1. Ta reda på var Mongoliska ambassaden ligger. Inga problem.
2. Ta reda vilka regler som gäller för svenskar. Stora problem. När jag ringde till ambassaden slängde de på luren eftersom de inte förstod engelska. Försökte flera gånger. Bad via mail resebyrån jag har kontakt med i Mongoliet att ringa till ambassaden å mina vägnar. Det tog 5 minuter, sen fick jag svar. Det behövs inget Invitation letter. Bra.
3. Ta reda på när det är öppet. Stora problem. Åkte dit på måfå och hittade ingen skylt, men väl en person som talade engelska. Hon sa tiderna och menade också att det var öppet förra fredagen, vilket också var The Dragon boat festival här i Kina. Vi åkte dit, det var stängt p g a The Dragon boat festival!
4. Åka till ambassaden igen. Stå i kö i två timmar. Urusel organisation. Oerhört långsam handläggning. Till slut blev vi insläppta tack och lov, men många fick åka hem för att komma tillbaka nästa dag. Gjorde trevliga bekantskaper i kön, bl a med en studentska från Australien och en ung kvinna från Estland.
5. Betala avgiften för Rolands och mitt visa för att sedan kunna hämta ut våra inlämnade pass med visum till Mongoliet. Stora problem. Enligt ambassaden skulle avgiften betalas in på Bank of China. Bra, tänkte jag, där är vi kunder och det finns ett kontor nära oss. Tji fick jag! Det gick inte alls att betala räkningen på detta kontor, det måste betalas på ett annat bankkontor en bra bit bort. Tog mig dit och hittade efter viss möda fram. Den tiofiliga vägen gjorde jag att fick ta en lång extrapromenad. Sådana gator korsar man inte hur som helst. Väl framme var det inte helt lätt att förstå att man först skulle gå till en informationsdisk för att få rätt kontonummer och sen ta en kölapp för att betala in summan. Vid denna tid på dagen hade det blivit 30 grader varmt och jag var genomsvettig. Ingen AC i banklokalen. Efter en lång stunds väntan var det äntligen min tur. Efter att ha knappat in min kod för bankkortet och skrivit under två olika dokument, som granskades både av min kassörska och av en annan banktjänsteman, var betalningen genomförd. De silkespapperstunna dokumenten klibbade fast vid mina svettiga fingrar och jag fick knappt ner dem i väskan.
6. Ta sig hem ingen. Ganska små problem. Gå åt rätt håll, hitta rätt busshållplats, invänta rätt buss (min Iphone strejkade just då, men jag lyckades komma ihåg bussnumret) och åka hem. Tack och lov var detta en nytillverkad buss=AC! Det inte ofta jag hamnar på en sådan och därtill hade jag turen att få en sittplats efter halva resvägen.
7. Hemma igen. Idag ska jag inte gå ut mer. BARA vara hemma och titta på några av de TV-program jag laddat ner från svtplay.se. Om man går upp på småtimmarna och sätter igång nedladdningen brukar det funka. På dagtid är det tydligen ”för trångt på nätet”.
8. Pust! Kina=Kina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar