När vi kommer hem efter en intensiv och omtumlande resa återgår livet på vissa sätt till vanliga med jobb och vardagliga sysslor. Fast ändå inte, huvudet är fyllt av intryck och planeringen för att flytta tar sin början på allvar. Vi beslutar oss alltså för att min man ska skriva på det hädanefter bindande kontraktet och därmed är processen på allvar igångsatt.
Det är mycket som ska ordnas och ibland är det svårt att prioritera bland ärendena. Vad ska vi göra med huset i stan och med sommarstugan? Vad ska vi ta med? Hur ordnar vi alla kontakter med myndigheter, banker och andra organisationer? Därtill kommer förstås ett oändligt antal handlingar som ska fyllas i för att sändas till olika kinesiska myndigheter som ska ge oss tillstånd att arbeta och bo i landet under till minst två år. Tack och lov är det inte vi själva som måste ordna det sistnämnda, men det är ändå vi som ska fylla i alla olika dokument, intyg och frågeformulär innan vi sedan skickar dem vidare till det företag som ansöker och ordnar med alla ansökningar och tillstånd. Många timmars pappersarbete alltså!
Då min man redan är involverad i sitt kommande arbete är han mycket upptagen och arbetsdagarna blir ofta långa. När han berättar om vad som händer och sker tänker jag att det svåraste blir nog inte själva jobbet utan allt som ska göras och ordnas runtomkring. Man kan säkert tala om en kulturkrock när det gäller företagande, organisation, hierarkier, samarbetsformer och strategier. Vi är inte förvånade, men visst är han frustrerad ibland. Och mer kommer han säkert att bli!
Vi får möjlighet att ta med 450 kgpackning utöver det personliga bagaget vi kan ta med när vi flyger till Beijing. Det är ovanligt mycket, säger flyttkillarna som en dag kommer för att packa ner allt och ta med till Göteborg för mellanlagring där. Inget får tas in i Kina innan vi är på plats själva. Vi har fått ihop 173 kg och jag funderar på om vi kanske missat något väsentligt. Vad kommer vi att behöva och vad kan vi inte få tag på där? Det är ju omöjligt att veta allt innan vi har kommit dit. Ändå har jag fått många tips och idéer från olika håll och tur är det, för vad skulle jag ha packat ner annars? Någon torrmat får vi inte ta med och det är synd, men säkert klarar vi oss ändå. Vi har tagit med många böcker och filmer – ”en bok är som en trädgård du bär på fickan”, sägs det. Vi får leva utan trädgård ett bra tag framöver, men tack och lov inte utan böcker.
Det är onsdag förmiddag när vår packning blir hämtad, på eftermiddagen samma dag får vi besked om att vår flytt är framflyttad. Min mans arbetstillstånd är inte klart och därmed får vi inga uppehållstillstånd. ”Kina i ett nötskal!”, skriver två bekanta som är bosatta i Beijing i sina mailsvar. Vi hamnar i några timmars tankevakuum innan vi formulerar nya planer och beslut. Det är faktiskt inte så svårt som andra verkar tro. Kanske beror det på att vi redan är inne i en förändringsfas där inte mycket är sig likt? Min man arbetar på och jag reser på nytt till våra barnbarn och får ännu en vecka tillsammans med dem. Under de kommande veckorna ska vi säkert fatta nya och andra beslut, men just nu får det vara så här.
Efter cirka en vecka får vi veta att det kommer att ta ytterligare en månad innan alla tillstånd är klara och vi kan flytta. På väg hem från besöket hos barnbarnen funderar jag på hur jag bäst ska förvalta denna tid. Utanför tågfönstret är världen grå och brun och liksom naturen väntar på sol och värme, väntar jag på att vår nya livsfas ska få blomma ut på riktigt. Fast egentligen är den redan här, jag har varit tjänstledig i fyra veckor och det är nytt och annorlunda och härligt. Har inte saknat mitt arbete en enda minut (ännu ?)! När jag sitter på tåget idag tänker jag att dessa timmar är inte bara ett tidskrävande måste, utan en del av meningen med just denna dag. Jag njuter av att vila och låta tankarna vandra dit de vill.
