Utflykt till gamla byar utanför Beijing

"Onsdagen den 20 juni anordnar vår kinesiska och svensktalande guide Monika en utflykt till en by i närheten av Badaling. Här kommer hennes beskrivning av utflykten, kanske med något andra ord än vi själva skulle använda:

Vi får först prata med byns "chef" som berättar om hur det politiska systemet fungerar på landet. Vi får besöka ett hem, se deras aktivitetscenter, klinik och gemensamma badhus m m. Sedan går vi till böndernas odlingar och får se hur de jobbar där. Vi kan plocka grönsaker och frukt att ta med hem om vi vill. Färden går sedan till en annan by, som ligger närmare muren. Förr i tiden försörjde byn militärerna på muren. Där får vi äta lunch i en
typisk Peking courtyard. Efter lunch går vi till byns skola, där vi får se barnen studera och leka. Denna skola skiljer sig mycket från en skola i stan."

Så beskrev Birgitta denna utflykt i sin inbjudan till alla oss Sweor som hade möjlighet att följa med. Vad fick vi då se?

Vi fick se tre gamla byar. Alla ganska avfolkade. Precis som i Sverige och den övriga "västvärlden" vill (måste?) den unga generationen flytta in till de större städerna och leva ett modernt liv. Byarna var därför ganska tomma på folk och liv. Endast ett antal äldre människor bor kvar. Troligen befann sig en del människor ute på de omgivande fälten. 

En hel del hus och tillhörande mark ägs fortfarande av olika familjer även om de inte bor där. Många anställer sk immigrantarbetare (från olika delar av Kina) för att sköta gårdarna och odlingarna, speciellt under skördetiden.  Byarna får statligt stöd för att kunna sköta och reparera husen och åkrarna. Ganska mycket såg tämligen övergivet ut. De byar som ligger nära den Kinesiska murens mer restaurerade delar lever idag ofta på turism. Tiden har sin gång även här. 

Man kan dock ana historiens vingslag och se inslag av en förgången tid. Husen är byggda av sten och de små gatorna är stenlagda, det gör att allt är grått och brunt i olika nyanser. Varje by var en gång i tiden omgärdad av en stenmur och varje liten gård är också inbyggd. Det gör att allt ser ganska slutet ut. Odlingarna inne på de små gårdarna och på de kringliggande fälten var dock gröna och frodiga. Jorden verkar vara bördig och många odlingar var välskötta. Det fanns en del fruktträd och på många träd var varje frukt (äpplen?) inlindad i en liten brun påse för att skydda dem både mot föroreningar och skadedjur. 

Precis som hos oss börjar det på nytt att bli "inne" att bo en bit från storstaden och därför kunde vi även se nybyggda hus i gammal stil i närheten av de gamla byarna. Någon skola fick vi inte besöka, vet inte varför, men ställde mig själv frågan hur många barn det kan finnas här med tanke på befolkningens medelålder?

En gammal bygata

Vår guide Monica och de lokala, stolta byrepresentanterna

Ett minne från Maos tid. Denna högtalare används ytterst sällan idag.

En rest av en gammal gård, minst 400 år. Husen byggdes under denna period av stenar som  de mycket fattiga bönderna hämtade från den då sönderfallande Kinesiska muren som finns i närheten.

I denna lokal får de 13 personer i som är över 75 år  
äta gratis lunch varje dag. Antar att det fanns liknande lokaler i alla byar.

Denna courtyard är nybyggd, men i gammal stil. Hit kommer en hel del turister, men även delegationer av olika slag för att äta lokalproducerad mat. Vi åt inte här, utan fortsatte till en annan by ännu närmare kinesiska muren.

Vi fick besöka en familj och komma in i deras trädgård och hus.
Här bor i dag en kvinna och man (60-årsåldern?) samt mannens mor, 90 år. Parets två vuxna barn (då de är bönder fick de ha två barn) bor och arbetar i Beijing. Sonen har ett barn och får inte ha fler då han har en syster.

Den gamla modern satt inne på en bred (hård!) säng. Hon var nästan tandlös mycket kärvänlig. Hennes fötter hade varit lindade, men inte så mycket utan hon hade kunnat gå. I denna säng kunde hela familjen ligga under kalla vinternätter. Under sängen, som var kaklad, ställde man fat med glödande kol för att hålla värmen. Idag har man mer moderna uppvärmningsmöjligheter.

Till vänster - spis för eldning med kol och till höger för vedeldning.

På väg in i en restaurang i byn Badaling. Vet ni varför tröskeln är så hög i gamla kinesiska hus? Och varför det ofta står avbildningar av lejon vid varje sida av porten?
För att hålla de onda andarna bort! Här ska det inte vara lätt att slinka in.

En glad och välmående Budda tog emot innanför dörren, ganska vanligt förkommande
 i många, äldre restauranger

Här inne åt vi wokade grönsaker från lokala odlare samt dumplings (nationalrätten)
med olika innehåll (kött, grönsaker och räkor).
Vi fick även färska körsbär och nektariner samt solroskärnor.