penglai - så står det i alla fall. Men i Kina kan man inte lita på att det stämmer. Men stort var det och välskött och fullt av fiskar och andra vattenlevande djur samt av kineser på semester!

Denna elektriska ål får representera allt det vi såg - allt i från ett imponerande regnskogslandskap i flera våningar med massor vattenlevande djur till polarområdet med isbjörnar och mycket annat.

Poserar gör man gärna och ofta i Kina och särskilt alla barn ska vara med på alla bilder. Helst ska de också le och göra V-tecknet.

Sjöjungfrushow bland olika fiskar. Pga av trängseln fick vi stå på sidan av bassängen, men jag tror vi hade väl så bra utsikt därifrån.

Till sist såg vi en säl- och delfinuppvisning. Sälarna var roligast, delfinerna såg vi inte mycket av. Därefter skjutsade Leigang och hans svärfar oss till flygplatsen i Qingdao. En liten resa på drygt 3 timmar! Och så förstås 3 timmar tillbaka till Penglai. Vi försökte få åka buss, men det var otänkbart förstås. Men nästa gång ska vi åka buss, sa dom! :)

Nu är vi åter i Beijing och vilar upp oss efter denna händelserika och intensiva semester!